Att se rök stiga ur skogen är varje skogsägares mardröm

Bengt Nilsson och hans familj äger närmare 300 hektar skog i trakten av Agunnaryd några mil väster om Växjö och han är även kårchef för det frivilliga räddningsvärnet i byn. Han minns den extremt torra sommaren 2018, då skogsbränder härjade i stora delar av landet och räddningstjänsten gick på knäna.

– Även vi drabbades. En blixt slog ned i en transformatorstation bara 200 meter från vårt bostadshus. Lyckligtvis var vårt lokala räddningsvärn snabbt på plats och branden kunde släckas.

Tankar väcktes hos Bengt, som är lektor och forskare inom skog och träteknik. Hur skulle släckningsarbetet, efterarbetet och det förebyggande arbetet mot bränder kunna bli bättre? Men även om hur viktigt det är med räddningstjänstens tidiga närvaro vid en skogsbrand, eftersom alla bränder är små till en början.

Det är något han sedan dess har undersökt tillsammans med doktoranden Frida Björcman, även hon skogsägare och med erfarenhet av krisberedskap, och Anders Svensson som är docent i vårdvetenskap.

Ett mardrömsscenario

Deras forskning är av stor vikt. De senaste åren har perioderna av torka blivit allt längre. De börjar tidigare under våren och håller på längre in på hösten. Marken torkar ut. Träden, stressade av torka och värme, blir mer mottagliga för angrepp
av skadeinsekter.

I ett förändrat klimat förväntas även stormarna bli fler. En stor vinterstorm med fällda träd, en lång torkperiod, angrepp av granbarkborre och sedan en sommar med mycket löst virke på marken i skogarna…

– Om alla klimatrelaterade effekter samspelar så blir en skogsbrand ett riktigt mardrömsscenario, säger Bengt.

Den ökande risken för skogsbränder ställer utan tvekan högre krav på skogsägare.

– Skogsägaren har ansvar om det börjar brinna i skogen och att hjälpa till i släckningsarbetet. Och när räddningstjänsten är klar med släckningen är det skogsägaren som ansvarar för efterbevakningen, vilket kan ta upp till två veckor, berättar Bengt.

Det större ansvaret kräver att det finns ett fungerande nätverk när branden väl är ett faktum, både deltidsbrandmän och frivilliga. En så enkel sak som att många är på semester under brandsäsongen spelar roll. Men om det finns ett nätverk med frivilliga och en plan redan innan, är sannolikheten större att allt fungerar mycket mer smidigt när det väl gäller.

Samarbete av största vikt

Frida och Bengts forskning visar speciellt att samarbetet mellan skogsägaren och räddningstjänsten är av största vikt, rentav en förutsättning för att släckningsarbetet ska fungera så effektivt som möjligt.

Räddningstjänsten gör alltid prioriteringar för släckningsarbetet vid en brand och då är skogsägarens detaljkunskap om sin skog ovärderlig.

– Det kan vara att det ligger en mosse i någon riktning och att släckningen bör prioriteras på andra ställen. Skogsägaren känner också ofta till vilka vägar som är framkomliga för räddningstjänstens fordon, berättar Frida.

En annan utmaning under släckningsarbetet är att organisera de frivilliga som dyker upp och vill hjälpa till. Vid en större brand kan det handla om några hundra. Finns det inte någon ansvarig som kan bestämma vad som behöver göras, kan frivilliga omedvetet utsätta sig för risker och försvåra släckningsarbetet genom att befinna sig på fel plats eller för nära branden.

Bengt Nilsson

Lektor i skog och träteknik

Bengt Nilssons forskning rör praktiska problem och utmaningar inom skogsbruket. Hans avhandling behandlade hantering och lagring av skogsbränsle. Numera har hans forskning fokus på skogsbrand och räddningstjänst på landsbygden.

BEVILJADE MEDEL SEDAN 2020
4,6 miljoner kronor
Finansiär: Familjen Kamprads stiftelse

Frida Björcman

Doktorand i skog och träteknik

Frida Björcman forskar om privatskogsägares erfarenheter av skogsbrand och räddningstjänstens erfarenheter av samverkan med skogsägare. Hon har tidigare arbetat med räddningstjänsten inom krisberedskap.

Påverkas både ekonomiskt och emotionellt

Viljan att hjälpa till så mycket det bara går är många gånger en självklar reaktion – när skogen brinner är det ofta en smärtsam upplevelse för privata skogsägare. Fridas forskning visar att det räcker med en liten brand för att skogsägaren ska påverkas både ekonomiskt och emotionellt.

– Många skogsägare beskriver det som att det är deras livsverk som brinner. Den skog som de köpt eller ärvt och som ska förvaltas till kommande generationer.

Forskningen visar också att det finns få ställen för skogsägare att vända sig till när branden väl är släckt. Det är ett problem, menar Frida och Bengt. Det behöver finnas ett skyddsnät eller en mentor som stöd för den privata skogsägare som är med om en skogsbrand, men sådana saknas. Här tror forskarna att skogsägarföreningar och skogsbolag kan spela en betydelsefull roll.

– Det kan handla om hur man gör med brandskadat virke, går det att sälja? Eller att behöva ett mentalt stöd under och efter branden, säger Bengt.

Dessutom är det viktigt att erfarenheterna av en skogsbrand på ett mer tydligt sätt förs vidare i branschen, men också inom samhället i stort. Långt efter en skogsbrand präglas bygdens folk av att ha upplevt styrkan i att grannar, vänner och totalt okända helt kravlöst erbjudit sin hjälp.

– Det är också viktigt att de skogsägare som inte drabbats får ta del av kunskapen. Det är viktigt att vara förberedd – inte om, utan när den egna skogen blir drabbad, säger Frida.

Branden som uppstod när en blixt slog ner i ett träd strax utanför Agunnaryd i början av augusti upptäcktes tidigt och det lokala räddningsvärnet kunde snabbt släcka den. Men om inte någon tagit en promenad i skogen och känt röklukten ...