Plattform Migration

Hur arbetar vi?

I den strategiska plattformen stimuleras tvärvetenskapliga samarbeten. Samtidigt utvecklas nätverk via Linnéuniversitetets samverkan med professioner och organisationer i samhället. I fokus står framförallt intressenter i den region vi verkar – i Kalmar län och Kronobergs län. Plattformen syftar till att stärka migrations- och integrationsforskningens förutsättningar, genom ökat samarbete mellan forskare i en rad olika ämnen, professionella aktörer, myndigheter och ideella krafter. Men ett lika viktigt syfte är att sprida kunskap och stimulera nya forskningsfrågor genom öppna seminarier och annan utåtriktad verksamhet. I möten av detta slag vill vi också skapa möjligheter för nya kontaktytor mellan akademiska miljöer och en mångfald av intressenter i samhället.

Plattformen koordineras av fakulteten för samhällsvetenskap, och i samarbetet ingår också fakulteten för konst och humaniora och fakulteten för ekonomihögskolan.

Ensamkommande som samhällsresurs – inte som samhällsproblem

Rapporteringen om ensamkommande barn och unga handlar ofta om livsfarliga transporter till Europa, samvetslösa flyktingsmugglare och dystra framtidsutsikter. Men hur kan man i skuggan av hotande utanförskap starta ett nytt liv och bygga en framtid i ett land som Sverige? Sådana frågor diskuterades under ett Fokus Integration-seminarium den 28 februari. Populärvetenskapliga föredrag om ensamkommandes situation och livsvillkor följdes av en paneldiskussion med röster både från civilsamhället och myndighets-Sverige. I samtalet deltog också en engagerad publik, som generöst delade med sig av egna erfarenheter. En mångfacetterad verklighet kunde på så vis framträda. Seminariedeltagarna fick höra om hur förväntningar på välfärdssamhället blandas med en oro för tillfälliga uppehållstillstånd, och om en kamp för att undvika besvikelser – bland ungdomarna själva och bland eldsjälar i civilsamhället.

– Många ungdomar hanterar traumatiska upplevelser, men trauman skapar också en motståndskraft och vi ska inte underskatta människors möjlighet att rehabilitera sig, säger Mehrdad Darvishpour, docent i socialt arbete vid Mälardalens högskola. Ensamkommande unga måste ses som aktörer med resurser. Detta kräver att man samverkar med dem, inte endast för dem. I föreningslivet finns betydelsefulla arenor, men det är väldigt viktigt att ungdomarnas egna maktresurser kan mobiliseras.

Mehrdad beskrev hur ensamkommande ungdomar utvecklas genom sina egna kontakter med myndigheter. När familjen är långt borta måste de unga själva ta ett stort ansvar för att bevaka sina intressen. Han förklarade också hur ungdomar kan ha ett försörjningskrav från familjen som i sin tur gör dem motiverade att lyckas i det nya landet.

Många unga från Afghanistan, som tidigare varit bosatta i Iran, har utsatts för grov diskriminering och öppen rasism innan de kom till Sverige. De uttrycker därför tacksamhet. Men Mehrdad varnar för att den mer förtäckta vardagsrasismen i Sverige kan undergräva förutsättningarna för gynnsam integration.

– I flyktingkrisens kölvatten har särskilt ensamkommande pojkar setts som hot, eller ”i bästa fall” som en belastning, säger Merhdad. Men utgångspunkten för inkludering och framgång är att de tas tillvara som en samhällsresurs, i stället för att ses som ett samhällsproblem.

– Många ungdomar hanterar traumatiska upplevelser, men trauman skapar också en motståndskraft och vi ska inte underskatta människors möjlighet att rehabilitera sig, säger Mehrdad Darvishpour, docent i socialt arbete vid Mälardalens högskola.

"Svenskan är hårdvaluta när språkkunskaper värderas"

Språkets roll i integration, samhörighet och identitetsskapande diskuterades under Fokus Integration den 7 november i Kalmar. Seminariet, lockade en 80-tal intresserade yrkesverksamma, forskare och studenter, som både fick lyssna på kortare föredrag om aktuell forskning och möjligheten att engagera sig i en efterföljande paneldebatt.

– Generellt sett finns det en positiv syn på flerspråkighet bland lärare som arbetar med nyanlända, säger Päivi Juvonen, professor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet. Samtidigt finns det också en oro för att eleverna inte möter tillräckligt med svenska hemma eller i bostadsområdet. Boendesegregationen ställer lärarna inför utmaningen att kunna ge ungdomarna tillräckligt med svenska och samtidigt bejaka dem som individer genom deras språk.

Likaså menade Anne Reath Warren, lektor i språkdidaktik vid Uppsala universitet, att det kringliggande samhället påverkar de praktiska förutsättningarna i klassrummen, men också den språkideologi som finns på Språkintroduktionen. Nyanlända barn och ungas situation kan präglas av stor otrygghet, då frågor som uppehållstillstånd, CSN och boende kan påverka möjligheterna till lärande och språkutveckling.

