Genom musik får barn uttrycka känslor och bygga relationer

– Tidiga fynd tyder på att interventionen med musikstunder uppfattas som positiv både av barnen, vårdnadshavare och yrkesverksamma.

Det säger Karin Pernebo, klinisk lektor, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut inom Region Kronoberg, och affilierad lektor vid Linnéuniversitetet. Hon har lång erfarenhet av att möta små barn som har varit utsatta för trauman, liksom vuxna som finns i barnens närhet. För några år sedan blev hon kontaktad av Musik i Syd, en regional musikinstitution finansierad av Region Kronoberg och Region Skåne. Musik i Syd har flera verksamheter som är knutna till hälsa, vård och omsorg.

– De var intresserade av att skapa musikstunder för barn på skyddade boenden. De ville gärna ha med en psykolog och forskare både som bollplank, för att beforska genomförandet och titta på hur interventionerna föll ut. I projektet samarbetar vi också med tre lokala kvinnojourer som ingår i riksförbundet Unizon.

 

Ökad och minskad trygghet

I Sverige vistas runt 6 000 barn på skyddade boenden varje år. De är där tillsammans med en vårdnadshavare som har utsatts för våld och hot i en nära relation, oftast är det mamman. En flytt till ett skyddat boende är en stor förändring i ett barns tillvaro.

– Boendet ger barnen trygghet och skyddar dem från våld. Samtidigt förlorar de mycket som tidigare har gett dem kontinuitet, förutsägbarhet och kontroll, som förskola, skola, fritidsaktiviteter, släkt, vänner, sitt eget rum och sina egna saker.

Flera av faktorerna räknas till de viktigaste för barns hälsa, välmående och utveckling, enligt Barnkonventionen som blev svensk lag 2020.

 

Stor sårbarhet

Tidigare har det funnits en utbredd uppfattning om att små barn inte minns eller påverkas av traumatiska händelser som drabbar en förälder, men det är faktiskt tvärtom.

– Forskning visar att riktigt små barn är extra utsatta eftersom de är helt beroende av sin omsorgsperson. Dessutom är de i en känslig fas i sin neurobiologiska utveckling.

Våld mot en vårdnadshavare är en stor riskfaktor för barn, både på kort sikt och i ett livsloppsperspektiv. Upplevelserna kan påverka barnet psykologiskt, socialt, fysiskt, somatiskt och kognitivt.

– Ett par av de saker som forskningen visar är att upplevelsen av våld mot en omsorgsperson kan påverka barnets förmåga att känna igen, uttrycka och reglera känslor. Barnet kan också få svårt att bygga och behålla goda, sociala relationer, både med jämnåriga och med vuxna.

Känslor och delaktighet

Musikintryck kan påverka människors känslor och känslomässiga reaktioner. Både den som är glad och den som känner sig nedstämd och vill muntra upp sig själv kan sätta på ”glad” musik. Den som vill slappna av och gå ner i varv kan lyssna på ”lugn” musik. Forskning visar att musikinterventioner kan bidra till att människor återhämtar sig efter svåra erfarenheter.

– En musikbaserad intervention för barn ger dem stöd i att känna igen, uttrycka och reglera känslor. Musikstunderna i projektet innehåller bland annat sånger för olika känslor och tillstånd, som glädje, rädsla, ilska och trygghet.

Barns verbala förmåga är inte färdigutvecklad, så musiken är ett värdefullt komplement till det talade språket för att uttrycka känslor och skapa kontakt. De två musikerna och musikterapeuten sjunger, spelar, pratar och dramatiserar under träffarna. Allting är live, ingenting är inspelat.

– Musikerna frågar kanske: ”Vad finns det som man kan vara rädd för?” och då kan barnen svara: ”Jag är rädd för spindlar.” Eller: ”Jag är rädd för spöken.” Musikerna är väldigt lyhörda och kreativa, och anpassar innehållet utifrån barnens svar, säger Karin Pernebo och fortsätter:

– När en människa utsätts för våld finns ingen delaktighet, utan det är personen som utövar våldet som bestämmer. Så att barnen får vara delaktiga under musikstunderna är ett av de viktigaste syftena.

