Bland konspirationsteorier, foliehattar och kaninhål

Konspirationsteorier om ufo-besök och framstå som naiva och oskyldiga och delvis falla på sin egen orimlighet. Men de kan rymma oanade djup.

– Ett vedertaget begrepp för konspirationsteorier är rabbit holes; kaninhål. Ingången till ett kaninhål är litet men irrgångarna under jorden många. Symboliken kommer från boken Alice i Underlandet, i vilken en vit kanin lockar ner huvudpersonen i Underlandet där en sak leder till en annan och allt blir mer och mer surrealistiskt, berättar idéhistorikern och medieforskaren Andreas Jahrehorn Önnerfors.

Alla kan falla

När coronapandemin började 2020 blev det tydligt att nästan vem som helst kan falla ner i ett sådant kaninhål. Hålen kan vara av varierande allvarlig karaktär, men Andreas vill oavsett detta understryka riskerna.

En av de mest kraftfulla konspirationsteorierna under pandemin var den kapade hashtaggen #SaveTheChildren. Här sammanflöt bisarra föreställningar om satanism och pedofili med kritik mot åtgärder för att stoppa coronavirusets spridning. Styrande eliter anklagades för att utvinna ämnet adrenokrom ur kidnappade barns blod och vaccinationen utmålades som en grym misshandel.

Även den så kallade LVU-kampanjen, där svenska myndigheter påstods stjäla muslimska barn för att sälja dem vidare, fick och har fortfarande stor spridning.

– LVU-kampanjen speglar en av tidernas mest återanvända konspirationsteorier, den om stulna barn. På 1800-talet hette det att frimurarna stal svenska barn som de sedan gav till ”turken”. Så sent som förra hösten menade polska föräldrar att deras barn kidnappades av västerländska välfärdsstater för att säljas till homosexuella män.

Olof Palme och Estonia

I Sverige har framför allt traumatiska händelser som mordet på Olof Palme 1986 eller förlisningen av M/S Estonia 1994 triggat den konspiratoriska fantasin. Otaliga alternativa teorier har framförts för att förklara vad som ”egentligen” hände och på vem skulden kan projiceras.

Bortom allt det tokiga finns det ofta betydligt allvarligare hot, även om det kanske inte är så lätt att identifiera och navigera bland dem. Det är själva inställningen som gör att en konspirationsanhängare tenderar att ta sig vidare till nästa nivå.

De farligaste teorierna är de som går ut på att avhumanisera, menar Andreas. Ett exempel är folkutbytesteorierna som fick sitt genombrott genom terroristdådet i Christchurch på Nya Zeeland 2019. Idén med The Great Replacement handlar om att folket blivit förrått av en hemlig elit som vill byta ut ”det äkta folket” mot andra människor och som söndrar och härskar för att behålla sin makt.

– Här finns en uppenbar port in till nya sekt- liknande miljöer, både på nätet och i verkligheten. Om den porten öppnas, kan det bidra till radikalisering och våldsbejakande extremism, där det ultimata hotet är våld mot andra människor.

Utbildar journalister

Andreas är sedan 2022 projektledare för Faktajouren hos Medieinstitutet Fojo, en resurs som hjälper journalister i frågor som desinformation, misinformation och informationspåverkan. Han ser stora överlappningar mellan desinformation, konspirationsteorier och hat och hot mot journalister. Den som skriver om kontroversiella ämnen som vargar, vindkraft och vacciner måste räkna med konspiratoriskt hat i kommentarsfält, ofta av anonyma nättroll.

– Samtidigt lockar konspirationsteorier läsare, eftersom det finns ett underhållningsvärde och ett skandalvärde. Vem vill inte läsa om den stereotypa foliehatten som tror att jorden är platt, att vaccin innehåller mikrochips och att kondensationsstrimmor efter flygplan är så kallade chemtrails, avsiktliga utsläpp av farliga kemikalier?

Projicera skuld och utkräva ansvar

Att förlöjliga konspirationsteoretikerna är dock en farlig förenkling, menar Andreas. Ökande polarisering, grupptänkande och militant aktivism hotar att underminera det öppna demokratiska samhället. Forskningen hjälper oss förstå konspirationsteoriernas mekanismer och dragningskraft.

– Konspirationsteorier riktas ofta nerifrån och upp, som ett sätt att ventilera brustna förhoppningar, projicera skuld och utkräva ansvar. Den norske journalisten Øyvind Strømmen föreslår därför termen ”konspirationsanklagelser” för att lyfta fram att de inte är teorier utan främst syftar till att hävda någon annans skuld. Sådana psykologiska mekanismer kan alltså till en viss del förklara varför människor är benägna att tro på konspirationsteorier.

Området är fortfarande relativt outforskat. Många forskare och praktiker försöker utveckla strategier för att motverka konspirationsteoriernas skadliga inverkan på det samhälleliga samtalet och därmed i förlängningen demokratin. Ofta har fokus legat på att lära ut källkritik som en del i medie- och informationsläskunnighet, som går ut på att kunna ifrågasätta det mesta som cirkulerar i de digitala informationsflödena. Men att kunna förstå skillnaden mellan sant och falskt är bara en aspekt.

– Viktigare än källkritik är informationstillit. Ett informationslandskap blir extra sårbart i ett multikulturellt samhälle där informationstillit kopplas till både språk och kulturell gemenskap. Det är viktigt att vi har en gemensam måttstock, vi måste dithän på något sätt. Tills dess behöver vi betrakta allt material som manipulerat tills motsatsen är verifierad.