År 2017 utnämndes Cornelius Holtorf till Unesco Chair on Heritage Futures, Sveriges första och hittills enda Unescoprofessur inom kultursektorn. Genom rollen hoppas han kunna få in ett bredare perspektiv i förståelsen för kulturarv i Sverige, ett som inte bara omfattar historia och turism utan också fred, hållbarhet och inkludering.
Arkeologi innebär oftast att titta bakåt, men som framtidsarkeolog speglar Cornelius historien i nuet och tittar framåt.
– För mig handlar det inte om vad vi kan hitta från en annan tid utan om vad vi lämnar efter oss till kommande generationer.
Okonventionellt perspektiv på kulturarv
Slutförvaring ur ett framtidsperspektiv
För tretton år sedan fick Cornelius och kollegan Anders Högberg i uppdrag av Svensk kärnbränslehantering att undersöka hur kunskapen om slutförvaret kan bevaras på lång sikt, så att inte kommande generationer kommer i kontakt med radioaktivt avfall på grund av okunskap.
– Det finns i dag en hel del förslag på hur vi kan bevara information, genom skrift och olika symboler på hållbara material. Men kunskapen vi vill bevara för framtiden kommer nog att förändras över tid.
Enligt Cornelius kan man också komma till helt andra lösningar om man i stället betraktar slutförvaret som kulturarv, ett objekt med värden som förändrar sig kontinuerligt.
– Slutförvaret är inte bara en fara för hälsan, utan kan även komma att anses som en viktig historisk källa som ger framtida generationer information om den moderna energipolitiken sedan andra världskriget. Där har kärnkraften spelat en väldigt viktig roll Det kan också berätta om miljörörelsens utveckling, där motståndet mot kärnkraft var en viktig faktor för hur allting startade på 70-talet. Förmodligen kommer helt annan kunskap och andra värden att ses som angelägna att bevara om några århundraden. Därför bör vi planera för förändring, inte emot.
Cornelius har även ett okonventionellt perspektiv på förvaltning av kulturarv. Ofta sägs att kulturarvet ska bevaras för framtida generationers nytta. Men, precis som det förflutna och historien inte främst handlar om kontinuitet utan om förändring, bör vi förvalta kulturarvet med utgångspunkt i förändring i stället för att fokusera på att bevara det inför framtiden.
– Kultur som presenteras i politiska sammanhang berör ofta bevarande, kontinuitet och identitet, men i själva verket handlar framtiden om förändring, nya situationer och transformationer. Den verkliga utmaningen ligger i hur vi hanterar den processen – där kan kultur och kulturarv bidra med mycket.
Cornelius blickar alltså hellre framåt och för honom är det självklart att arkeologin har mycket att bidra med till det perspektivet. Medan den allmänna synen på kulturarv ofta har fokus på objekt sätter Cornelius i stället människorna först och menar att värdet av kulturarvet ligger i dess funktioner i samhället.
Kulturarv i krig och konflikt
Ett exempel på Cornelius syn på kulturarv gäller Buddhastatyerna i Bamiyandalen i Afghanistan. Statyerna förstördes av talibanerna 2001 och Cornelius menar att förstörelsen, trots att den är tragisk, ändå skapar nya värden.
– Kulturarv speglar allt som hänt. Talibanernas förstörelse har inte bara gjort att Buddhastatyerna är världskända och har blivit ett av Unescos världsarv. Vad som finns kvar på platsen speglar också en viktig del av den globala historien i modern tid och hur olika man kan se på kultur och kulturarv. Berättelsen om talibanernas förstörelse handlar även om början av den nutida radikala islamismen och kanske en ny världsordning där det inte är västvärlden som står i centrum.
Enligt Cornelius behöver vår syn på kulturarv och dess användning i samhället förändras. Ofta baseras bevarandet av kulturarv på nuvarande värderingar och perspektiv; vi tenderar att bedöma vad som är viktigt utifrån våra egna uppfattningar och vår egen tid. För att fatta bättre beslut framöver bör vi i stället tänka på hur vi ser på framtiden och vad vi faktiskt vill uppnå.
Kultur som presenteras i politiska sammanhang handlar ofta om bevarande, kontinuitet och identitet, men i själva verket handlar framtiden om förändring, nya situationer och transformationer.
Vem ska kulturarvet gynna?
Grasca – samhällsnytta och tillämpad arkeologi
Mellan 2015 och 2024 var Cornelius föreståndare för Graduate School in Contract Archaeology (Grasca), en forskarskola i uppdragsarkeologi med fokus på samhällsnytta.
– Genom Grasca skapade vi förutsättningar för att tillämpa arkeologin i nya sammanhang som går längre än att förmedla kunskap om andra tider. Det handlade om allt från fysisk stadsplanering till bättre förutsättningar för polisen att lösa brott genom forensisk arkeologi.
Och är det någon förändring Cornelius hoppas kunna åstadkomma med sin forskning är det nog just det, att göra arkeologin lite mer mainstream i samhället.
– Arkeologi ses i dag ibland lite som en orkidé, den är exotisk och fascinerande men man vet inte riktigt vad den tillför som är verkligen angeläget. Arkeologer ses ofta som några som gräver efter fynd och har lite kul vid sidan om, men det är helt fel. Vad vi gör bidrar till fred, hållbarhet, integration och en massa annat som är både samhällsviktigt och samhällsnyttigt.
Vi bör överväga hur vi vill att kulturarvet ska användas i framtiden och vem det ska gynna. De som fattar beslut i dag verkar vara övertygade om att framtida generationer kommer att uppskatta lämningar som stenmurar i skogen, men det är ju inte alls självklart.
Som Cornelius påpekar är framtiden osäker men han poängterar att det finns några tydliga trender, som klimatförändringarnas påverkan, den demografiska utvecklingen och teknologiska framsteg.
– Vi måste gemensamt fundera över vad det är för värld vi ser framför oss och hur vi förbereder oss för den. Det kan mycket väl hända att vi har fel, men det är ändå bättre än att bara förutsätta att allt fortsätter som nu och inte tänka på det alls.
Cornelius Holtorf
Professor i arkeologi
Cornelius Holtorf har studerat förhistorisk arkeologi, antropologi och humanosteologi. Han ledde forskarskolan i uppdragsarkeologi Grasca och innehar sedan 2017 en Unescoprofessur i kulturarv och framtid (Heritage Futures). Där forskar han bland annat om vilket kulturarv vi lämnar efter oss och till vilken nytta för människor i framtiden.
BEVILJADE MEDEL SEDAN 2014
49,2 miljoner kronor Finansiärer: KK-stiftelsen och arkeologiska företag
3,9 miljoner kronor Finansiärer: Arts and Humanities Research Council, Crafoordska stiftelsen, Familjen Kamprads stiftelse, Riksbankens Jubileumsfond, Trafikverket, Vetenskapsrådet, Vinnova