Porträtt The Change Maker  Torbjörn Forkby

Torbjörn Forkby: ”Gängen är ett uttryck för ett samhälle i förändring”

THE CHANGE MAKER Nr 1 2024 | Rubrikerna om gängkriminalitet och skjutningar har aldrig varit så många som nu och från allt fler håll hörs krav om åtgärder. Linnéuniversitetets Torbjörn
Forkby har i många år studerat gängkriminalitetens framväxt, uttryck och konsekvenser. Han har blivit alltmer övertygad om att det brottsförebyggande arbetet börjar redan i förskolan.

Torbjörn Forkby är professor i socialt arbete och har som socionom lång erfarenhet av praktiskt socialt arbete. Redan 2006 påbörjade han en studie om brottsförebyggande verksamhet kopplat till gängkriminalitet, och han har sedan dess följt upp den med ett flertal andra. I dagarna startar den senaste där en forskargrupp från Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet ska undersöka gängens användning av skjutvapen. Han berättar att det som intresserar honom mest är orsakerna till gängens framväxt.  

Responsive header image

Torbjörn Forkby

Professor i socialt arbete

Torbjörn Forkby är professor i socialt arbete med inriktning mot barn, unga och familj. Med en bakgrund som socionom har han lång erfarenhet av praktiskt socialt arbete och har riktat sin forskningsgärning mot preventivt arbete för barn och unga.
Torbjörns forskning har även handlat om brottsförebyggande verksamhet med inriktning på gängkriminalitet, exitprocesser och användandet av vapen i gängkonflikter.

Beviljade medel sedan 2018
24,3 miljoner kronor Finansiär: Forte
5 miljoner kronor Finansiär: Familjen Kamprads stiftelse

– Vi ska undersöka vad det är som ligger bakom att skjutvapen används för att hantera konflikter i gängmiljön, säger Torbjörn. Jag har aldrig varit superintresserad av gängen i sig. För mig handlar det snarare om vad som hänt med samhället som gör gängen så attraktiva för unga personer. Det är ett uttryck för ett samhälle i förändring.

Grundat i basala behov

I sin forskning om gäng har Torbjörn undersökt allt från de drömmar och förhoppningar unga som ansluter sig till gängen har, till den stundtals tuffa tillvaro gänget innebär och vilka faktorer det är som skapar viljan att lämna.

 

Att tillhöra något, att duga och att kunna bidra till något är fundamentala existentiella behov som de flesta människor har, det är inte unikt för ungdomar som hamnat snett.

Torbjörn Forkby

 

 

För många av de unga handlar gängtillhörigheten om något så enkelt som förhoppningen att bli någon, en önskan att lyckas med sitt liv och att hitta en gemenskap som aldrig sviker.  

– Många som hamnar i gäng har gott om tillkortakommanden i bagaget, berättar Torbjörn. De har aldrig betraktats som några som kommer att lyckas i livet, utan bär med sig svårigheter och misslyckanden i en mycket högre grad än andra. För dem erbjuder gänget en andra chans till att lyckas med något – en kompensation för misslyckanden i andra sammanhang.

Torbjörn beskriver gängkriminalitet som ett stort samhällsproblem i dag.  

– I vissa bostadsområden är gängen i dag påtagligt närvarande, något som minskar och kringskär invånarnas trygghet och säkerhet. Ofta handlar det dock om ett litet antal individer som fått sin makt genom ett våldskapital och ett rykte om styrka och framgång, säger Torbjörn och fortsätter:  

– Gängens fortlevnad förutsätter att framgångsmyterna hålls vid liv, och samhällets uppgift är att visa att myterna i de allra flesta fall är illusioner. Det handlar om att kombinera insatser riktade mot gängen med sådana som stärker positiva krafter i lokalsamhället. Det handlar alltså inte bara om att minska gängens inflytande, utan också om att stärka och organisera de långt fler positiva resurserna som kan erbjuda motkraft och hållbara förebilder.

Connected Children – för framtiden

Från gängkriminalitet och skjutningar till förebyggande insatser inom mödravård och förskola kan steget verka långt. Torbjörn ser däremot ett klart samband och riktar nu sina forskningsinsatser mot barn i unga år. Med forskningsprogrammet Connected Children är syftet att utveckla tidiga och samordnade insatser för barn och unga i svåra livssituationer och förstärka främjande insatser för barn och unga generellt.  

– Förhoppningen är att min ena forskningsgren ska stärkas på den andras bekostnad, och vi vet att det är viktigt att uppmärksamma utmaningarna tidigt i ett barns liv.

Connected Children, som involverar forskningsstött utvecklingsarbete på fyra platser i Sverige, hämtar sin inspiration från den skotska modellen GIRFEC (Getting It Right For Every Child).

Torbjörn Forkby i en soffa

Programmet ska i ett tidigt skede uppmärksamma de som är i behov av extra stöd och medverka till att koordinera insatser mellan olika aktörer. 

 

Där vi tidigare genom läsningen hade en relation mellan föräldrar och barn är det nu ofta i stället en relation mellan barnet och en skärm.

