Projekt: Miljövänlig kontroll av barkborrar med hjälp av doftsignaler från deras svampsymbionter

Fakta om projektet

Projektledare
Prof Rikard Unelius
Övriga projektmedlemmar
Dr Suresh Ganji, Linnéuniversitetet, Kalmar, Dr Erika Wallin, Mittuniversitetet, Sundsvall, Matilda Lindmark, Mittuniversitetet, Sundsvall, Prof Fredrik Schlyter, Prague, och Sveriges lantbruksuniversitet. Dr Anna Jirošováa, EXTEMIT-K, Faculty of Forestry and Wood Sciences, Czech University of Life Sciences Prague.
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet, Sveriges lantbruksuniversitet och Czech University of Life Sciences Prague.
Finansiär
Linnéuniversitetet, Mittuniversitetet, EXTEMIT-K, Formas och Carl Tryggers Stiftelse för Vetenskaplig Forskning.
Tidsplan
2007- pågående
Ämnen
Ekologisk kemi (institutionen för kemi och biomedicin, fakulteten för hälso- och livsvetenskap)
Webbplats
https://lnu.se/forskning/sok-forskning/ekologisk-kemi/
Forskargrupp
Ekologisk kemi

Mer om projektet

Granbarkborrar attackerar en gran gemensamt, d.v.s. tusentals barkborrar borrar under några dygn in sig i ett träd ansamlade av ett aggregationsferomon, en kemisk signal som de först anländande barkborrarna skickar ut för att locka till sig artfränder. En samlad attack är nödvändig annars drunknar enstaka individer i det kådflöde som uppstår. Barkborrarna för också med sig blårötesvampar in i träden. Svamparna börjar växa i trädens kärlsystem och det hjälper till att försvara trädets försvarsmekanismer och hjälper till att döda trädet.

Vi har för närvarande omfattande granbarkborreangrepp inom Sverige, och det är viktigt att olika giftfria bekämpningsalternativ kan provas och utvecklas. En lovande strategi bygger på att man styr bort barkborrar från träden med hjälp av repellerande feromonkomponenter och lövträdsdofter för att sedan fånga in dem i feromonfällor. Denna "push & pull"-teknik har prövats i USA men inte i Sverige.

Vi vill i detta projekt förbättra push-delen och även göra den billigare. Push innebär att man sprider repellenter på känsliga nya skogskanter som bildas efter ett barkborre-angrepp. Barkborrens eget feromon som talar om när ett träd är fullbelagt (verbenone) fungerar i USA men på vår granbarkborre fungerar det dåligt. Vi har upptäckt att de blårötesvampar som barkborrarna sprider och som hjälper dem att döda träden, avger kemiska signaler som verkar fungera avskräckande för anflygande barkborrar. Vi har analyserat dessa dofter och sett att barkborrarnas antenner reagerar på vissa av dem. Dessa fysiologiskt aktiva doftämnen vill vi nu testa för repellerande aktivitet genom att sätta dem i feromonfällor och se om fångst förhindras. Vi planerar sedan att testa om vi kan skydda stående granar mot granbarkborre attacker genom att sätta dispensrar med repellenter på vissa träd och låta andra grupper av granar stå oskyddade. På sikt kan detta bli ett miljövänligt alternativ eller komplement till skogsskydd som kan tillämpas av allt ifrån den småskalige skogsägaren till stor helikopterskala av skogsbolag.

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Ekologisk kemi