2012-06-15 | Pressmeddelande
Miljö- och klimatkostnad avgörande för valet mellan olika energislag
För att bestämma lämpligheten av att använda polymera material i solfångarsystem i stället för mer traditionella material som till exempel metaller har en fallstudie nyligen genomförts inom ramen för ett internationellt forskningssamarbete inom IEAs solvärmeprogram.
I arbetet med aktuell fallstudie deltog forskare från Linnéuniversitet, Oslo universitet och företaget Aventa Solar AS. Den svenska insatsen finansierades med medel från Energimyndigheten och Linnéuniversitetet. I undersökningen jämfördes ett solvärmesystem med solfångare uppbyggd övervägande med polymera material (Aventa solfångaren) med två solvärmesystem som var försedda med solfångare av mer traditionella typer. Dessa solvärme-system jämfördes också med ett värmesystem som utnyttjade naturgas som bränsle.
Jämförelsen gjordes utgående från ett totalkostnadsangreppssätt där såväl skillnaderna i klimat och miljökostnader, som investeringskostnader, drift- och underhållskostnader samt de så kallade ”end-of-life” kostnaderna analyserades för en användningstid av 25 år.
Livscykelanalyserna på de tre solvärmesystemen visade klart att systemet med solfångaren med polymera material var den mest fördelaktiga avseende såväl klimatisk som miljömässig prestanda. Omräknades klimat- och miljöprestanda till klimatkostnad respektive miljökostnad beräknade per producerad mängd solvärme, blev dock skillnaderna mellan de olika solvärme-systemen små om man jämför dessa med dagens energipriser. Skillnaderna mellan solvärme-systemen och värmesystemet med naturgas var dock väsentligt större. Dock måste, för att klimatkostnaden skall bli avgörande för valet mellan ett traditionellt solvärmesystem och ett värmesystem som baserar sig på förbränning av naturgas kostnaden för utsläpp av koldioxid, väsentligen överstiga den taxa på 2 €cent per kilogram koldioxidekvivalenter som ges av EU:s handel med utsläppsrätter. Den bör ligga på en nivå som motsvarar minst den generella koldioxidskatten på 11,7 €cent per kilogram koldioxidekvivalenter som förnärvarande tillämpas i Sverige. Om så är fallet antyder resultatet att solvärme blir det ekonomiskt mest lönsamma alternativet i jämförelse med naturgas om man ser till totalkostnaden under en användningstid av 25 år.
Jämför man totalkostnaderna för solfångarna i de tre undersökta systemen pekar resultatet på att investeringskostnaderna för solfångarna är den kostnadspost som får avgörande störst betydelse. Ur detta perspektiv framstår solvärmesystemet med polymera material som det mest fördelaktiga om de sammantagna systemkostnaderna inte avsevärt överstiger de mera traditionella systemens.
Vad som är unikt med aktuell fallstudien är att klimat- och miljöprestanda översatts i kostnadstermer. Betydelsen av klimat och miljöprestanda har härigenom direkt kunnat jämföras med betydelsen av investeringskostnader, underhållskostnader och förväntade kostnader för fel under systemens livslängd. För att kunna väga in skillnader i termisk prestanda mellan de olika energisystem har jämförelserna gjorts av funktionsmässigt helt likvärdiga system vad gäller producerad mängd värme, vilket är något som också är unikt.
Användning av polymera material i solfångare är ett koncept som börjat uppmärksammas först på senare år och accepterats som ett mycket intressant alternativ att få ner kostnaderna för producerad solvärme. De främsta fördelarna med polymera material är deras låga kostnad i allmänhet, låga vikt, och låga tillverkningskostnader. Trots detta är dock deras användning inom solvärmeområdet mycket begränsad, kanske främst beroende på osäkerhet om dessa materials tillämpbarhet och långtidsbeständighet. FoU-insatser behövs därför för att nyttiggöra hela den potential som ligger i att utnyttja polymera material för att minska livscykelkostnaden för solvärmeprodukter. En betydande FoU-insats i denna riktning görs för närvarande av Task 39 av IEA:s solvärmeprogram, som aktuell fallstudie utgjort en del av.
Kontaktinformation:
Bo Carlsson, professor i materialteknologi för hållbar utveckling, Linnéuniversitetet,
070–5472246, bo.carlsson_AT_lnu.se