Forskning inom franska
Fransk språkvetenskap
Den språkvetenskapliga forskningen i ämnet franska bedrivs med två huvudinriktningar, vilka båda dock har det kontrastiva svensk-franska perspektivet gemensamt.
Med den ena huvudinriktningen fokuseras jämförande studier av hur de franska och svenska språken är uppbyggda och fungerar som strukturella system. Det handlar om att mot varandra kontrastera strukturinherenta egenskaper i de båda språken, med särskild tonvikt på områden där franskan och svenskan i detta avseende uppvisar fundamentala och systematiska skillnader. Detta är t.ex. fallet på områden som satsledsföljd (med fenomen som dislokering, topikalisering, satsklyvning, satsflätning, diates mm.) och meningsstrukturering (med fenomen som ”proverbalisering” [= verbvikariering], satsförkortning, grammatikalisering, prepositionsstyrning, adverbbestämning mm.). Ibland är fenomenen av pragmatisk natur: modalisering (diskurspartiklar, adverb, konjunktioner) och fri indirekt anföring.
Denna forskning bedrivs – från synkronisk såväl som diakronisk utgångspunkt – inom den språkvetenskapliga disciplin som benämns kontrastiv lingvistik. Eftersom man inom kontrastiv lingvistik i allt högre grad baserar sig på översättningsanalys, har gränsdragningen mellan kontrastiv språkvetenskap och översättningsvetenskap blivit något oklar, och en del av den lingvistiska forskning på franskans område som bedrivits och bedrivs i Växjö har en mer eller mindre klart uttalad översättningsvetenskaplig inriktning.
Det andra huvudintresset för forskning om franskan i Växjö har inriktning mot språkdidaktik och språktillägnande och mot sambandet dem emellan. Inom denna forskningsinriktning har t.ex. studerats hur svenska franskstuderande på universitetsnivå använder franskans frågekonstruktioner, hur de använder upprepning som en strategi för att samtidigt producera och bearbeta sin utsaga och hur de tolkar och tillämpar grammatiska regler och beskrivningar. Den språkliga interaktionen i klassrummet och seminarierummet har stått i fokus för studier av hur språkstudenter kan bygga upp en helhetsbild av t.ex. franskans modussystem eller pronomensystem genom metodiskt medvetandegörande och bearbetad input, vilka strategier gymnasieungdomar och deras lärare har för att göra det språkligt och kulturellt främmande begripligt och hur svenska och franska växlar i samtalet i klassrummet beroende på bland annat deltagarstruktur och aktivitetstyp. Huvuddelen av den språkdidaktiska forskningen har bedrivits inom ramen för projektet ”Det franska språkklassrummet”.
Språkvetenskaplig forskning med exklusiv inriktning på det franska språket förekommer också, framför allt när det gäller dess syntax: bisatsproblematik, prepositionsbruk mm.
Fransk litteraturvetenskap
Den litteraturvetenskapliga forskningen inom ämnet franska är inriktad på litteratur såväl från Frankrike som från den franskspråkiga världen. Forskning bedrivs om självbiografiska texter, afrikansk diasporalitteratur och nordafrikansk litteratur, särskilt från Algeriet. De frågeställningar som behandlas rör det konstruerade könet och den konstruerade sexualiteten, kopplingen mellan genus och kulturell identitet, begrepp som hybriditet och transkulturell identitet samt våld som litterärt tema. Även forskning som rör narratologisk, psykoanalytisk och ideologikritisk texttolkning förekommer.
