Fakta om projektet
Projektledare
Karin Pernebo
Övriga projektmedlemmar
Idor Svensson, Linnéuniversitetet; Kjerstin Almqvist, Karlstads universitet; Mats Fridell, Lunds universitet
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Karlstads universitet, Region Kronoberg
Finansiär
Region Kronoberg, Region Värmland, Södra regionvårdsnämnden
Tidsplan
2012–31 dec 2022
Ämne
Psykologi (Institutionen för psykologi, Fakulteten för hälso- och livsvetenskap)
Mer om projektet
Att vara med om svåra livshändelser, som till exempel att bevittna våld mot sin omsorgsperson under uppväxten, är en betydande riskfaktor vad gäller psykisk och fysisk hälsa och utveckling, såväl under barndomen som i ett livstidsperspektiv. Att bevittna våld mot en förälder medför ökad risk för symtom på psykisk ohälsa som posttraumatisk stress, beteendestörningar, svårigheter med affektreglering och socialt samspel, samt en ökad risk för svårigheter i föräldra-barn-relationen.
Små barns utvecklingsmässiga omognad och beroende av sina omsorgsgivare gör dem särskilt sårbara, vilket medför att effekterna av utsatthet under den tidiga barndomen kan vara särskilt svåra och omfattande. Samtidigt är möjligheterna för omsorgsgivare och professionella att bidra till positiv förändring särskilt stora tidigt i barns liv.
Utvärdering av befintliga verksamheter i Sverige har visat att de insatser som görs i dagsläget för dessa barn har positiva men otillräckliga resultat. Insatserna behöver utvecklas och det är angeläget med mer kunskap om vilka metoder som visar sig verksamma. Detta står i samklang med internationella studier – några interventionsmetoder visar på positiva resultat, dock är många insatser som ges bristfälligt utvärderade. Det är särskilt ont om studier gällande insatser för de yngsta barnen.
Inom ramen för forskningsprojektet studerar vi utfallet av två olika gruppinterventioner för barn mellan 4 och 12 år som levt med våld mot en förälder: en psykopedagogisk och en psykoterapeutisk. Utfall i form av symtom hos både barnen och den deltagande föräldern studeras. Symtom på psykisk ohälsa, inklusive post-traumatisk stress, och fortsatt eller förnyad våldsutsatthet studeras och följs upp efter 6 och 12 månader. Dessutom undersöks barnens egna upplevelser av att gå i behandling samt hur de berättar om sin våldsutsatta förälder.
Projektet är en del av forskningen vid Avdelningen för klinisk psykologi.
