Arkeologen Clara Alfsdotter arbetar på Polisen, bland annat med att lokalisera och undersöka skelett och nedbrutna kroppar. Hon är därigenom ett exempel på hur dagens arkeologer kan göra nytta inom nya yrkesområden.
Clara är en av nio doktorander som har utbildats vid forskarskolan GRASCA på Linnéuniversitetet – en forskarutbildning i arkeologi med fokus på samhällsnytta, som genomförts tillsammans med företag inom arkeologibranschen. Idag jobbar hon som forensisk arkeolog på Nationellt forensiskt centrum.
– Vi doktorander kom från olika företag och hade mycket erfarenheter från det praktiska arbetet ute i fält som vi kunde ta med oss in i akademin. Att få forskningstid till att fördjupa sig i dessa frågor var en ren lyx! säger Clara.
Samhällsnytta
GRASCA står för The Graduate School in Contract Archaeology. Forskarskolan startade 2015 då åtta doktorander, som senare blev nio, påbörjade sin forskarutbildning. Syftet med GRASCA var att hitta nya användningsområden för arkeologin, att göra den mer samhällsrelevant och finna nya marknader.
– Vi pratar om ett tillämpat kulturarv, det vill säga något som har konkret nytta för samhällsutvecklingen och inte bara är en symbol från en annan tid, säger Cornelius Holtorf, föreståndare för GRASCA och professor i arkeologi.
Ovanligt med företagsforskarskolor inom humaniora
GRASCA är en så kallad företagsforskarskola. Det betyder att den genomförs i samarbete med företag, där doktoranderna är anställda och fortsätter arbeta 20% under doktorandtiden. Företagen som deltar i GRASCA är från arkeologibranschen och jobbar med utgrävningar och konservering, de flesta är knutna till länsmuseer. Dessa företag står även för finansieringen av forskarskolan, tillsammans med KK-stiftelsen och Linnéuniversitetet.
GRASCA: The Graduate School in Contract Archaeology. Det handlar om uppdragsarkeologi: utredningar och utgrävningar som genomförs inför markexploatering, t ex när en ny väg ska byggas.
Finansiärer: KK-stiftelsen, Linnéuniversitetet och de fem medverkande företagen.
Tidsperiod: 2015–2024
Deltagande företag: Bohusläns museum, Jamtli, Kalmar läns museum / Museiarkeologi sydost, Stiftelsen Kulturmiljövård, Västarvet studio västsvensk konservering
Det ovanliga med GRASCA är att det är en företagsforskarskola inom humaniora, vanligtvis är dessa inom områden som exempelvis industri eller teknik. För finansiären KK-stiftelsen var detta den första företagsforskarskolan inom humaniora de gav finansiering till. Cornelius Holtorf menar att även om det är svårt för många humanioraforskare att hitta företag att samarbeta med så bevisar GRASCA att det går.
– Vi har visat att täta samarbeten med företag kan vara produktiva och framgångsrika även inom humaniora. Och även inom innovativa forskningsområden som vårt. Detta öppnar upp för nya sätt att bedriva forskarutbildning och se på humanioras roll i samhället, säger Cornelius Holtorf.
Nytt sätt att finansiera humanioraforskning
Projektet finansierades alltså av KK-stiftelsen, Linnéuniversitetet och även de medverkande företagen. Den här modellen innebar att det endast var behörig personal på företagen som kunde söka till doktorandplatserna. Det innebar också att företagen var med och diskuterade inriktningen på doktorandernas forskningsprojekt. De bidrog även med företagsmentorer.
– Den här finansieringen betydde att de nio doktoranderna kostade Linnéuniversitetet ungefär lika mycket som en ordinarie doktorandtjänst, säger Cornelius Holtorf.
Under de nio år som gått har doktorandernas forskningsprojekt tagit form och visat arkeologins vitt skilda användningsområden. Några exempel: Polisens undersökningar kan förbättras med arkeologiska analyser av skelett och mänsklig förruttnelse, digital information från arkeologiska undersökningar kan användas bättre och att samer inte involveras i det egna kulturarvet.
GRASCA avslutas 2024, vad har ni lärt er från projektet?
– Vi har sett att det går att hitta bra samarbeten med företag inom arkeologisektorn. Och att vi kanske behöver tänka mer på samhällsnytta och arbetsmarknadsanknytning inom all arkeologiutbildning, på alla nivåer. Vi har också lärt oss att det finns en framtid för arkeologisk forskning, även om statliga medel skulle dras in, säger Cornelius Holtorf.
Vilket råd vill du ge humanioraforskare när det gäller att hitta samarbeten?