Positiv bekräftelse

Det återstår en del datainsamling i projektet (se faktaruta), men de preliminära resultaten är positiva.

– Många av mammorna beskriver att barnen är glada när de ska gå till musikstunden och glada när de kommer därifrån. Det är väldigt viktigt för oss att mammorna känner sig trygga med att låta barnen gå till gruppen, för det är inte självklart efter det som de har varit med om.

Barnen själva uttrycker att de tycker om att vara med på musikstunderna och visar det också genom att vilja komma tillbaka. När barnen har fått frågor om de skulle vilja ändra på någonting i upplägget har en del kommit med förslag.

– Det tycker jag visar att barnen uppfattar att de verkligen får lov att vara delaktiga. Något annat som är tydligt är att de relaterar individuellt till personerna som de träffar under musikstunderna. De säger inte att de ska gå till ”någon”, utan att de ska träffa Anders, Allan och Nina.

De professionella är också positiva.

– Ja, de uttrycker att det är ett roligt och givande projekt, samtidigt som det är utmanande, svårt och ansvarsfullt. I enkäterna säger flera att de känner sig stolta över att få vara med och erbjuda barnen den här interventionen.

Viktigt med flexibilitet

En av utmaningarna i projektet är att situationen för någon som bor på ett skyddat boende kan förändras väldigt snabbt.

– Det gör att vi har bestämt att det viktigaste är att det är hög tillgänglighet för barnen, inte att de till exempel börjar eller slutar i gruppen exakt samtidigt.

Alla barn som är på ett skyddat boende kan erbjudas att vara med på musikstunderna. Däremot kan inte alla bli intervjuade i forskningsprojektet. Det beror på att vissa vårdnadshavare som har utövat våld fortfarande har gemensam vårdnad.

– Jag kan inte inhämta samtycke från båda vårdnadshavarna för att intervjua barnen, för då skulle vi röja var barnet bor.

Barn har tidigare räknats som ”medföljande” när socialtjänsten har beslutat om skyddat boende för en våldsutsatt förälder. Våren 2024 förändrades lagstiftningen så att barn behöver ha ett eget så kallat biståndsbeslut. Många kommuner har också ett tufft ekonomiskt läge. Karin Pernebo säger att färre barn har kommit till skyddade boenden de senaste månaderna.

– Vi hoppas att det handlar om en eftersläpning och att socialtjänsten snart ska ha fått det här på plats. Vi vet att minskningen inte beror på att våldet har upphört.

Stort intresse för mer kunskap

Genom projektet lär sig både forskare och yrkesverksamma mer om hur man kan utforma insatser till barn på skyddade boenden.

– Jag hoppas att målgruppen och verksamheten ska bli ytterligare lite bättre beskriven. Det kan bli till nytta också för beslutsfattare och andra aktörer. Många anställda på skyddade boenden har väldigt mycket kunskap och erfarenheter. Än så länge är varken deras eller barnens erfarenheter så väl beskrivna i forskningen, så det är ytterligare ett forskningsfält där jag hoppas att vi ska kunna bidra.

I augusti presenterade Karin Pernebo en poster om projektet vid en internationell forskarkonferens i Uppsala. Den hölls av det tvärvetenskapliga samfundet ISPCAN, International Society for the Prevention of Child Abuse and Neglect, och samlade runt 900 deltagare från fler än 70 länder. 

– Många som såg postern kom fram och ville prata. När jag har träffat yrkesverksamma ute i landet har jag också märkt ett stort intresse för insatser till barn som befinner sig i den här väldigt komplexa livssituationen. Detta är en ganska liten studie, om man ser till antalet barn som är med, men projektet väcker ett stort intresse.