Bandhavsörn

Projekt: Bandhavsörnens status som häck- och flyttfågel i Asien

Bandhavsörnen (Haliaeetus leucoryphus) förekommer fläckvis i Asien, från Mongoliet i norr till Indien och Bangladesh i söder. Från att ha varit en vanlig häckfågel för hundra år sedan är den idag starkt hotad samtidigt som kunskapen kring dess biologi och flyttning är dåligt känd. I det här projektet samverkar forskare i Mongoliet, Bangladesh, Sverige och Tyskland i att studera bandhavsörnens okända liv, med förhoppningen att samla kunskap som ska stärka dess livschanser i framtiden.

Fakta om projektet

Projektnamn
Bandhavsörnens (Haliaeetus leucoryphus) status som häck- och flyttfågel i Asien
Projektledare

Jonas Waldenström
Övriga projektmedlemmar
Mariëlle van Toor
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Wildlife Science and Conservation Center of Mongolia; IUCN Bangladesh; Max Plank Institute of Animal Behaviour, Germany
Finansiär

Tidsplan
2020-
Ämnen
Ekologi (institutionen för biologi och miljö, fakulteten för hälso- och livsvetenskap)
Webbplats
Följ fåglarna här:
Movebank
Forskargrupp
Zoonotisk ekologi och epidemiologi

Mer om projektet

Många rovfåglar har påverkats starkt av människan under modern tid. I Europa balanserade exempelvis havsörn och pilgrimsfalk på kanten till utrotning till följd av förföljelse och miljögifter som kvicksilver och DDT, men har tack vare minskade utsläpp och olika åtgärder under de senaste decennierna kommit tillbaka till livskraftiga stammar. I Asien är trenden för rovfåglar en annan än i Europa, med stor påverkan av en växande befolkning, utsläpp från industrier och snabbt förändrat klimat som bland annat påverkar tillgången till vatten.

En art som speglar detta är bandhavsörnen (Haliaeetus leucoryphus), en släkting till vår havsörn. Från att ha varit en vanlig rovfågel längs vattendrag i Asien för hundra år sedan har den minskat starkt och återfinns idag endast fläckvis i Indien, Bangladesh, Mongoliet och Kina. Trots sin imponerande storlek och distinkta utseende så är bandhavsörnen en av världens minst kartlagda örnar. Delvis beror detta på att den minskat i antal, men också på grund av att den förekommer i områden utan många fågelskådare och ornitologer. Nyligen gjordes en genomgång av artens historiska förekomst i Mongoliet, vilken kompletterades med riktade inventeringsinsatser i landet. Det som framkom var att bandhavsörnen nog aldrig varit en vanlig häckfågel i landet, utan de fåglar som ses i Mongoliet istället främst är flyttande örnar från andra delar häckningsområdet, mest troligt från Sydasien på andra sidan Himalaya. I och med det räknades den globala populationen ner, och arten är idag klassad som hotad.

I den här studien samarbetar forskare i Mongoliet, Bangladesh, Tyskland och Sverige med att studera flyttningsrörelser och habitatsutnyttjande hos bandhavsörnar, både i och utanför häckningsområdena. Målsättningen är att öka kunskapen om vilka faror som påverkar örnarna under deras livscykel, för att kunna arbeta med att stärka örnens långsiktiga överlevnad i Asien.

Projektet har två faser. Det ena rör häckningsområdet, där samarbetspartnern IUCN Bangladesh studerar utbredningen och häckningsframgången i norra Bangladesh som är ett av arterns starkaste fästen. Det andra rör flyttningsbiologin hos arten genom att förse fåglar med satellitsändare som ger detaljerade kunskaper om fåglarnas rörelser. De sändarförsedda fåglarna kan följas i appen Animal Tracker eller på Movebank (sök på Pallas’s Fish Eagle).

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Zoonotisk ekologi och epidemiologi (ZEE) och i Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems.