Professionell vårdpersonal och anhörigvårdare har länge betraktats som två separata grupper. Men när man tittar närmare ser man att de ofta möter liknande utmaningar, menar Elizabeth Hanson som är professor i vårdvetenskap.
– De har hög arbetsbelastning, långa dagar och stress. Dessutom arbetar de ofta parallellt, till exempel i hemsjukvård där både vårdpersonal och anhöriga stödjer samma person på olika sätt. Vi ser stora möjligheter att hitta bättre samarbetsformer med forskningens hjälp.
Sveriges nationella anhörigstrategi
Linnéuniversitetets forskargrupp inom anhörigskap är nära knuten till Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) och bidrar med vetenskaplig kunskap och utbildning. Nka arbetar på uppdrag av Socialdepartementet för att långsiktigt säkerställa kunskap och kompetens inom anhörigområdet.
När Sveriges första nationella anhörigstrategi lanserades 2022 skedde det vid Linnéuniversitetet, vars forskare haft en aktiv roll i att ta fram den. Strategin syftar till att stärka stödet till anhöriga och göra det mer likvärdigt över hela landet.
Fem länder samarbetar för bättre stöd
I takt med att Europas befolkning åldras ökar behovet av långvarig vård och omsorg – och av starka samarbeten mellan dem som vårdar. Well Care är ett fyraårigt forsknings- och innovationsprojekt där aktörer från fem länder – Sverige, Tyskland, Italien, Nederländerna och Slovenien – arbetar tillsammans för att förbättra stödet till dem som arbetar med långvarig vård och omsorg. Det handlar både om yrkesverksamma inom exempelvis hemsjukvård, vårdboenden och personlig assistans, och om anhöriga som vårdar eller hjälper en närstående.
När Elizabeth fick klartecken för att starta projektet Well Care kände hon det som ett erkännande för alla de som vårdar, både professionellt och i hemmet. Som forskare och tidigare sjuksköterska inom palliativ vård har hon ägnat hela sin karriär åt vård och omsorg. Att vårda är ett arbete som ofta tas för givet, menar hon.
– Coronapandemin gjorde det tydligt för hela samhället vilken viktig roll vårdare spelar, såväl anhöriga som personal. Traditionellt har de mest prestigefyllda EU-satsningarna inom vård och hälsa prioriterat medicin, specialisthälsovård och specialistsjukvård. Själva vården och omsorgen har hamnat i skymundan – trots att över 55 miljoner människor i Europa utför detta viktiga arbete, säger Elizabeth.
Efter pandemin har EU lanserat en gemensam strategi för långvarig vård och investerar mer i forskning på området. En av satsningarna är Well Care som är det största EU-finansierade projektet någonsin vid Linnéuniversitetet, med en budget på över 65 miljoner kronor från forskningsprogrammet Horisont Europa.
Elizabeth Hanson
Professor i vårdvetenskap
Elizabeth Hanson är sjuksköterska i grunden och forskningsledare vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka), som hon var med och grundade 2007. Hon har tidigare varit ordförande för Eurocarers, en organisation med 70 medlemsorgan som arbetar för att förbättra situationen för anhöriga i Europa.
BEVILJADE MEDEL SEDAN 2014
27,7 miljoner kronor
Finansiär: EU-kommissionen
16,7 miljoner kronor
Finansiärer: Forte, Familjen Kamprads stiftelse, Skandia, Vetenskapsrådet
Olika länder, olika vårdmodeller
En del i Well Care-projektet är att jämföra hur långvarig vård och omsorg organiseras i olika EU-länder och att lära av varandras framgångsrika metoder. De fem deltagande länderna kännetecknas av olika vårdsystem.
– I norra Europa har vi ett starkare socialt skyddsnät. Det skiljer sig från länder som Italien, där långvarig vård traditionellt ges i hemmet av familjemedlemmar, ofta kvinnor. De som har råd anlitar privata personliga assistenter, som ofta arbetar under svåra villkor, förklarar Elizabeth.
I Nederländerna har den så kallade Buurtzorg-modellen blivit populär. Den bygger på små, självstyrande team av sjuksköterskor som ansvarar för vården av långtidssjuka inom ett geografiskt område, till exempel ett bostadsområde. Teamen erbjuder allt från medicinska insatser till socialt stöd.
– Det som utmärkt Buurtzorg-modellen är att sjuksköterskorna har stor självständighet. De planerar sitt arbete själva och har direktkontakt med både patienter och anhöriga. Det är ett exempel på ett arbetssätt som kan inspirera utveckling i fler länder.
Kommuner testar nya arbetssätt
Målet med Well Care är inte att kopiera en modell rakt av, utan att identifiera goda exempel och anpassa dem till varje lands specifika förutsättningar. Elizabeth gläds särskilt åt att projektet har starkt stöd bland dem som vårdar i det dagliga. Flera svenska kommuner deltar i projektet och kommer, liksom de andra länderna, att testa nya arbetssätt. För att utvärdera metoderna möts forskare, anhöriga, personal och beslutsfattare regelbundet och utbyter erfarenheter och idéer.
När man arbetar med långvarig vård möter man ofta en hel livssituation, med anhöriga som kämpar, stöttar och själva påverkas djupt, både känslomässigt och socialt.
En central idé är vård i partnerskap, det vill säga att stärka samarbetet mellan professionell vårdpersonal och anhöriga som ger vård, hjälp och stöd till en närstående. Det är något som Elizabeth och hennes kollegor vid Linnéuniversitetet länge har arbetat med.
– Det kan låta enkelt att förbättra kommunikation och samarbete, men i praktiken uppstår ofta spänningar mellan vårdpersonal och anhöriga, vilket skapar konflikter. Man arbetar under press och det kan vara mycket känslor involverade i vården av en närstående. Vi vet att både patienterna och de som vårdar mår bättre när samarbetet mellan vårdpersonal och anhöriga fungerar bra. Nu gäller det att hitta evidensbaserade och hållbara metoder för detta och göra metoderna tillgängliga för fler, säger Elizabeth.
Karriären får stå tillbaka vid anhörigvårdande
Merparten av Sveriges 1,3 miljoner anhörigvårdare är yrkesverksamma och nästan hälften upplever att vårdandet påverkar deras arbetsförmåga negativt, visar forskning från Linnéuniversitetet.
Kvinnor drabbas hårdast. Var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar, hjälper eller stödjer en anhörig går ner i arbetstid, och dubbelt så många kvinnor som män slutar arbeta helt i samband med anhörigvård.
Arbetsförmågan påverkas olika beroende på vilken typ av vård och omsorg som utförs. De som vårdar en person med psykisk ohälsa upplever det som särskilt svårt att fortsätta arbeta. Dessutom riskerar personer som går ner i arbetstid eller slutar arbeta helt att få det svårt att komma tillbaka i arbete i framtiden.
– Anhörigvårdare gör ett ovärderligt arbete för andra men det får ofta negativa konsekvenser i deras egna liv. Målet med vår forskning är att underlätta och uppmärksamma deras arbete och få deras insats att kännas ännu mer meningsfull, säger Elizabeth Hanson.