Torbjörn Forkby

 

– Ibland hör man ”det såg vi redan i förskolan”, berättar Torbjörn. Och ja, i vissa fall kan man göra det, men det är också väldigt lätt att överdriva förmågan att förutse barns utveckling. Barn utvecklas olika, och det handlar om att tidigt identifiera stödbehov bland barn utifrån en helhetssyn och erbjuda insatser som uppfattas som positiva av enskilda.

Målet med Connected Children är att ge stöd i ett sammanhang som uppfattas som ordinarie, utan att vare sig förälder eller barn behöver känna sig utpekade.  

– Vanligen upptäcks redan i dag barn som har svårt att koncentrera sig, svårt att läsa och räkna, har problem med aggressioner eller inte vet hur de ska fungera i olika sammanhang, säger Torbjörn. Det svåra är att utveckla insatser som stärker deras förmåga att fungera i ordinarie sammanhang, och hitta en form för hur ett gott samarbete mellan hem och professionella från olika verksamheter kan se ut. Om vi förlorar barnen i ett tidigt skede ökar risken att exkluderande åtgärder blir de enda alternativen. Vi får inte glömma att alla sådana särlösningar är högriskinsatser: visserligen kan de vara nödvändiga och hjälpsamma för en del, men det finns alltid risken att de tvärtemot intentionen ökar känslan av att inte riktigt duga och fungera.

Vikten av sagor för våra barn

När man pratar om olika stödinsatser är det lätt att tänka på avancerade och kostsamma behandlingsmodeller, men grunden läggs enligt Torbjörn långt tidigare, i de nära och trygga relationerna. Dessa kan stärkas genom något så enkelt som att läsa sagor för våra barn. I förebyggande arbete är det lätt att tänka stora insatser som inte sällan ska hämtas in från andra länder, men det finns mycket viktigt som kan göras utan särskilt omvälvande åtgärder. Ett exempel som Torbjörn gärna talar om är att föräldrar skulle motiveras att läsa godnattsaga för sina barn, då detta är något som minskat radikalt under senare år.  

 

Torbjörn Forkby vid bokhylla

– Vi har tappat det jag tror har byggt upp mycket av grunden för folkhälsan. Där vi tidigare genom läsningen hade en relation mellan föräldrar och barn är det nu ofta i stället en relation mellan barnet och en skärm. Att läsa sagor tränar inte bara språket och fantasiförmågan, det är också stunden att komma samman, knyta ihop dagen och återknyta relationen, säger han och fortsätter:  

– Språket är jätteviktigt för att lära sig reflektera kring sin egen person, det handlar ju också om att kunna kommunicera och lära känna både sig själv, andra och världen. Språket som verktyg möjliggör så mycket, både i skolan och i andra sammanhang. Det påverkar vår tillhörighet och hur vi blir sedda, och där tror jag det finns mycket att göra.

Kunskap som en väg till förändring

För Torbjörns del handlar forskningen om att lyfta fram helheten och ge en förståelse för hur komplext det faktiskt kan vara att arbeta med förändringsprocesser. I grunden för många av de problem som samhället står inför finns en ökad splittring mellan olika grupper i samhället, såväl ekonomiskt som utbildningsmässigt, och i andra viktiga resurser så som nätverk och sociala förebilder. Att arbeta preventivt handlar om att tänka i sammanhang, hållbarhet och att mobilisera människors positiva engagemang.  

– Att tillhöra något, att duga och att kunna bidra till något är fundamentala existentiella behov som de flesta människor har, det är inte unikt för ungdomar som hamnat snett. För att komma tillrätta med det behöver vi stärka de ungas förmåga att fungera och få behållning av de ordinarie sammanhangen, och det arbetet startar tidigt.

Med kunskapande verksamhet som mål

Att sätta ett enskilt mål för den här typen av forskning är inte så lätt, men Torbjörns förhoppning är att kunna bidra med en röst från socialt arbete, med någon form av reflektion och kunskap.  

– Det är ofta kriminologer som uttalar sig kring gängfrågor, men det behövs olika röster. Jag tycker det är viktigt att vi får in det sociala arbetet och lyfter frågorna som kommer lite närmare individen. Socialt arbete kretsar ofta kring ganska komplexa frågor, jag vill ge en förståelse för det sociala arbetets mångfacettering.

Men Torbjörn ser också problem med hur resurserna prioriteras i dag, och menar att en avgörande del går till att administrera och utreda, och förhållandevis lite till att faktiskt arbeta för att människor är med i utvecklingsprocessen. Förhoppningen är att kunna bidra till att det sociala arbetet frigörs på fler sätt.  

– Jag är nog mer reformistisk än revolutionär, säger Torbjörn. Mitt mål har alltid varit att öka kunskapsbilden och jag försöker bidra så gott jag kan. Det skulle vara fantastiskt om det var lika naturligt för socialtjänst, skola och polis att se sig som kunskapande verksamheter. Frågorna man jobbar med kan inte alltid lösas med en administrativ åtgärd, vi måste ställa frågor. Utmaningarna vi står inför har ingen enkel lösning, där måste forskning och praktik gå hand i hand.

Förstasida magasinet Change #1 2024

Change #1 2024

Artikeln finns även att läsa i magasinet Change nr 1 2024