Porträtt Helena Ackesjö

Helena Ackesjö: Fritids kan minska risken att barn rekryteras till gäng

FORSKNING I FOKUS Nr 1 2024 | Många barn tillbringar mycket tid på fritids, både före och efter skolan. Verksamheten ska komplettera utbildningen i skolan, stimulera elevernas utveckling och lärande, ge omsorg och social gemenskap. Men i de flesta kommuner välkomnas bara elever vars föräldrar jobbar eller studerar.
– Vi ser att de barn som behöver fritids allra mest ofta är de som inte får vara där, säger Helena Ackesjö som är docent i pedagogik.

Helena Ackesjö

Helena Ackesjö

Docent i pedagogik

Helena Ackesjö är i grunden fritidspedagog. Hon har främst fokus på de yngre barnen
i utbildningssystemet, framför allt i förskoleklass och fritidshem. Hennes forskning behandlar bland annat lärares uppdrag, arbete och villkor. Helena har också återkommande uppdrag från Skolverket, Skolinspektionen och Utbildningsdepartementet i frågor som rör hennes forskningsområden.

Beviljade medel sedan 2017
5,9 miljoner kronor Finansiär: Vetenskapsrådet
6 miljoner kronor Finansiärer: Ifous AB, Norges forskningsråd

Fritidshemmet har fått ett stort och förändrat uppdrag de senaste åren. Som en del av utbildningssystemet ska verksamheten dels komplettera skolan, dels kompensera för barns olika livsvillkor. Men hur det här kompenserande uppdraget ser ut och ska genomföras är det alldeles för lite diskussion om, menar Helena Ackesjö.

– Trots att vi vet att utbildningssystemet fungerar som ett starkt skyddsnät för barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden, så erbjuds inte fritidsplats till alla då det är villkorat föräldrarnas sysselsättning. Det gör att många barn i områden med goda socioekonomiska förutsättningar går på fritids, men betydligt färre i områden med sämre förutsättningar, säger hon.

 

Ingången i det här projektet är rätt kaxig och kan säkert sticka lite i ögonen.

Helena Ackesjö

 

I projektet Det (o)likvärdiga fritidshemmet tittar Helena och hennes forskarkollegor på fritidshem i områden med socioekonomiska utmaningar, och hur lärares arbete med fritidshemmets kompensatoriska uppdrag ser ut där. Det vill säga att jämna ut skillnader mellan barns olika livsvillkor och bakgrunder.


– Fritidshemmen har en enorm potential att ta hand om och skydda de allra yngsta. De bidrar inte bara med trygga vuxna utan också med basala saker som till exempel mat. Många rektorer beskriver också fritids som en viktig nyckel för att hålla barn borta från gängen, men trots det har vi inte ett allmänt fritidshem där alla kan få en plats. Det gör fritidshemmet till en i grunden olikvärdig plats, säger hon.

Borde vara en rättighet att gå på fritids

I november 2022 avslutades en utredning om en utökad rätt till fritidshem, där regeringens särskilda utredare presenterade förslaget att göra fritidshemmet allmänt, likt förskolan. Kommunerna måste erbjuda alla barn en plats i allmän förskola från höstterminen det året barnet fyller tre år.


– Precis på samma sätt borde det vara en rättighet att gå på fritids, säger Helena som tycker att det varit väl tyst i frågan det senaste året.
– Generellt så tycker jag att det är märkligt att skolan och fritids inte tar större plats i den politiska debatten just nu när vi talar om gängkriminalitet och rekrytering. Rektorerna beskriver hur de ser att 9–10-åringar rekryteras snabbt och lätt. Lärarna i de här områdena vet mycket väl om vilka förhållanden en del barn går hem till och gör ofta sitt bästa för att hålla kvar dessa lite längre på eftermiddagarna, trots att de inte har plats på fritids, fortsätter hon.

Helena Ackesjö

Fritids bidrag till att eleverna når sina mål

Något annat som Helena studerar är hur fritidshemmet bidrar till att eleverna når sina mål. I slutet av 2023 startade hon och hennes forskargrupp projektet Fritidshemmets bidrag till elevers måluppfyllelse. Där samverkar de med fyra olika kommuner.
– Fritidshemmet, som från början varit en plats för omsorg och kreativitet, är nu en plats där det ska bedrivas undervisning utifrån formuleringar i läroplanen. Det är intressant att studera, dels för att det krockar med fritidshemmets ursprungliga intentioner, dels för att det ofta är få pedagogiskt utbildade i personalen. Hur iscensätter man då undervisningsuppdraget? säger hon och fortsätter:
– Ingången i det här projektet är rätt kaxig och kan säkert sticka lite i ögonen, men om man kokar ner det så ska alla som jobbar i utbildningssystemet bidra till elevers måluppfyllelse. Då vill vi undersöka vad som blir fritidshemmets bidrag och vad de barn som inte deltar i verksamheten går miste om.

Praktiknära forskning utvecklar verksamheten

Helena Ackesjö i trappa

Ett steg att komma närmare den verksamhet som studeras är så kallad praktiknära forskning. Det handlar om att utifrån professionens egna frågor jobba tillsammans för att hitta vägar att utveckla verksamheten. Helena jobbar också i ett så kallat ULF-projekt, vilket är en regeringssatsning på att skola, akademi och kommun ska närma sig varandra.

 

Fritidshemmet är en verksamhet som inte jobbat med undervisning tidigare, det har nästan varit ett skällsord.”

Helena Ackesjö

 

– Det finns mycket kompetens i fritidshemmet. Många har jobbat länge och sitter på en massa kunskap som ofta är outtalad. Vi vill bidra till att den kunskapen läggs på bordet. Därför utgår vi från de lokala utmaningarna hos de olika huvudmännen och jobbar nära lärare och rektorer.

Många rektorer och lärare har uttryckt att de efter att ha deltagit i praktiknära forskningsprojekt, börjat prata innehåll i verksamheten på ett helt nytt sätt, blivit ”raka i ryggen” och känner mer yrkesstolthet.

– Jag tror att det är jätteviktigt just med yrkesstoltheten. Fritidshemmet är en verksamhet som inte jobbat med undervisning tidigare, det har nästan varit ett skällsord. Nu handlar det om att ta begreppet till sig och göra det till sitt eget, säger Helena.