Projekt: En bra polis(utbildning)

I likhet med vad som redan har genomförts i många andra länder – inte minst nordiska – fanns en politisk vilja och långtgående planer att akademisera den svenska polisutbildningen. När fokus istället riktades mot att under kort tid utbilda fler poliser hamnade frågan i skymundan. Men, genom att som uppdragsutbildning förlägga polisutbildningen till akademiska lärosäten har akademiseringsprocesser ändå fortgått och ambitionen har drivits på av andra än utbildningens uppdragsgivare. I detta projekt problematiserar vi innebörden av begreppet akademisering och undersöker den akademiska förtätningen av den svenska polisutbildningens form och innehåll samt hur den relaterar till den polisiära yrkespraktiken.

Fakta om projektet

Projektnamn
En bra polis(utbildning). Dubbla budskap och självsvåldiga initiativ i en akademiseringsprocess
Projektledare
Magnus Persson
Övriga projektmedlemmar
Cecilia Jonsson
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet
Finansiär
Centrum för polisforskning och utveckling (CPU)
Tidsplan
30 sept 2021–30 sept 2024
Ämne
Polisvetenskap (Institutionen för kriminologi och polisiärt arbete, Institutionen för samhällsstudier, Fakulteten för samhällsvetenskap)

Mer om projektet

De senaste årtiondenas tydliga trend för Europas polisutbildningar varit att gå mot akademisering. På olika sätt och i olika grad har fler och fler polisutbildningar rört sig från yrkesutbildning mot en mer akademisk inramning till form och innehåll. Frågan har varit högst aktuell även i Sverige. Två statliga utredningar (SOU 2008:39; SOU 2016:39) är eniga i slutsatsen att polisutbildningen bör bli en akademisk utbildning. Att så inte har blivit fallet vet vi, men sedan år 2000 är polisutbildningen som uppdragsutbildning förlagd till akademiska lärosäten. Polisutbildningen kan således sägas stå med ett ben i akademien och ett i Polisorganisationen, två disparata organisationer med olika syften och logiker. Polisorganisationen kännetecknas av att vara pragmatisk, händelsedriven, präglad av en stark yrkeskultur och negativ inställning till högre utbildning. Akademien å sin sida kännetecknas av att vara trögrörlig, teoriorienterad och arbeta utifrån långsiktiga mål.

Trots de avblåsta akademiseringsplanerna för den svenska polisutbildningen har den under sina år i den akademiska miljön genomgått en slags akademisk förtätning och i vissa avseenden antagit akademisk form. Exempel på detta är att i) polisiärt arbete har blivit ett akademiskt huvudområde, ii) polisutbildningen ger högskolepoäng och iii) lärosäten med polisutbildning erbjuder fristående kurser i polisiärt arbete upp till magisternivå. Att intresse finns för högre utbildning i polisiärt arbete manifesteras av de poliser som utan tydliga incitament från arbetsgivaren läser fristående kurser i polisiärt arbete samt av de poliser som har slutfört eller befinner sig i forskarutbildning.

Akademiseringsambitionerna för den svenska polisutbildningen följer således den internationella trenden för yrkeskårers professionalisering genom partnerskap med högre utbildning. Det som skiljer Sverige från andra länder är hur detta sker – i frånvaro av regerings- eller departementsbeslut – och genom vilka som driver utvecklingen – de lärosäten som ger polisutbildningen – och inte utbildningsägarna, Polismyndigheten. Vad denna typ av akademiseringsprocess innebär för den svenska polisutbildningen och dess relation till yrkesverksamheten vet vi föga.

I en jämförelse med nordiska polisutbildningar utforskar vi hur akademiseringen av den svenska polisutbildningen tar sig uttryck till form och innehåll samt hur den relaterar till den polisiära yrkespraktiken.

Cecilia Jonsson och Magnus Persson har på uppdrag av Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson (LNU 2022/3064) sammanställt en rapport om förutsättningar, möjligheter och utmaningar att bedriva en akademiskt baserad polisutbildning. Rapporten hittar du här.