– Bygg kontakter med finansiärer och starka aktörer inom sektorer i samhället som är relevanta för dig. Och fundera över hur du och ditt ämne kan bidra till att de kan uppfylla sina mål, säger Cornelius Holtorf.
Doktorander och företag i GRASCA
- Clara Alfsdotter, Bohusläns museum
- Delia Ní Chíobhaín Enqvist, Bohusläns museum
- Charina Knutson, Jamtli
- Ulrika Söderström, Kalmar läns museum / Museiarkeologi sydost
- Ivonne Dutra Leivas, Kalmar läns museum / Museiarkeologi sydost
- Fredrik Gunnarsson, Kalmar läns museum / Museiarkeologi sydost
- Matthew Nelson, Stiftelsen Kulturmiljövård
- Ellinor Sabel, Stiftelsen Kulturmiljövård
- Vivian Smits, Västarvet studio västsvensk konservering
Bättre forskningskompetens på museer
Ett av de deltagande företagen är Bohusläns museum, där Mikael Eboskog är företagsrepresentant. Han menar att det finns mycket att vinna på samarbeten mellan humanioraforskare och företag.
– Vi har utvecklat vår forskningskompetens, det vill säga vi har en bättre infrastruktur för forskningsprojekt, alltså att gå från idé, söka finansiering, genomföra projekt och förmedla resultat. Sen har vi inspirerats av doktorandernas olika forskningsämnen och genomfört projekt inom samma sfär. Vår kompetens har höjts, säger Mikael Eboskog, chef för enheten Arkeologi och Projekt vid Bohusläns museum.
Susanne Thedéen, vikarierande riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet, menar att satsningen på GRASCA bidragit till kompetenshöjning hos kulturarbetare.
– GRASCA har haft betydelse genom att ge möjlighet för anställda vid museer och kulturmiljöorganisationer att forskarutbilda sig. Och på så vis öka kompetensen för vidare forskning i sektorer med annars små möjligheter till forskning. En forskarskola är också i sig ett koncept där doktorander med olika bakgrund kommer samman genom ett tema, och skapar mervärden och nätverk som bidrar till utveckling av kulturarvssektorn, säger Susanne Thedéen.
Fler röster om GRASCA
Peter Aronsson, rektor på Linnéuniversitetet:
– GRASCA är ett flaggskeppsprojekt för Linnéuniversitetet. Dels har vi bidragit till att professionalisera och skapa ny kunskap kring en för samhället kostbar och kunskapsbildande verksamhet. Dels har vi banat väg för att kulturvetenskaplig forskning kan skapa ökad konkurrenskraft för Sverige – det är nämligen bara sådana projekt i samverkan med företag som KK-stiftelsen stödjer. Jag hoppas att vi ska kunna ta vara på dessa banbrytande insatser och hitta fler sådana nischer att utveckla framöver.
Kristian Kristiansen, styrelseordförande för GRASCA, professor i arkeologi, Göteborgs universitet:
– GRASCA har visat på betydelsen av samarbete mellan grävande institutioner och forskarutbildning. Det ger synergieffekter till alla inblandade. Jag hoppas att GRASCA kan vara inspiration till andra initiativ, gärna med Riksantikvarieämbetet i en ledande roll som koordinator.
Eva Schelin, vd, KK-stiftelsen:
– Utifrån att vi följt forskarskolan dessa år så tycker vi att den har genomförts mycket väl och med stort engagemang. GRASCA verkar varit mycket bra på att involvera företagen och vi uppfattar också att företagen är nöjda. Forskarskolan har bidragit till ökade förutsättningar för expansion av marknader.
Therése Nordström, Programansvarig, KK-stiftelsen:
– Forskarskolan har varit ett inspirerande exempel på samverkan mellan hum-sam-forskare och företag. Den har varit särskilt inspirerande för ämnesområdet uppdragsarkeologi, då vi förstår att flera internationella arkeologer har uppmärksammat GRASCA, vilket är väldigt roligt.
Susanne Thedéen, vikarierande riksantikvarie, Riksantikvarieämbetet:
– GRASCA:s inriktning på uppdragsarkeologi ger ny kunskap inom områden som digitalisering, gestaltad livsmiljö och policyfrågor. Det har relevans för kulturarvsforskningen och kommer den i stort till del.
Clara: Att vara doktorand i GRASCA var otroligt givande
Arkeologen Clara Alfsdotter arbetade tidigare som arkeolog och osteolog (osteologi är läran om skelett) på Bohusläns museum. Hon fortsatte det arbetet på 20% när hon började som doktorand i GRASCA.
