Prylar ger en plats i gänget
Att vuxna positionerar sig och visar vilken klass eller grupp de tillhör genom de kläder och prylar de köper är allmänt känt. Erika Lundby är doktorand i socialt arbete och hennes forskning om barn och konsumtion visar att dagens nioåringar också är mycket väl medvetna om detta. Medvetenheten kryper allt längre ned i åldrarna, menar Erika Lundby.
– Jag har i min forskning pratat med tre tredjeklasser i samma stad, men olika stadsdelar med olika ekonomiska förutsättningar bland befolkningen. Prylar och rätt saker var ibland viktiga för att passa in i gruppen, berättar Erika Lundby, doktorand i socialt arbete.
Hon är mitt uppe i sin doktorandutbildning och har ännu inte helt hunnit analysera sitt material, men vissa mönster kan hon ändå redan se.
– Det skilde sig inte mycket åt hur nioåringarna i de olika bostadsområdena pratade om leksaker och kläder. Man kanske skulle kunna tänka sig att tredjeklassarna i det resursstarka området skulle vilja ha dyrare saker än sina jämnåriga i det resurssvagare området, men det gjorde det alltså inte. De lever alla i samma samhälle och möter samma normer kring konsumtion exempelvis via reklam, säger Erika Lundby.
Erika Lundby har också låtit barnen få svara på vad som är viktigt med en kompis. Svaret blev att det viktigaste är att man var snäll, men… sedan kan det handla om att man skulle ha fina kläder också.
– Att ha de rätta kläderna eller sakerna kan många gånger upplevas som ett skydd mot att bli utesluten, säger Erika Lundby.
Det här är också något där barnen påverkas av sina föräldrar. Föräldrar har ofta en önskan om att vilja vara ”den goda föräldern” och det är ofta förknippat med konsumtion.
– Genom att köpa dyra ytterkläder eller ny sportutrustning till sina barn visar man sin omgivning att man är en ”god förälder”. Skulle man inte ha råd att köpa de där rätta skorna kan det kännas som om man inte lever upp till föräldraidealet. Det är ofta förknippat med skuld och skam som förälder, säger hon.
Erika Lundbys studie har också ett starkt genustema. När hon har pratat med barnen har hon gjort det genom att berätta en historia för dem om en pojke och en flicka som kom ny till klassen. Till exempel pratade de om Lego kontra Barbiedocka.
– Barnen sa först att, pojkar och flickor kan ju leka med samma leksaker. Men när de fick resonera lite till kring det kom det alltid ett ”Men det skulle ju vara lite konstigt om killen hade en Barbie med sig till skolan”, säger Erika Lundby.