Anna Jungstrand: Unik professur ska stärka sakprosans roll i samhället

Anna Jungstrand

Professor i sakprosa

Anna Jungstrand har erfarenhet som lektor och forskare i litteraturvetenskap och disputerade 2013 med avhandlingen Det litterära med reportaget. Anna har en bakgrund som journalist och är sakprosaförfattare. Hennes senaste bok, Det dokumentära och litteraturen, gavs ut på Ellerströms förlag 2020.

Postsanning, alternativa fakta och troll propaganda är begrepp som kommit att definiera vår tid och digitala era, där information kommer från alla håll. Att det finns fakta som går att lita på är viktigare än någonsin för det demokratiska samhället och i arbetet med att motverka desinformation, okunskap och konspirationsteorier behövs inte bara faktagranskning och källkritik. Det måste också finnas bra källor som kan ge oss en djupare insikt och kunskap. Texter som kan bidra till den offentliga debatten och fungera som en länk mellan forskningen och den vanliga läsaren.

Med den bakgrunden har Natur & Kultur, Författarförbundet, Läromedelsförfattarna och Linnéuniversitetet inrättat Sveriges första professur i sakprosa. Det vill säga faktabaserad litteratur såsom biografier, reportage, läromedel och
populärvetenskapliga texter.

Fokus på den litterära sakprosan

Sedan augusti 2023 är Anna Jungstrand professor i sakprosa. Hennes uppdrag handlar framför allt om tre saker: utbildning, samverkan och forskning.

– Våra grannländer Norge och Danmark ligger 15–20 år före oss. Men där har forskningen på sakprosa framför allt vuxit fram ur språkvetenskapliga ämnen. Forskningen i Sverige kommer i stället att vara inriktad på den litterära sakprosan, förlagsutgivna texter med namngivna författare. Det gör att vi kan bidra med andra perspektiv och hitta intressanta utbyten som driver den skandinaviska forskningen framåt, säger Anna.

Att den nya professuren fokuserar på den gestaltande och litterära sakprosan är naturligt då Anna är litteraturforskare. Hon skrev sin avhandling om det litterära reportaget och som en del av professuren håller hon nu i kursen Att skriva så att världen lyssnar.

Det litterära reportaget är en självklar del av bokutgivningen och kategorin har i dag många läsare. Truman Capote och Svetlana Aleksijevitj är exempel på två författare som är starkt förknippade med genren. Även Joan Didion, Rachel Carson, Åsne Seierstad och Elisabeth Åsbrink har hyllats för sina litterära reportage. Med stark gestaltning har de både berört, bildat och tagit med läsaren till allt från 60-talets hippierörelse i San Francisco till ett Afghanistan mellan hopp och förtvivlan. Och när det gäller Rachel Carsons "Tyst vår", klimatklassikern som blev startskottet för den moderna miljörörelsen, är det tydligt att en vass penna faktiskt kan förändra världen.

Stark koppling till samhällsdebatten

Anna menar att det finns en tydlig samhällsaspekt som motiverar forskningen inom sakprosa. I en tid av nedskärningar inom kultur och folkbildning i Sverige tycker hon att det är viktigare än någonsin att lyfta och ge insikt om vad olika konstnärliga och litterära uttrycksmedel, såsom den litterära sakprosan, faktiskt betyder för samhället.

Forskningen har också kopplingar till läromedelsdebatten där hon är av åsikten att man behöver lyfta hur den estetiska dimensionen kan stötta eleverna i inlärningsprocessen. I dag pågår dessutom diverse debatter om hur det sanna och äkta kan skiljas från det falska och missvisande, och Anna menar att det i vår iver att separera dessa finns en risk att vi felaktigt dömer ut den litterära sakprosan.

– Vi behöver nyansera diskussionen och titta på förhållandet mellan estetiskt uttryck och förmedling av fakta. Vad kan den litterära dimensionen tillföra? Det finns en rädsla för desinformation i dag, men om vi på grund av den avfärdar sakprosa med litterära inslag och menar att stilistiska grepp automatiskt skulle göra något till osanning, så tror jag att vi kastar ut barnet med badvattnet.

Även den litterära sakprosan måste presentera fakta på ett tillförlitligt sätt. Och för att kunna skilja den goda sakprosan från den förvillande menar Anna att kontraktet med läsaren är avgörande.

– Jag tror att medvetenheten är a och o. Författaren behöver förstå och ha reflekterat kring hur hen använt den litterära aspekten – och förord och kringtexter till boken måste kunna ge nycklar till läsningen och vara tydliga med vilket slags text det rör sig om.

En plattform för akademi och offentlighet

Inom professuren finns det också en stark samverkan på nationell nivå. Anna berättar att det unika sam arbetet med olika aktörer, som förlag och författare, är en fördel för att kunna ringa in hela fältet.

– Jag arbetar med att skapa en plattform där akademi, offentlighet och författare kan mötas. Vi har redan haft olika evenemang och seminarier, och förhoppningen är att vi tillsammans ska kunna uppmärksamma och sätta ljus på sakprosans betydelse – i både samhället, skolan och akademin.