En motsägelsefull bild tecknas samtidigt eftersom andra föreställningar fortfarande betonar att lärarkompetens är något man alltid förfinar och ständigt utvecklar (och således inte något som i första hand borde kontrolleras).
I avhandlingen riktas ett specifikt intresse mot verksamma lärare som, i sina roller som handledare, föreslagit underkänt betyg efter en VFU. Vad är absolut nödvändigt att kunna, enligt dessa lärare, och under vilka förutsättningar menar de att ”grinden” in mot läraryrket borde förbli stängd?
Preliminära resultat indikerar att det handlar om kommunikativa och relationella dimensioner av lärararbetet; om förmågan att kunna ta plats (själv) och att kunna ge plats (åt andra). Därefter har åtgärder efter ett underkännande studerats. Därmed blir det möjligt att diskutera vad som anses möjligt att utveckla och arbeta med, hur detta arbete skulle kunna se ut och på vilket sätt detta kan relateras till frågan om ”grindvaktens” eventuella nödvändighet och funktion.
Ett ytterligare resultat blir att ”grinden” in till läraryrket ibland öppnas trots ett kvarstående tvivel på lärarstudentens kunnande. Logiken då är att skolan är en arbetsplats som ”rensar rätt friskt”, som en handledare uttrycker det. Passar man inte så är det ”ingen lätt miljö att hålla sig kvar i” och med en så pass verksam grindvakt efter lärarutbildningen tenderar man ibland att hellre godkänna än underkänna inom ramen för utbildningen.
