Fiskekologi

Östersjöns kustnära bestånd av rovfisk, främst abborre och gädda, har under senare decennier minskat kraftigt. Bakomliggande orsaker kan vara förändrade näringsvävar, konkurrens och störda reproduktionsmiljöer.

Vi har som målsättning att bygga upp kunskap om kustnära fiskbestånd vad gäller ekologi, interaktioner mellan fisk och övriga komponenter av näringsväven och migration av fisk mellan Östersjön och sötvattensmiljöer som bäckar och åar.

Vår forskning

Gruppen ingår i Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems.

Ekosystem i balans

I vår forskning har vi tillämpade aspekter där vi bidrar till hur restaurering av reproduktionsmiljöer kan återskapa ett ekosystem i balans. Vi använder metoder som elektronisk märkning av fisk, molekylära (genetiska) metoder som exempelvis mikrosatelliter, otolitkemi (balansstenar) och stabila isotoper.

Storskalig märkning av könsmogen fisk

Vi har genom storskalig märkning av könsmogen fisk visat att exempelvis gädda födosöker i havet under stora delar av året men vandrar upp i bäckar och åar under våren för att leka. Fisken har ett ”homing” (hem) beteende, den återvänder år efter år till samma lekområde. Detta kan man också visa genom anrikningen av ämnen i balans-stenarna; fisken tar upp ett unikt mönster av ämnen beroende på vilket vatten de leker i. Hem beteendet medför att det skapas barriärer mellan olika populationer eller subpopulationer av exempelvis gädda där varje population har sitt specifika lekområde. Från lekområden som bäckar och åar vandrar sedan ynglen ut i havet där de tillväxer för att sedan återvända till sitt hemma-vatten för lek när de blir vuxna. Resultaten visar på att sötvattenmiljöer är av stort värde som reproduktionsområden för fisk med ursprung från sötvatten. Detta kan utnyttjas för att återskapa eller skapa bra lekområden för fisk i Östersjöns avrinningsområde och därmed stärka bestånden.

Fiskpopulationer

Uppdelningen i populationer hos kustnära bestånd av exempelvis gädda och abborre innebär också andra konsekvenser. Individer av dessa populationer kan vara (evolutionärt) anpassade för just sin miljö. Denna anpassning kan gälla beteenden (lektid, ynglens storlek vid utvandring) eller morfologiska förändringar (tillväxt, storlek). Vi genomför s.k. ”common-garden” experiment (korsning hona-hanne som ger yngel) i laboratoriemiljö i syfte att identifiera populationsunika egenskaper.

Medarbetare

 

Nyheter