– Även om alla språk har ett stort värde på pappret i utbildningssystemet, är just svenskan hårdvaluta för flerspråkiga barn och ungdomar, säger Anne Reath Warren. Detta eftersom svenska språket representerar ett utbildningskapital och en möjlighet att komma vidare.

Johanna Salomonsson, språkforskare vid Linnéuniversitetet, ifrågasatte den väl spridda uppfattningen att språket är nyckeln till samhället och gemenskapen. Enligt Salomonsson pekar detta på en syn på integration som en enkelriktad process. Någon tar upp språkets nycklar med hopp om att kunna släppas in i ett existerande kollektiv, som i sin tur inte behöver förändras.

Anne Reath Warren talar under Fokus Integration.

"Att mötas i grannskapet kan vara avgörande för tilliten"

När och var litar människor på varandra, och vilken roll spelar skillnader i ursprung och kontaktytor för tilliten i det mångkulturella samhället? Dessa frågor diskuterades under ett Fokus Integration-seminarium den 17 maj. Populärvetenskapliga föredrag följdes av en diskussion om förutsättningar för tillit och integration. Medverkande forskare förmedlade resultat från aktuella studier, och fick samtidigt chans att diskutera vad som är möjligt och önskvärt med politiker och en engagerad publik.

Statsvetaren Susanne Wallman Lundåsen berättade om Tillitsbarometern – en enkätundersökning som hon och hennes kolleger har genomfört i svenska kommuner i olika omgångar. I undersökningen uppmärksammas särskilt platsens betydelse för tillit. Susanne visade hur skillnaderna kan te sig närmast dramatiska mellan stadsdelar som Södermalm i Stockholm och Rosengård i Malmö.

– Medan ungefär 80 procent av de som bor på Södermalm säger sig lita på människor i allmänhet, så håller knappt en tredjedel av invånarna i Rosengård med om detta.

Susanne förklarar att sådana klyftor till allra största delen beror på de skillnader som redan finns på individnivå. Det finns en tendens till att människor som inte litar på andra koncentreras i vissa områden. Men Susanne och hennes kolleger har också studerat hur det som de kallar lokalsamhällestillit varierar över Sverige. Och de har då kunnat observera stora skillnader också när det gäller hur stort förtroende som människor har för andra i det egna bostadsområdet. För en sådan lokalt avgränsad tillit är sociala kontakter av allt att döma mycket betydelsefulla. Särskilt tycks möten med människor från andra länder spela en stor roll i detta avseende.

– Den stora skillnaden verkar finnas mellan de som inte alls träffar människor med en annan bakgrund och de som gör det åtminstone ibland, säger Susanne. Det är tydligt att de som aldrig har sådana kontakter ger uttryck för en svagare tillit.

"Förstår resultat bättre om man bollar dem mot andra människor"

Under Fokus Integration den 27 mars gästade statsvetaren Peter Esaiasson från Göteborgs universitet för att berätta om en uppmärksammad studie, baserad på omfattande intervjuer med asylsökande.

Peter har genomfört en studie i fyra delar med asylsökande i Sverige för att ge en djupare bild av hur de uppfattar sin situation och olika företeelser i samhället. Peter och hans forskarkollegor frågade 1 700 personer utanför Migrationsverkets lokaler i Göteborg och Malmö om de ville vara med i studien, och 1 200 av dem intervjuades.

– I efterföljande steg skickade vi webbenkäter som besvarades av 250 personer. Det har gett oss en typ av kunskap om de asylsökandes uppfattning som hittills inte funnits. Det mesta vi vet om asylsökandes uppfattningar kommer från kvalitativa intervjuundersökningar med ett litet antal personer, säger Peter.

Intervjuerna sker i regel på Migrationsverkets mottagningsboenden – men ungefär hälften av alla asylsökande ordnar eget boende. Tänker de två grupperna annorlunda? En kvantitativ studie ger en bredare bild av hur människor uppfattar situationen – det går att säga mer om orsak och verkan, och vad som driver vad, menar Peter.

Peter Esaiasson.

– De kvantitativa undersökningar som finns handlar nästan bara om asylsökandes hälsotillstånd. Vi ville ge en bredare bild: både av hur de själva uppfattar sin situation, men också hur man uppfattar olika företeelser i samhället och hur mycket tillit man har till människor i samhället och hur det påverkas av tiden man är asylsökande.

Peter ser en dubbel nytta i att presentera sin forskning i sammanhang som Plattform Migrations seminarieserie: dels att få reda på om andra delar hans forskningsintresse, dels för att få nya vinklar och ökad förståelse för sådant som kan tas för givet.

– Man förstår sina resultat bättre om man bollar dem mot andra människor, och jag upplevde att det fanns ett intresse för studien. Jag frågade moderatorn mot slutet av min presentation hur lång tid jag hade kvar, och då erkände hon att hon inte riktigt hade koll på det. Det tyder på att publiken tyckte det var intressant!