Doktorandprojekt: Gester i den svenska uttalsundervisningen

Arbetet syftar inte bara till att förbättra uttalsundervisningen för inlärare av svenska, utan bidrar också till internationell forskning om det talade språkets multimodala natur.

Fakta om projektet

Doktorand
Federica Raschellà

Huvudhandledare
Gilbert Ambrazaitis, Linnéuniversitetet

Biträdande handledare
Frida Splendido, Lunds universitet
Annika Andersson, Linnéuniversitetet

Finansiär
Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond

Tidsplan
September 2023 – september 2028

Ämne
Svenska språket

Mer om projektet

I det här projektet undersöker vi om gester kan vara till hjälp i uttalsundervisningen. Språklärare använder ofta olika typer av kroppsrörelser för att förtydliga hur språket uttalas. Att ”klappa stavelserna” kan till exempel göra inlärare mer uppmärksamma på språkrytmen, medan en utdragen horisontell handrörelse kan visualisera vilket ljud som ska uttalas långt – som i skillnaden mellan ”vila” och ”villa” på svenska. Det är också vanligt att rikta uppmärksamheten mot hur läpparna formas vid vokaler som ”y” eller ”ö”.

Tidigare studier – även om de har fokuserat på andra språk än svenska – har visat att gester kan underlätta inlärningen av nya språkljud. Samtidigt är vår förståelse av dessa effekter fortfarande mycket begränsad. Många faktorer spelar in: vilket uttalsdrag som tränas, vilka gester som används, om det bara är läraren eller även inläraren som använder gesterna, och hur väl gesterna utförs. Studierna skiljer sig också åt i om det är inlärarens eget uttal eller hennes perception av uttalsdraget som undersöks.

Nästan all tidigare forskning på området har dessutom genomförts i laboratoriemiljö. Sådana studier är oftast korta experiment där deltagarna, en och en, får se en träningsfilm där en lärare förklarar och ger exempel på ett uttalsdrag – med eller utan gester. I den här typen av studier kan gestanvändningen kontrolleras mycket noggrant, vilket gör det möjligt att ge tydliga svar på om gester påverkar uttalsträningen. Däremot kan de inte visa om effekterna är långvariga, eller om liknande resultat kan uppnås i en mindre kontrollerad, autentisk klassrumsmiljö.

Därför undersöker vi i vårt projekt också vilka effekter gester kan ha i en klassrumsmiljö, och jämför resultaten systematiskt med dem från kontrollerade laboratorieexperiment. Vi genomför en serie studier där vi testar effekterna av utvalda gester på inlärningen av två fonologiska drag i svenskan: längdkontrasten (som i ”vila” – ”villa”) och vokalkontrasten ”i” – ”y”. Båda dessa fenomen är svåra att tillägna sig, men att behärska dem gör talet både mer begripligt och mer lyssnarvänligt – två av de viktigaste målen för uttalsundervisning idag.

Projektet är unikt i ett internationellt perspektiv, dels för att vi undersöker effekterna av gester i en autentisk klassrumsmiljö, dels för att vi tar hänsyn både till inlärarnas eget uttal och till deras perception av de två testade kontrasterna. I våra laboratoriestudier använder vi dessutom ögonrörelsemätning för att undersöka om inlärarna uppfattar kontrasterna. Genom att studera var och hur snabbt de fäster blicken under experimentet kan vi få information om hur de omedvetet bearbetar det de hör. På så sätt kan vi upptäcka även små effekter som annars skulle vara svåra att fånga genom att enbart fråga deltagarna vilket ord de hört.

Att studera gesters roll i uttalsundervisningen har både ett tillämpat och ett vetenskapligt syfte. Dels är forskningen direkt användbar för att utveckla uttalsdidaktiken – ett område som fortfarande är relativt outforskat när det gäller svenskan. Dels bidrar den till det stora internationella forskningsfält som undersöker samspelet mellan gester och tal i mänsklig kommunikation.

Doktorandprojektet ingår i ett forskningsprojekt som leds av Gilbert Ambrazaitis som är en del av forskningen i forskargruppen Linnaeus University Language, Cognition and Culture Lab (LiLa).

Läs om projektet på stiftelsens hemsida: Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond