Forskarutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap

Mauritza: Att få ägna flera år åt att fördjupa sig i en fråga är en ynnest

Mauritza Jadefrid är doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap. Hennes doktorandprojekt handlar om hur universitets- och högskolebibliotek navigerar och formar de förändringar som AI-frågor för med sig. Hon har följt fyra lärosätesbibliotek i deras arbete med generativ AI och hur de organiserar sig kring AI.

Berätta om ditt doktorandprojekt

– När användningen av AI ökar i akademiska sammanhang blir frågor om källkritik, etik och ett kritiskt förhållningssätt allt viktigare. I mitt projekt undersöker jag hur AI vävs in i bibliotekens verksamhet, exempelvis i undervisningen, i stödet till studenter och forskare, och i de vardagliga rutinerna.

– Jag har intervjuat bibliotekarier, bibliotekschefer och andra medarbetare som är involverade i det här arbetet. Förhoppningen är att det vi ser nu, hur biblioteken organiserar sig och agerar i ett föränderligt landskap, också kan säga något om hur de kan möta framtida utmaningar.

Hur väcktes intresset för att bli doktorand?

– Jag har arbetat som bibliotekarie på lärosätesbibliotek i 15 år och har alltid haft ett stort intresse för organisations- och förändringsfrågor. De senaste åren innan doktorandtjänsten hade jag ett utvecklingsuppdrag där jag fick arbeta mer systematiskt och fördjupat, på ett sätt som liknade forskning. Det var en ögonöppnare, innan dess hade jag aldrig sett mig som någon annan än en praktiker. När jag sedan såg att man sökte doktorander i biblioteks- och informationsvetenskap inom forskarskolan Resource, tyckte jag att det passade perfekt, och jag sökte.

Varför är ämnet viktigt?

– Generativ AI berör många i samhället just nu, och min forskning fokuserar mycket på de etiska aspekterna för bibliotekens del. Hur förhåller sig biblioteken till en teknologi som fortfarande är under snabb utveckling och som ingen riktigt har ett svar på ännu? Det handlar i grunden om hur vi som människor och organisationer skapar mening och hittar vår roll mitt i något föränderligt och svårgripbart. Det är en fråga som är relevant långt bortom AI.

Hur är det att vara doktorand?

– Att få ägna flera år åt att verkligen fördjupa sig i en fråga är en ynnest. Projektet är mitt eget, men jag har goda handledare vid min sida: Joacim Hansson här vid Linnéuniversitetet och Helena Francke vid Högskolan i Borås.

– Jag är också en av tolv doktorander inom den nationella forskarskolan ReSource, som finansieras av Vetenskapsrådet. Jag ingår också i ett bredare nätverk av doktorander inom biblioteks- och informationsvetenskap i Sverige. Vi träffas regelbundet, bland annat vid en årlig doktorandworkshop varje vår och en skriv- och läsretreat varje höst. Det ger både kollegor att utbyta erfarenheter med och gör att jag är en del av något större. Projektet är mitt eget, men att vara doktorand är så mycket mer än sitt eget projekt. Det är konferenser, workshops, nätverk och att vara del av ett akademiskt sammanhang.