Projekt: Vad hände sedan?
I ett möte mellan konst och forskning kombinerar detta projekt etnologiska, konstnärliga metoder med mobilbaserad egendokumentation för att gestalta flyktingars erfarenheter. Målet är att inbjuda till identifikation och användande.
Detta projekt avslutades i december 2022.
Fakta om projektet
Projektledare vid Linnéuniversitetet
Chris High
Övriga projektmedlemmar
Henrik Teleman (projektledare)
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet; ABF Malmö; Sasnet, Lunds universitet
Finansiär
Postkodlotteriet
Tidsplan
1 jul 2020–31 dec 2022
Ämne
Freds- och utvecklingsstudier (Institutionen för samhällsstudier, Fakulteten för samhällsvetenskap)
Utställning
Utställningen Drömmar på månen har premiär 15 oktober 2022 kl 14 på Celsiusgatan 40 i Malmö och finns på denna plats till och med 13 november 2022.
I utställningen sammanfattar konstnären Henrik Teleman tusentals sidor intervjuer, foton och filmer i ett försök att ”uttrycka det outtryckbara”. Forskare från Linnéuniversitetet har medverkat i projektet med ämnes- och metodexpertis.
- Länk till evenemanget på Facebook
- ”Så starkt att det nästan inte går att värja sig” (artikel i Svenska dagbladet)
- Vad utmärker konststaden Malmö? (reportage i P1)
Mer om projektet
Henrik Telemans dokumentära konstprojekt I telefonen finns hela människan blev 2016–2018 en plattform för kunskapssökande och kunskapsspridning om flyktingar. Genom en etnologisk konstprocess kunde hundratusentals svenskar lära känna de nyanlända genom en bok, utställningar, radio, tidningar och tv.
I projektet Vad hände sedan? följs detta konstprojekt upp. Ett fyrtiotal av de tidigare deltagarna, vilka nu varit i Sverige 5–6 år, intervjuas vid flera tillfällen om vad som hänt med dem och ”i dem”. Många engageras i eget dokumentationsarbete, ofta digitalt baserat. Konst och forskning möts.
Den etnologiska konstprocessen är en demokratisk möjlighet. I mötet med människor förflyttas fokus från konstens/konstnärens egen värld. Stoff, språk och dramaturgi kalibreras av informanterna. Konstnärens förståelse av det insamlade materialet möjliggör en fiktionalisering. Rumslig gestaltning (”frusen film”) inbjuder till ett brett engagerande berättande, till immersion och till reflexivitet.
Flyktingarnas erfarenheter blir allmängiltiga genom att de ämnen de berör får gestalt i rumslig och scenisk form: ensamhet, uppbrott, längtan, kärlek, kön, sårbarhet, rädsla, trygghet. När publiken känner igen sig, slutar Den Andre att vara främmande utan blir istället jag. Hens berättelse blir vår gemensamma.
För att kunna gestalta utifrån ett dokumentärt material, måste konstnären i möjligaste mån förstå det. Det insamlade materialet av intervjuer, bilder och filmer måste struktureras och analyseras. En hypotes i projektet är att detta analyserande liknar eller är detsamma som det ”vanliga” forskare företar. Den konstnärliga processen och forskningsprocesserna integreras och är varandras förutsatser i projektet.
Projektets forskningsansatser kan sägas vara av tre sorter:
- Innovativa fältarbetesmetoder kring representanter och digitalt baserade dokumentationsmedel, till exempel mobilbaserad mikrodokumentation.
- Konstnärlig forskning om etnologiska konstprocesser och fiktionalisering.
- Analys av källdata.
Projektet är en del av forskningen i Linnaeus University Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies.