Projekt: Cyanofish
I projektet Cyanofish jobbar vi efter hypotesen att fiskar som exponeras för stora mängder blågrönalger (i utsatta vikar) blir mer motståndskraftiga än fiskar som lever i vikar där blågrönalgerna är mer sällsynta.
Blågröna alger (cyanobakterier) är de äldsta syreproducerande organismerna på jorden och kan hittas i nästan alla land- och vattenområden. Deras långa evolutionära historia har gjort det möjligt för dem att utveckla olika anpassningar för att öka sin överlevnad i miljöer som utsätts för naturliga och av människor orsakade förändringar.
Frekvensen och intensiteten av blomningar med blågröna alger har ökat under det senaste århundradet. Sommarblomningarna utgörs av olika alger och kan täcka upp till 50 procent av Östersjöns yta, vilket utgör de största blågröna algblomningarna i världen.
Samtidigt har rekryteringen av lekande fisk under våren, till exempel abborre och gädda, minskat utmed Östersjöns kust. Variationer i förekomst av vuxen fisk har kopplats till rekryteringsframgång, vilken i sin tur beror på tillväxten av ung fisk. Generellt påverkar låg tillväxt av ung fisk överlevnaden hos de unga fiskar som redan finns, eftersom de blir mer "ensamma" och därmed under längre tid utsätts för hotet från rovdjur och risken att dö under vintern.
Eftersom tillväxt är en avgörande faktor för fiskrekrytering har alla parametrar som kan påverka tillväxten också möjlighet att påverka fiskens rekryteringsdynamik.
Blågröna alger påverkar fiskens tillväxt negativt genom giftighet, grumlighet, ändringar i vattenkvalitet, giftöverföring och förändringar i zoo-planktonsamhället. Blågröna algers gift, till exempel nodularin, ansamlas i fiskar (abborre, skrubbskädda och mört) och detta resulterar i att fisken behöver använda energi till att ta hand om giftet.
Blågröna alger, både giftiga och icke-giftiga, påverkar också födosöksbeteendet hos fisk. Fångsten av byten försvåras, vilket utgör en ytterligare energikostnad. I naturen är variation av blågröna alger och salthalt en dödlig kombination för ung fisk och ger därför mer skadlig effekt i bräckvatten än i sötvatten. Men olika fiskpopulationer reagerar också olika på blågröna alger och exempel finns på en havspopulation som uppvisade högre tolerans mot algerna än en population från sötvatten.
Om man tittar generellt på kustens ekosystem så kan inte ökad förekomst av blågröna alger ensamt förklara den minskade rekryteringen av fisk, men lokalt finns definitivt flera exempel på ett sådant samband.
Medarbetare
Projektmedlemmar
Karl-Johan Persson
PhD, Case Officer,
County of Ministry Board Kronoberg
e-post: karl-johan.persson@lansstyrelsen.se
Referens
Persson, K-J 2013. Influence of cyanobacterial blooms on coastal fish recruitment, Linnaeus University Dissertation No 121/2013. ISBN: 978-91-87427-11-4.
Finansiering
Det svenska forskningsrådet Formas
Fakulteteten för Hälsa och Livsvetenskaper, Linnéuniversitetet