Luise har alltid haft ett intresse för internationella relationer.
Hennes föräldrar kommer från utlandet så det har varit en naturlig del av hennes uppväxt.
– Jag har alltid haft ett starkt intresse för Afrika, i synnerhet Östafrika. När det var dags för min utbytestermin valde jag att åka till Nairobi, Kenya, där jag också skrev min C-uppsats.
I Nairobi ansökte hon på internet om en praktikplats på The United Nations Office at Nairobi, och hon fick ett positivt e-mail från kontoret.
När jag var en av de sista fyra i uttagningen ringde min blivande supervisor och undrade om jag kunde komma upp på kontoret för en intervju. Intervjun var ganska informell och jag klickade bra med teamet som jag skulle jobba med, dagen efter ringde hon och berättade att praktikplatsen var min.
– Jag hjälpte till med omstrukturering och optimering av intranätet – hur man kunde förbättra det, vilken information som skulle läggas upp etcetera. Jag fick också göra intervjuer med personalen som sedan lades upp på nätet.Det största arbetet jag gjorde var att upprätta riktlinjer och sätta upp kriterier för olika personalprogram, varav ett program ska implementeras redan i januari 2010. Programmet kommer ge möjlighet för unga professionella akademiker från utvecklingsländer att få arbeta på UNEP under ett års tid, finansierat av UNEP själva. Ofta är utvecklingsländer underrepresenterade i FN, på grund av diverse anledningar; språkkunskaper, bristande information etcetera. Därför arbetar UNEP hårt med att kompensera för detta. Min supervisor och jag hade veckomöten där jag fick presentera mina resultat och hon gav mig feedback på utfört arbete.
Hur kunde en arbetsdag se ut?
– Det blev en hel del research för att överhuvudtaget komma igång med att utforma programmen. Man kollar på hur andra organisationer men också företag har gjort tidigare, finns där en ”Best practise” för hur man har gjort liknande program. Eftersom att man satt så intensivt framför datorn var lunchen ett efterlängtat inslag då man träffade sina kollegor, det var ofta många intressanta diskussioner som pågick under luncherna. FN:s kontor i Nairobi ligger i ett lugnt område utanför staden, så det finns mycket gröna områden och till och med ett rekreationsområde där man kunde spendera tid. I och med detta hade vi också många apor kring kontoren. En förmiddag spenderade vi säkert en timme med att få ut en apa som hade lyckats ta sig in på tredje våningen och ironiskt nog hittat en gömma med bananer och vägrade, trots alla försök, att flytta på sig.
Dina framtidsdrömmar, vad skulle du helst vilja göra?
– Just nu håller jag på att avsluta min magister i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning samhällskommunikation. Att jobba för FN är fortfarande något jag vill, emellertid tror jag att det kan vara nyttigt med erfarenhet från den privata sektorn innan man helt väljer inriktning. Alla organisationer, kommersiella eller inte, har olika för- och nackdelar. Det är viktigt att vara beredd på att man kan hamna var som helst och att de erfarenheter man får alltid är värdefulla.