Projekt: Rita för att lära och lära sig att rita i lågstadiets NO-undervisning

Fakta om projektet

Projektledare vid Linnéuniversitetet
Bodil Sundberg
Övriga projektmedlemmar
Sofie Areljung, Umeå universitet (projektledare)
Carina Hermansson, Högskolan i Borås
Marianne Skoog, Örebro universitet
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Umeå universitet, Högskolan i Borås, Örebro universitet
Finansiär
Vetenskapsrådet
Tidsplan
1 jan 2020–31 dec 2024
Ämne
Naturvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning (Institutionen för biologi och miljö, Fakulteten för hälso- och livsvetenskap)
Webbplats
Umu.se/forskning/projekt/rita-for-att-lara-och-lara-sig-att-rita-i-lagstadiets-no-undervisning

Mer om projektet

På lågstadiet är det vanligt att elever ritar under NO-lektionerna. Trots detta finns det begränsat med forskning som undersökt de pedagogiska möjligheter och begränsningar som ritande kan ge i NO-undervisningen för yngre elever. Vi vill i det här projektet bidra med mer kunskap om detta.

Från forskares håll framförs många argument för varför ritande är en viktig del i att lära sig naturvetenskap. Ett argument är att elevers ritande kan hjälpa dem att förstå naturvetenskapliga samband och processer. Ett annat argument handlar om att ritande ofta används för att kommunicera kunskap i naturvetenskap. Som exempel kan nämnas kända teckningar som Leonardo da Vincis ritning av en helikopter och Charles Darwins noggranna avbildningar av Galapagos-finkar, men även nutida illustrationer av svarta hål eller cellbiologiska processer. Dessa exempel visar att ritande kan fylla olika syften: att beskriva en ny idé (da Vincis helikopter), att dokumentera observationer i naturen (Darwins finkar) och att åskådliggöra skeenden som inte kan ses med blotta ögat (svarta hål och processer i cellen).

Sammantaget tycks det alltså finnas flera möjliga anledningar till att rita i NO-undervisningen – för att eleverna ska förstå ett naturvetenskapligt innehåll (rita för att lära) och för att öva upp en färdighet i att visuellt kommunicera kunskap i naturvetenskap (lära sig att rita). Lågstadielärares egna tankar om värdet av att rita i undervisningen lyser däremot med sin frånvaro i tidigare forskning. Även om flera studier dragit slutsatsen att lärare borde stötta elevers ritande för att gynna deras lärande i naturvetenskap finns det dessutom ännu ont om studier där lärare faktiskt bjudits in att beskriva eller utveckla sin NO-undervisning med fokus på ritande. Vi vet alltså väldigt lite om hur lärare i lågstadiet själva använder, eller skulle kunna använda, elevers ritande som ett verktyg för att förstå naturvetenskapligt innehåll. Detsamma gäller för hur lärare hjälper, eller skulle kunna hjälpa, elever att utveckla sin förmåga att rita för att kommunicera naturvetenskaplig kunskap.

Mot denna bakgrund bygger projektet på ett samarbete mellan lågstadielärare, forskare inom literacy och naturvetenskapsdidaktik och bildpedagoger för att utveckla aktiviteter där elever praktiskt undersöker naturvetenskapliga begrepp (till exempel friktion eller tyngdkraft) för att sedan försöka rita hur de förstår detta begrepp. Lärarna prövar aktiviteterna i sina respektive klassrum samtidigt som forskarna dokumenterar vad som sker. Videoinspelningar från lektionerna samt foton av elevernas teckningar utgör sedan grund för analys och vidare diskussion.

Vår ambition är att projektet ska generera en pedagogisk vokabulär och praktiska verktyg för att stötta och utvärdera barns ritande i NO-undervisningen. Vår förhoppning är därmed att projektet bidrar med en vidgad bild av hur naturvetenskapliga begrepp kan förstås och representeras i undervisning och läromedel.

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Centrum för naturvetenskapernas och teknikens didaktik.