Projekt: Resiliens inom sjöfart och vård
För att utveckla en säker och hållbar arbetsmiljö inom framtidens allt mer komplexa sociotekniska system krävs nya synsätt. Resiliens är ett nytt sätt att se på säkerhets- och hållbarhetsfrågor för att utveckla och förbättra säkerhetsledning och -träning i högriskdomäner såsom kärnkraft, sjukvård och flyg.
Fakta om projektet
Projektledare
Mirjam Ekstedt, Gesa Praetorius
Övriga projektmedlemmar
Carl Hult, Amanda Hellström
Finansiär
Linnéuniversitetet (fakultetsöverskridande projekt inom samhällelig drivkraft)
Tidsplan
2018 - pågående
Ämnen
Sjöfartsvetenskap, Sjöfartshögskolan, fakulteten för teknik
Vårdvetenskap, institutionen för hälso- och vårdvetenskap, fakulteten för hälso- och livsvetenskap
Projektet är en del av forskargruppen The ReAction group
Är resilient det nya säkra?
Filmer från ett öppet seminarium 30 maj 2018 på Sjöfartshögskolan.
Mer om projektet
Resiliens som begrepp har sitt fokus på den respons ett system (miljö, social grupp eller ekonomi) ger på extrema störningar eller långvarig stress. Resilience engineering innebär att designa sociotekniska system, där människan i samarbete med teknik snabbt och flexibelt kan anpassa sin prestation till rådande produktionsförhållanden. Detta sker genom att snabbt upptäcka och reagera på potentiella risker, omfördela resurser och finna nya lösningar i situationer där resurser som tid eller arbetskraft är begränsade. Ökad kunskap om hur människor finjusterar arbetssätt och processer för att kunna hantera komplexa förutsedda, såväl som oförutsedda situationer, kan användas för att bygga framtidens hållbara arbetsmiljöer.
Idag står högriskverksamheter som exempelvis sjöfart och hälso- sjukvård inför ökad komplexitet och belastning, samtidigt som ökade krav på kvalitet och en säker och hållbar arbetsmiljö ska tillgodoses. Digitalisering, automatisering och ökat beroende av (samhälls)tjänster som har decentraliserats är områden där traditionella kunskaper och arbetsformer utmanas både inom vård och omsorg likväl som inom sjöfarten.
I dessa alltmer komplexa miljöer uppstår nya krav på kompetens och bemanning, vilket skapar frågor om hållbarhet inom verksamheter som redan lider av ett högt dränage på arbetskraft. Har våra sociotekniska system förmågan att vara flexibla, adaptiva och säkra både i dagens produktionsförhållande, men också inför morgondagens utmaningar? Samhällsutvecklingen ger upphov till att arbetet förändras och människor förväntas kanske att arbeta på distans t.ex. landstyrda fartyg, eller vård i hemmet genom digital kommunikation, i samarbete mellan olika aktörer i tillfälliga team och där icke-tekniska kompetenser, som beslutsfattande, teamarbete, ledarskap, kommunikation och koordination blir allt viktigare.
Resiliens påverkas av organisatoriska förändringar och därmed är det viktigt att arbeta med hela organisationer och system för att nå önskade effekter. Detta kan till exempel vara bevarandet av kunskap och expertis inom organisationen (hållbar arbetsmiljö), som på ett effektivt sätt kan överföras till nya medarbetare. En resilient organisation innebär inte en felfri organisation, men det innebär att ha en organisation som är flexibel, kan återhämta sig från incidenter och som snabbt kan reagera när arbetets förutsättningar ändras.
Att undersöka hur man kan fostra och stärka en organisations eller ett systems resiliens är därför viktigt – enbart om vi förstår hur komplexiteten hanteras i vardagen kan framtida system designas och förutsättningar för ett säkert, hållbart och integrativt samhälle skapas för att kunna agera i och hantera förutsedda och oförutsedda situationer. Detta måste ske i samarbete med relevanta aktörer och detta projekt kan vara ett första steg i ett långsiktigt samarbete mellan näringsliv, myndigheter och akademi.
Projektet kommer att ta fram nya metoder för visualisering av komplexitet, arbetets organisering och systemets resursfördelning och justering i vardagligt arbete för att påbörja och underlätta kommunikationen mellan olika aktörer i både transport- och sjukvårdssystemet. Målet är att skapa en användarcentrerad utvecklingsprocess där både arbetsgivare, arbetstagare och andra relevanta aktörer kan gemensamt delta i, påverka och dra nytta av ny kunskap och träning för att utforska och öka våra systems resiliens-förmågor i den kontext som arbetet sker.