Grafik: Linneablommor

Projekt: Modifiering av floatglasytor med nya oxynitrid-tunnfilmer

Detta projekt utvecklade nya oxynitrid-tunnfilmer för modifiering av floatglasytor i syfte att förbättra deras mekaniska, optiska och kemiska egenskaper. Genom att deponera AE-Si-O-N-tunnfilmer (där AE = Mg, Ca, Sr, Ba) med hjälp av magnetronsputtring förbättrades reptålighet, hållbarhet och optisk prestanda för avancerade tillämpningar inom fordons-, byggnads- och optoteknik.

Fakta om projektet

Projektledare
Sharafat Ali
Övriga projektmedlemmar
Jens Birk and Per Eklund- Linköpings universitet, Bo Jonsson, Linnéuniversitetet.
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Linköpings universitet
Finansiär
Åfork Projekt Nr: 14-457
Tidsplan
Okt 2014 – Dec 2016
Ämne
Materialvetenskap (institutionen för byggd miljö och energiteknik, fakulteten för teknik)

Mer om projektet

Glas har länge varit ett nyckelmaterial i vår vardag – använt i fönster, smartphones, bilar och även medicinsk utrustning. Konventionella glasskivor har dock ofta saknat den hållbarhet, reptålighet eller avancerade funktionalitet som moderna teknologier kräver. Detta projekt syftade till att förändra detta genom att utveckla nya typer av glassytor med avsevärt förbättrade egenskaper.

Forskningen fokuserade på att modifiera floatglas – den vanligaste formen av planglas – genom att applicera ultratunna beläggningar tillverkade av en ny materialklass kallad oxynitrider. Dessa beläggningar bestod av kisel, syre, kväve och alkaliska jordartsmetaller såsom magnesium, kalcium, strontium eller barium. Med hjälp av en teknik kallad magnetronsputtring kunde teamet deponera dessa tunna filmer jämnt över glasytan.

Genom att införa kväve i ytlagren lyckades projektet förbättra glasets reptålighet, hårdhet, optiska prestanda och kemiska stabilitet. Det modifierade glaset blev därmed mer lämpat för krävande tillämpningar såsom arkitektoniska glasfasader, fordonsglas, laseroptik, kameralinser och displayteknologier.

En av projektets viktigaste framgångar var utvecklingen och testningen av helt nya tunnfilmskompositioner som tidigare inte hade undersökts. Dessa nya material visade utmärkta mekaniska och optiska egenskaper och öppnade upp möjligheter för lättare, starkare och mer energieffektiva glasprodukter. Forskningen inkluderade även en analys av den ekonomiska genomförbarheten för uppskalning till industriell produktion.

Genom nära samarbete med ledande akademiska och industriella partners bidrog projektet med värdefull kunskap till området avancerade material. Det stärkte dessutom Sveriges position inom hållbar innovation och högpresterande materialforskning, och banade väg för framtida teknologiska framsteg inom glasteknologi.