Litteraturdidaktik
Människan tycks ha ett grundläggande behov av fiktion. Från praktisk taget alla tider och alla kulturer kan man finna berättelser, myter, sagor och visor. De uttrycker ett sökande efter kunskap och en strävan efter att förstå livet. Samtidigt har de ett stort underhållningsvärde.
Litteratur och läsning utgör huvudelementen i litteraturdidaktisk forskning. Det är ett mycket brett område. Här undersöks villkoren för läsinlärning för de allra yngsta barnen, läsvanor och litteratursamtal i skolan och villkoren för tolkning på universitetsnivå. Läsning och tolkning diskuteras alltså i många olika sammanhang och med olika syften. Man undersöker inte uteslutande berättelser i litterära texter eller i nya fiktionsformer som dokusåpor, dataspel och fan fiction utan kanske ännu mer de funktioner som fiktionen fyller. I ökande grad tycks fiktionsbehovet fyllas av andra medier än skönlitteratur.
Den litteraturdidaktiska forskningen visar entydigt hur svenska skolelever, främst i undervisning på gymnasial nivå, läser allt färre av de litterära klassiker som traditionellt utgjort skolkanon. I många gymnasieklasser läser eleverna uteslutande korta antologiutdrag – ibland inte ens det. Det innebär att allt fler ungdomar tillägnar sig en fragmentarisk kunskap om det skönlitterära arvet, utan att själva ha konfronterats med verkens språk, tankar och föreställningsvärldar.
Detta har lett till frågan om varför människor läser skönlitteratur, något som diskuterats livligt under senare år. En konsekvens är en kritisk vidräkning med undervisningen såväl i skolan som på högskolan. Många forskare menar att litteraturens potentiella funktioner reduceras i utbildningssammanhang eftersom traditionen på högre nivåer främst varit att uppmuntra opersonliga och distanserade hållningar till litteratur. Andra hävdar att litteraturundervisningen drar sig undan modernitetens etiska utmaningar genom att undvika problemet om litteraturens berättigande.
Det förefaller samtidigt som om alternativa sätt att se på litteratur och att läsa och undervisa om litteratur håller på att växa fram – utanför den traditionella disciplinen. Idag läser man skönlitteratur i många i utbildningar i vård och ledarskap.
Den forskning som bedrivs i litteraturdidaktik vid universitetet utgår från förändringen i skolvärlden och undersöker föreställningar om läsning och litteratur, litteraturreception och dess förutsättningar, litteratursamtal i skolan och utanför, lärarroller, och elevers och studenters utveckling som läsare, som medborgare och som yrkesmänniskor.
Den litteraturdidaktiska miljön är under uppbyggnad men har stärkts genom att en av forskarna beviljats en akademiforskartjänst fram till 2015 med ett projekt som kombinerar estetiska och didaktiska perspektiv på lärares och lärarutbildares föreställningar om läsning.