Biologisk psykologi
Forskning i biologisk psykologi leds av Professor Abdul Mohammed. Forskningen är tvärvetenskaplig och involverar samarbete med neuroanatomer, neurokemister och molekylärbiologer. Forskningen handlar om miljöns betydelse för hjärnans funktion och beteende vid åldrande, med huvudtyngd på inlärning och minne.
Alla tankar, känslor och beslut motsvaras av både psykologiska och neurologiska processer som löper parallellt och är beroende av varandra. Vi påverkas också av den yttre miljö vi befinner oss i, samtidigt som vi själva i viss utsträckning väljer och formar denna miljö. Vi kan också i viss grad påverka hur vi känner genom olika mentala förhållningssätt, även om personlighet och biologiska faktorer också styr. Vilken typ av miljö, erfarenheter och känslor kan stimulera och utveckla hjärnans sätt att fungera? Vilka faktorer kan ha en negativ påverkan? Hur påverkas vår kognitiva hälsa på lång sikt av olika sorters erfarenheter och känslotillstånd? Hur samverkar stimulans, känslor och erfarenheter med genetiska faktorer för risken att drabbas av Alzheimer’s sjukdom och andra former av demens? Den här typen av frågor forskar vi på i avdelningen för biologisk psykologi. Forskningen är till stor del tvärvetenskaplig och sker både genom experiment på djur och genom långa uppföljningsstudier på människor. Forskningen leds av professor Abdul Mohammed.
Från flugor till filosofer
Det finns en lång forskningstradition – med ursprung från neuropsykologen Donald Hebb – kring hur hjärnan påverkas av miljöfaktorer. Redan på 50-talet kunde man visa att råttor och möss som utsattes för en stimulerande miljön utvecklade en tjockare hjärnbark. Abdul Mohammed och hans medarbetare vid Karolinska Institutet har fortsatt i denna tradition genom att studera hur olika sorters miljöstimulans ger upphov till olika kemiska och strukturella förändringar i hjärnan och hur dessa påverkar inlärning och minne. I dessa studier använder man en avancerad bur, s k Intellicage (se bild), där mössens beteende registreras automatiskt och sedan sänds vidare trådlöst till en dator för vidare statistisk bearbetning. Bland annat har man funnit att stimulerande miljöer som skapar ett mer varierat beteende också leder till förhöjda nivåer av neurotrofin (BDNF) i hjärnan, ett ämne som är kopplat till neuronal tillväxt. Man har kunnat visa att en ökning av BDNF, speciellt i hippocampus, är kopplad till bättre inlärningsförmåga. Möss som utsatts för mycket stimulans under sin uppväxt blir helt enkelt ”smartare” och de bibehåller en bättre kognitiv och neuronal funktion även när de blir gamla. Ett rikare nätverk av neuronala förbindelser ökar också det som kallas plasticitet i hjärnan, d v s att mössen lättare kan anpassa sig till nya situationer. Det finns mycket som talar för att dessa mekanismer är universella och gäller i stort sett alla djurarter, inklusive människan själv (Mohammed et al, 2002)
Social stimulans och känslor påverkar demensrisk hos människor
Nyligen visade vi i en studie på människor att social stimulans redan mitt i livet har stor betydelse för risken att drabbas av demens när man blir äldre. Speciellt de som hade förlorat sin partner redan före medelåldern och sedan fortsatte att leva ensamma löpte en kraftigt förhöjd risk att drabbas just av Alzheimers sjukdom. Denna studie publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften British Medical Journal och fick stor medial uppmärksamhet runt om i världen (Hakansson et al, 2009). En uppföljande studie på samma population visade att även depressiva känslor i medelåldern är relaterade till demensrisk senare i livet. I båda fallen var risken kraftigt förhöjd om man samtidigt bar på en riskgen för Alzheimer’s sjukdom.
Även på genmodifierade möss har man visat att genetiska faktorer och miljöstimulans samverkar för risken att drabbas av motsvarigheten till Alzheimer’s sjukdom hos människor. I en uppföljande studie planerar vi att se om detta gäller även för social stimulans, d v s om vi experimentellt kan bekräfta de resultat som vi fick i vår uppföljningsstudie på människor. I vår forskning försöker vi också identifiera förändringar i hjärnan som är ett tecken på en begynnande demenssjukdom. Det kan t ex gälla kemiska förändringar i cerebrospinalvätskan, men även förändringar i hjärnans utseende som går att identifiera genom detaljerade bilder av hjärnans struktur.
Våra samarbetspartners
Forskningen görs i samarbete med kollegor på Karolinska Institutet, University of Eastern Finland i Kuopio, det finska Folkhälsoinstitutet, Uppsala universitet samt University of Zürich i Schweiz.
Mer information
För mer information och fullständig publikationslista, se även hemsidorna för Abdul Mohammed, Siegbert Warkentin och Krister Håkansson. För information om hur vår forskning har presenterats i några svenska och internationella media, se t ex
Några av våra publikationer
Håkansson, K., Rovio, S., Helkala, H-L., Winblad, B., Vilska, A-R., Soininen, H., Nissinen, A., Mohammed, A.H., Kivipelto, M.(2009). Association between mid-life marital status and cognitive function in later life: population based cohort study. British Medical Journal, 339, b2462.
Mohammed, A.H., Zhu, S.W., Darmopil, S., Hjerling-Leffler, J., Ernfors, P., Winblad, B., Diamond, M.C., Eriksson, P.S., & Bogdanovic, N.(2002). Environmental enrichment and the brain. Progress in Brain Research. 138, 109-133.
Zhu, Z.W., Yee, B.K., Nyffeler, M., Winblad, B., Feldon, J. & Mohammed, A.H.(2006).Influence of differential housing on emotional behaviour and neurotrophin levels in mice. Behavioural Brain Research 169,10-20, 2006.