Projekt: Diplomati i det tidigmoderna Sydostasien: aktörer, praktiker och översättningar
Projektet undersöker relationen mellan tidigmodern diplomatisk teori och praktik i Sydostasien under 1600- och 1700-talen. Hur såg diplomati ut i teorin, i praktiken – och vad var relationen däremellan? Hur påverkades diplomatiska förhandlingar och fördrag av kulturmöten?
Fakta om projektet
Projektledare
Birgit Tremml-Werner
Finansiär
Vetenskapsrådet
Marie Curie IF EcoDip-SEA Grant # 101023758, 1 maj 2021–30 april 2022
Tidsplan
2020–2025
Ämne
Historia (Institutionen för kulturvetenskaper, Fakulteten för konst och humaniora)
Mer om projektet
Projektet undersöker relationen mellan tidigmodern diplomatisk teori och praktik i Sydostasien under 1600- och 1700-talen. Hur såg diplomati ut i teorin, i praktiken – och vad var relationen däremellan? Hur påverkades diplomatiska förhandlingar och fördrag av kulturmöten? Ämnet är högaktuellt även idag – diplomatins relevans ifrågasätts nästan dagligen. Projektet vidgar synen på vad som är diplomati och gör det möjligt för postkoloniala samhällen i dagens Sydostasien att integrera sin inhemska historieskrivning med den globala berättelsen om framväxten av internationella relationer från 1600-talet och framåt.
Ökat intresse för icke-statliga aktörer
Under det senaste årtiondet har intresset för icke-statliga aktörer i tidigmodern historia ökat, inte minst genom vändningen som går under namnet ny diplomatisk historia, men dessa perspektiv har sällan kopplats till kulturmöten utanför Europa. Detta är anmärkningsvärt: i maritima Sydostasien rymdes en mängd diplomatiska kontakter såväl som normer för förhandlingar. Dessa var en effekt dels av kryddhandelns betydelse, dels av regionens geografiska förutsättningar, det vill säga i mitten av de handelsvägar som band samman Indiska oceanen med Stilla havet.
För att kunna delta i den maritima handeln, men även för att bli politiskt accepterade i regionen, var europeiska köpmän, koloniala tjänstemän och missionärer alla beroende av att ha kontakt med många olika grupper, exempelvis malajer eller kineser av indisk härkomst. Dessa gruppers varierande religion, ideologi och kommunikationssätt påverkade därmed även de diplomatiska relationerna.
Diplomatiska relationers sociala och kulturella aspekter
Diplomatisk forskning har bytt fokus, från att ha formella förhandlingar och avtal som sina huvudsakliga diplomatihistoriska studieobjekt, till att lägga större vikt vid de diplomatiska relationernas sociala och kulturella aspekter. Mot den bakgrunden syftar projektet till att undersöka om och hur kulturmöten formade framväxten av det moderna systemet av internationella relationer, snarare än att förutsätta att detta i första hand var ett resultat av en diffusion från Europa till den övriga världen. Exempelvis förlitade spanska och holländska koloniala och militära tjänstemän i Manila och Batavia sig på personliga kontakter när de slöt avtal, och tolkarna hade stort inflytande över förhandlingarnas utfall. Studien utforskar även vilken roll officiella relationer, korrespondens, språk och formaliteter spelade, i möten och i förhandlingar.
Om vi kan nyansera bilden av de aktörer som tog del i diplomatiska relationer i Sydostasien, möjliggör det en ny förståelse för förändringar av politiska relationer även globalt. För det maritima Sydostasien kräver en sådan nyansering en djupstudie av dynamiken i mötena mellan lokala och externa aktörer. Studien bygger på en jämförande läsning av bland annat officiella brev, men även en analys av diplomatiska gåvor, som utbyttes mellan europeiska koloniala aktörer med sultanerna i Brunei, Makassar, Johor och Sulu samt kungen av Ayutthaya (Thailand).
Lokal kontext påverkade makroregionala strukturer
Projektet syftar till att visa hur den lokala kontexten påverkade och skapade makroregionala strukturer. För att åstadkomma detta analyseras diplomatins (1) aktörer och nätverk, (2) praktiker och (3) språk och översättning. Genom att analysera de diplomatiska relationernas tre dimensioner belyser projektet vikten av symbolik, ritualer, ojämlika maktförhållanden i utrikespolitiken, tribut och handelsrelationer, men även av vikten av diplomatiska aktörers personliga motiv och karisma. Metoden bygger på en jämförande analys av företrädesvis otryckta primärkällor på bland andra spanska, holländska, kinesiska och engelska, varav många tidigare inte har diskuterats i någon större utsträckning i forskningen.
Projektet är unikt i att det anlägger ett komparativt, globalhistoriskt perspektiv på de interkulturella diplomatiska relationerna i Sydostasien under tidigmodern tid. Det transregionala perspektivet bidrar därmed till en övergripande förståelse för den polycentriska utvecklingen i regionen och utanför, och till att lyfta fram den kulturella kontextens betydelse för att förstå de utrikespolitiska relationerna mellan Europa och Asien under 1600- och 1700-talen. Det här projektet kombinerar inhemska sydostasiatiska källor för politisk historia med en globalhistorisk blick på de europeiska kulturmötens vidare betydelse. Denna unika kombination av röster för tillbaka lokala tolkar, mellanhänder och handelsmännen in i händelsernas centrum, och bidrar därmed med en helt ny berättelse om politiska utveckling.
Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Cluster for Colonial Connections and Comparisons.