Claras doktorandprojekt handlade om forensisk arkeologi. Hon analyserade forntida skelett och nedbrytning av lik i olika miljöer. Syftet var att öka kunskapen om vad som hänt vid och efter dödstillfället.
Efter disputationen fick hon jobb som forensisk arkeolog och osteolog på Nationellt forensiskt centrum (NFC), på Polisen, där man utför forensiska undersökningar av spår som tros ha koppling till brott.
Vad gör du på ditt jobb?
– I mitt arbete jobbar jag bland annat med att utbilda kriminaltekniker och utredare och ta fram dokument för hur vissa typer av polisundersökningar ska genomföras. Jag är också med som specialist ute på platsundersökningar. Det kan till exempel röra sig om nedgrävda eller dolda personer som behöver lokaliseras och grävas ut, eller att identifiera ben och fragmentariska kvarlevor från till exempel bränder.
– Utöver min tjänst på polisen jobbar jag som forskare på Rättsmedicinalverket, i ett projekt om hur avlidna människor bryts ner under inverkan av det svenska klimatet, både i vatten och på land.
Hur var det att vara doktorand i GRASCA?
– Det var otroligt stimulerande och givande. Vi doktorander kom från olika företag och hade mycket erfarenheter från det praktiska arbetet ute i fält som vi kunde ta med oss in i akademin. Det gav oss möjligheter att fördjupa oss i frågor som väckts under vårt arbete. Att få forskningstid till att fördjupa sig i dessa frågor var en ren lyx, eftersom det sällan finns tid att göra det inom en uppdragsfinansierad arkeologitjänst.
– Upplägget med en företagsforskarskola har stora fördelar, eftersom man har kvar närheten till det praktiknära på sin arbetsplats.
Vilken var den största utmaningen i ditt doktorandarbete?
– I början var det svårt att komma från en tjänst med timdebitering och tidspress på allt man producerade, till att hitta den arbetsro som krävs för att kunna forska, med allt vad det innebär av inläsning av litteratur och att producera akademisk text.
Vad från din tid som doktorand har du mest nytta av i ditt arbete?
– Alla kunskaper som jag tillgodogjort mig och det nätverk som jag byggt upp. Det var väldigt givande att få träffa specialister från olika delar av världen och samarbeta med så många kunniga människor som ingick i GRASCA och företagsnätverket.
Fredrik: Jag skulle aldrig fått det här jobbet utan doktorandutbildningen
Fredrik Gunnarsson arbetade tidigare som arkeolog på Museiarkeologi sydost, en del Kalmar Läns museum, och ett av de deltagande företagen i GRASCA. Han fortsatte med det arbetet när han började som doktorand i GRASCA.
Hans doktorsavhandling visar digitaliseringens möjligheter inom arkeologibranschen. En slutsats var att även om stora delar av arbetet är digitalt, med databaser, kartor och markradar, når inte alltid kunskaper från arkeologiska undersökningar fram till berörda målgrupper. Idag jobbar han som projektledare inom IT på Riksantikvarieämbetet.
Vad gör du på ditt jobb?
– Jag jobbar med att bygga en ny digital infrastruktur för kulturarv i Sverige. Där ska digitaliserat material som framför allt finns på muséer runt om i landet kopplas ihop och göras tillgängligt för forskare och allmänhet. Genom att koppla ihop materialet kan man till exempel lätt se i vilka samlingar det finns bronsyxor, om man är intresserad av det. Så det är inom samma område som det jag skrev om i min avhandling.
Hur var det att vara doktorand i GRASCA?
– Det var otroligt kul. Det första jag tänker på är gemenskapen i vår doktorandgrupp. Vi har sett och upplevt så otroligt mycket tillsammans. Sen på den personliga nivån har det varit en kompetensutveckling som heter duga. Den har gett mig fler möjlighet till jobb, i andra branscher. Jag skulle aldrig fått mitt nuvarande jobb på Riksantikvarieämbetet utan doktorandutbildningen.
Hur var det att fortsätta jobba samtidigt som du forskade?
– Jag tycker det var ett bra upplägg, framför allt för att jag kunde behålla min lön! Det gjorde det väldigt lätt att gå med i forskarutbildningen. Sen var det bra att kunna testa olika idéer från min forskning direkt på arbetsplatsen och när jag var ute på utgrävningar.
Vad tänker du om att humanioraforskare samverkar med företag?
– Vi forskare behöver bli bättre på att umgås och hitta samarbeten med dem som är utanför akademin. Det är något vi fick lära oss inom GRASCA. Finns det aktörer i näringslivet eller offentlig sektor som vi kan samarbeta med? Kan vi ha utbyte av varandra? Det är då din världsbild växer och du får lättare att tänka utanför boxen.