Detta är något Anders Svensson har erfarenhet av, både som sjuksköterska och som docent i vårdvetenskap.
– När jag arbetade som ambulanssjuksköterska visste man att ska man köra fem mil till en person med hjärtstopp var chansen för överlevnad minimal. Men den moderna tekniken har öppnat många dörrar.
Ett exempel är att personer som är kunniga i hjärt-lungräddning kan anmäla sig som sms-livräddare i de 14 regioner i Sverige som är anslutna. När någon ringer 112 om ett misstänkt hjärtstopp larmas ambulans och samtidigt, via en app, de livräddare som befinner sig i närheten. Anders har själv anmält sig och har kunnat rycka ut vid flera tillfällen. En av gångerna kom han fem minuter innan ambulans och kunde påbörja HLR.
Anders Svensson
Docent i vårdvetenskap
Anders Svensson forskar kring de räddningsaktörer som utalarmeras på landsbygden för att komma först på plats till en hjälpsökande. Han är en av ledarna för Centrum för interprofessionell samverkan och sambruk inom akut vård (CISA).
BEVILJADE MEDEL SEDAN 2024
3,6 miljoner kronor
Finansiärer: Familjen Kamprads stiftelse, Myndigheten för civilt försvar
I väntan på ambulans
– Min forskning handlar mycket om samverkan och sambruk. Samverkar gör man under tiden något sker. Sambruk är lite mer, när man kan larmas ut på saker som egentligen inte är ens grunduppdrag. Som att räddningstjänsten åker på vissa av sjukvårdens uppdrag.
Det senare kallas IVPA, i väntan på ambulans. Ambulanser är ofta sällsynta på landsbygden. Där är å andra sidan räddningstjänsten med frivilliga brandmän betydligt bättre representerad. Därför kan räddningstjänsten larmas ut till ett IVPA-uppdrag för att kunna ge tidig hjälp innan ambulans kommer.
– De är ju verkligen lokala entreprenörer, de som på sin fritid ställer upp som brandmän på landsbygden. De drivs av att vilja väl för bygden och får göra avkall på fritid och familjeaktiviteter.
Samarbete över ämnesgränser berikar
Det var när Anders disputerat som han blev kontaktad av Bengt Nilsson, som är lektor och forskare inom skog och träteknik. Deras vitt skilda ämnen möttes i skärningspunkten mellan räddningstjänst och skogsägare.
– Här har vi både stärkt och utmanat våra ämnen och forskningsmetoder. Inom vårdvetenskap arbetar vi mycket med att intervjua folk om deras erfarenheter och analysera materialet kvalitativt. Skog och trä har mycket kvantitativ forskning, där man tittar på hur skog påverkas på olika sätt. Att först hitta varandra och sedan hitta gemensamma forskningsfrågor där man kan korsbefrukta varandra har varit både givande och roligt!