Skogsbrand i Kråkshult, Lidhult. Foto: Bengt Nilsson.

Doktorandprojekt: Räddningstjänst och skogsbruk i samverkan

Detta doktorandprojekt har två syften. För det första att beskriva enskilda privatskogsägares erfarenheter av skogsbrand på den egna fastigheten under insats, eftersläckning och bevakning. För det andra att beskriva hur skogsägarorganisationer och skogsbolag kan samordna arbetet samt verka som en förstärkningsresurs före och under skogsbrand.

Fakta om projektet

Projektets namn
Räddningstjänst och skogsbruk i samverkan – att sambruka resurser vid hantering av skogsbränder
Doktorand
Frida Björcman
Huvudhandledare
Åsa Blom
Biträdande handledare
Bengt Nilsson, Anders Svensson
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Lunds tekniska högskola, Räddningstjänsten i Västra Blekinge, Räddningstjänsten Ljungby, Förbundet Sveriges frivilliga brandkårer, Region Kronoberg
Finansiär
Familjen Kamprads stiftelse
Tidsplan
1 okt 2020–1 okt 2024
Ämne
Skogsindustriella produktionssystem (Institutionen för skog och träteknik, Fakulteten för teknik)

Mer om projektet

Under de senaste åren har det blivit allt mer tydligt att vi kommer att ställas inför svåra klimatrelaterade utmaningar. För landsbygden, som till stor del består av skog, kommer en av dessa utmaningar att vara skogsbrand. Sommaren 2018 bjöd på extrem torka, skogsbränder härjade i hela landet och räddningstjänsterna gick på knäna eftersom det saknades både material och personal. Samtidigt drabbades skogsägare hårt ekonomiskt, men även känslomässigt då skogen för många enskilda skogsägare också är deras livsverk.

Mycket tyder på att det i framtiden kommer att ställas än högre krav på den enskilda skogsägaren och skogsbranschen att kunna förebygga skogsbränder, men också att bidra till att hantera dem. Redan idag har skogsägaren en skyldighet att hjälpa räddningstjänsten om deras fastighet drabbas av skogsbrand, men möjligheten att kunna hjälpa till varierar stort beroende på om marken ägs av ett stort skogsbolag eller av en enskild privatskogsägare. Skogsägarens lokalkännedom är ofta mycket värdefull för att spara tid och bidra med information om framkomlighet i terrängen. Beroende på exempelvis hur skogsägarens lokala nätverk ser ut, hur starkt socialt kapital som finns eller om skogsägaren är bosatt på orten, så varierar förutsättningarna för att få hjälp och stöd av andra boende i området när räddningstjänsten avslutat sin insats. Därefter har skogsägaren ett ansvar att ta över bevakningen av brandområdet, vilket kan behöva pågå i dagar eller veckor beroende på brandens omfattning.  Att axla detta ansvar efter att ha sett sitt sin skog brinna ner kan vara känslomässigt svårt, men också krävande både tidsmässigt och fysiskt. 

Det finns också ett behov av att beskriva hur skogsägarorganisationer och skogsbolag i förebyggande syfte kan samordna sig för att bistå de privata skogsägarna och räddningstjänsten den dag skogsbranden är ett faktum. Här finns även möjlighet till samverkan genom organiserade frivilliga, som kan agera för att stoppa skogsbränder innan de vuxit sig stora, men även till att kraftsamla för att hantera större bränder eller andra klimatrelaterade händelser.

Kan vi ta tillvara på det lokala engagemanget för att i samverkan med bygdens folk få en stärkt krisberedskap på landsbygden?

Doktorandprojektet är en del av forskningen i forskningsprojektet Hållbart sambruk av räddningsaktörer i svensk landsbygd.