Projekt: Kontinuitet i vården för personer med komplexa behov – hur vet vi vad som fungerar?

Projekt: Kontinuitet i vården för personer med komplexa behov – hur vet vi vad som fungerar?

Kontinuitet i vården anses skapa säker och effektiv vård. Problemet är att man ser olika på vad kontinuitet innebär beroende på om man är patient, sjukvårdspersonal eller vårdgivare. Då är det också svårt att mäta och utvärdera. Projektet syftar till att undersöka vårdsystem och utveckla instrument som på ett objektivt sätt kan mäta och följa över tid om patienten fått god vård eller inte.

Fakta om projektet

Projektledare
Mirjam Ekstedt
Doktorand
Linda Ljungholm
Handledare och övriga projektmedlemmar
Linnéuniversitetet: Kristofer Årestedt, Ingrid Djukanovic, Cecilia Fagerström
Umeå universitet: Anette Edin-Liljegren
Karolinska Institutet/Region Stockholm: Charlotte Klinga
Internationell expertgrupp från Norge, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Kanada och Australien
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet; Centrum för glesbygdsmedicin, Storuman; Region Västerbotten; Region Kalmar och kommuner i Kalmar; Nationellt kompetenscentrum anhöriga; Anhörigas riksförbund; Diabetesförbundet; Hjärt- och lungsjukas förening; Oskarshamns sjukhus och projektet Oscar
Finansiär
Forte
Tidsplan
2018–2022
Ämne
Vårdvetenskap, hälsovetenskap (Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Fakulteten för hälso- och livsvetenskap)

Mer om projektet

Svensk hälso- och sjukvård har en hög grad av specialisering, med vård uppdelad i olika nivåer och ansvarsområden. En sådan fragmentiserad vård innebär stora utmaningar för såväl yrkesverksamma som patienter och medför risker vid informationsöverföring och behandling. Detta gäller alla patienter, men framför allt för personer med komplexa vårdbehov - d.v.s. personer som har långvariga behov av vård eller omsorg från mer än en vårdgivare.

Begreppet integrerad vård används för att beskriva hur ett sjukvårdssystem länkas samman på olika nivåer, i syfte att skapa vårdkontinuitet för patienten. Många olika integrerade vårdprocessmodeller har vuxit fram som svar på nationella krav på ökad samordning och effektivitet. Dock saknas evidens för att de bidragit till bättre vård och lägre kostnader. Det saknas även giltiga mått för patienter, anhöriga och vårdgivare att utvärdera vårdkontinuitet.

Detta forskningsprojekt syftar till att kartlägga vad som är best practices i vårdkedjan för personer som lever med långvariga, komplexa sjukdomar, samt att utveckla mått på vårdkontinuitet.

Det gör vi i tre faser som bygger på varandra.

I Fas 1 har vi undersökt hur samverkan inom och mellan olika system av integrerad vård har organiserats på mikro-, meso- och makronivå för att identifiera bästa praxis. Personer med komplexa vårdbehov, deras anhöriga och deras vårdgivare inom landsting och kommun har intervjuats. Data har samlats in under 2018 i Oskarshamn, Jakobsberg och Hässelby, samt Storuman, Tärnaby, Arjeplog och Arvidsjaur.

I Fas 2 har vi använt resultaten från Fas 1 till att utveckla en begreppsmässig definition av vårdkontinuitet och till att utveckla påståenden som mått på vårdkontinuitet. Påståendena har sedan utvärderats av experter. Vi håller nu på att testa hur personer i målgruppen uppfattar dessa påståenden.

I Fas 3 kommer vi att testa och utvärdera de mått på vårdkontinuitet för patienter som vi utvecklat bland en större grupp av patienter från olika delar av landet. Just nu annonserar vi efter deltagare till den studien. Om du är intresserad av att vara med se intresseanmälan ovan.

Länk till projekt Oskar i Oskarshamn
Länk till Glesbygdsmedicin i Västerbotten

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen The ReAction group

Medarbetare

Multidisciplinära forskningsgrupper vid Linnéuniversitetet, Karolinska Institutet och universitet i Umeå kommer att samarbeta med tjänstemän vid tre olika regioner som har valts för att få en spridning mellan norr, söder, glesbygd och storstad (Västerbottens landsting, Sydöstra sjukvårdsregionen Kalmar, och Stockholms läns landsting).

Anette Edin-Liljegren, Umeå universitet

Charlotte Klinga, Karolinska Institutet