Archaeothanatology Working Group
Arkeothanatologi är en tvärvetenskaplig analysmetod inom arkeologin som studerar begravningsritualer i det förflutna. Med utgångspunkt i kunskap om naturliga nedbrytningsprocesser har metoden gjort det möjligt att i detalj kunna rekonstruera hur människor historiskt har hanterat sina döda. Det arkeothanatologiska nätverket består av forskare med kompletterande kompetenser, som använder arkeothanatologi i sin forskning och som arbetar för att utveckla metoden.
Om arkeothanatologi
När arkeologer gräver ut gravar påträffar vi ofta mer eller mindre kompletta skelett eller brända ben. Det vi ser är resultatet av rad dynamiska nedbrytningsprocesser. Dessa är dels knutna till naturliga processer som tex förruttnelse och förmultning, men beror också på hur den döda kroppen hanterats, det vi kallar dödspraktiker.
Dödspraktiker är ett samlingsnamn för alla de handlingar som kan knytas till död och begravning inom en kultur, och de avspeglar aspekter som värderingar, trosföreställningar, och identitet. För att i detalj kunna återskapa dessa kulturellt centrala handlingar måste arkeologen kunna synliggöra dem och skilja ut dem från resultatet av de naturliga processerna.
Under 1970-talet utvecklade franska arkeologer en tvärvetenskaplig metod vi kallar arkeothanatologi. Med utgångspunkt i kunskap i anatomi, biologi, tafonomi, och forensisk forskning, och i kombination med detaljerade observationer av den arkeologiska fältsituationen, kan arkeothanatologen genom analys skilja ut de kulturella faktorerna (dödspraktikerna) från de naturliga faktorerna (som kan härledas till naturliga nedbrytningsprocesser).
Metoden har gjort det möjligt att med större säkerhet och mer i detalj rekonstruera hur människor i det förflutna hanterade sina döda – tex om de gravlagts i en kista eller i en igenfylld grop, om de hade kläder på sig, om de varit insvepta eller nedlagts på kuddar eller bårar, om de förruttnat någon annanstans före den sista gravläggningen, eller om man t ex öppnat graven vid ett senare tillfälle och interagerat med den ruttnande eller skeletterade kroppen.
Idag har vi nya möjligheter att både testa och utveckla vår kunskap i ämnet, bland annat genom att testa grundläggande principer experimentellt vid anläggningar specialiserade på forensisk forskning, ofta kallade ‘Body Farms,’ genom att visualisera processer i digitala rekonstruktioner, och genom att använda nya verktyg för dokumentation och analys. Vi har också möjlighet att använda metoden för att ställa nya teoretiska forskningsfrågor.
Det arkeothanatologiska nätverket är baserat i norra Europa och består av en grupp forskare med kompletterande kompetenser, som använder arkeothanatologi i sin forskning och som arbetar på olika fronter för att utveckla arkeothanatologin metodologiskt och teoretiskt. Detta är det enda nätverket i sitt slag i Skandinavien.
Medarbetare vid Linnéuniversitetet
Medarbetare vid andra universitet
Alison Klevnäs, universitetetslektor, institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Astrid Noterman, postdoktor, institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Edeltraud Aspöck, Austrian Centre for Digital Humanities and Cultural Heritage.
Mari Torv, researcher, Institute of History and Archaeology, Archaeology Department, University of Tartu.
Rita Peyroteo Stjerna, Forskare vid Institutionen för organismbiologi, Människans evolution, Uppsala universitet.