2010-08-05
Stora och långbenta skärgårdssorkar - bevis för snabb evolution
Enligt evolutionsteorin gynnar det naturliga urvalet sådana drag som främjar populationers spridning till nya områden. Professor Anders Forsman vid Linnéuniversitetet rapporterar nu, tillsammans med svenska och finska kolleger, om en snabb evolution av egenskaper som främjar utbredningen av populationer i den yttre skärgården. Resultaten publiceras denna vecka i tidskriften Proceedings of the Royal Society B.
Forskarna upptäckte i en fältstudie att åkersorkarna (Microtus agrestis) i Stockholms ytterskärgård är större och har längre fötter i förhållande till sin kroppsstorlek än deras artfränder på fastlandet. Åkersorkarna i studien har samma härkomst som en följd av landhöjningen efter istiden. De åkersorkar som erövrade holmarna som stigit upp ur havet tog sig simmande ut från fastlandet.
Forskarna mätte och vägde åkersorkar på två platser på fastlandet och på sex platser i den yttre skärgården under åren 1983–1987, sedan födde de upp fastlands- och skärgårdssorkarnas avkommor i laboratorium under tre år. Genom laboratorieuppfödningen kontrollerade de att skillnaderna i kroppsstorlek och fotlängd mellan populationerna var ärftliga, och inte till exempel ett resultat av den tillgängliga födan eller andra faktorer i uppväxtmiljön. Skärgårdssorkarnas avkommor blev också stora och hade långa fötter.
Resultaten visar att skärgårdssorkarna genom naturligt urval har anpassats genetiskt till en överlevnad i de karga förhållandena i ytterskärgården. Kroppsstorleken och de långa fötterna hjälper dem att sprida sig mellan olika öar och att återkolonisera platser där det har skett lokala utdöenden. De långa fötterna förbättrar stötkraften och ger fart vid simning. De stora individerna är uthålligare än de små och orkar ta sig fram längre sträckor både på land och i vattnet. Den större kroppsmassan gör dem också mindre känsliga för nedkylning.
Resultaten kastar ljus över och understryker betydelsen av öpopulationer (jfr. Galapagosöarna) för evolutionsforskningen. De djurarter som har specialiserat sig till livsbetingelserna i skärgården är också i sig värdefulla med tanke på deras biologiska mångfald. Egenskaper som medför en god spridningsförmåga kan minska utdöenderisken för en art om livsmiljön förändras eller får en mer fläckvis utbredning.
För vidare upplysningar
Anders Forsman, professor, 0480-44 61 73, 0706-27 27 38