räddningsfordon vid skylt till samhället Agunnaryd

Projekt: Hållbart sambruk av räddningsaktörer i svensk landsbygd

Projektets övergripande syfte är att utforska, utveckla och utvärdera nya strategier i organiserandet av räddningsaktörer genom sambruk av resurser. Målet är att göra det möjligt att rädda fler liv och mer egendom på svensk landsbygd.

Fakta om projektet

Projektledare
Bengt Nilsson
Övriga projektmedlemmar
Bengt Nilsson, Anders Svensson, Frida Björcman, Åsa Blom, Bengt Fridlund, Jimmy Johansson och Erik Wångmar, Linnéuniversitetet
Emelie Lantz och Marcus Runefors, Lunds tekniska högskola
Carina Elmqvist, Region Kronoberg
Magnus Kärvhag, Räddningstjänsten Västra Blekinge
Carl Håkansson, Räddningstjänsten Ljungby
Per Wikberg och Göran Nilsson, Förbundet Sveriges frivilliga brandkårer
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Lunds tekniska högskola, Räddningstjänsten i Västra Blekinge, Räddningstjänsten Ljungby, Förbundet Sveriges frivilliga brandkårer, Region Kronoberg
Finansiär
Familjen Kamprads stiftelse
Tidsplan
1 juli 2020–31 dec 2023
Ämne
Skog och träteknik, Institutionen för skog och träteknik, Fakulteten för teknik
Vårdvetenskap, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Fakulteten för hälso- och livsvetenskap
Brandteknik, Avdelningen för brandteknik, Lunds tekniska högskola

Anders Svensson och Bengt Nilsson framför ett utryckningsfordon på campus i Växjö
Anders Svensson, lektor i vårdvetenskap, och Bengt Nilsson, lektor i skog och träteknik

Mer om projektet

Vi lever i en tid där trygghet står högt på agendan, men vilka frågor som upplevs viktiga samt vilka förutsättningar som finns skiljer stort mellan stad och landsbygd. Vid akut sjukdom eller när olyckan är framme ska vi, enligt lagen, kunna förvänta oss en likvärdig och effektiv räddningsinsats oavsett var vi bor.

Detta är något som i praktiken är svårt att uppfylla när avstånden är stora. För den som befinner sig på landsbygden tar det lång tid att vänta in räddningstjänst eller ambulans från större orter – en oändlig tid för den som drabbas!

För att hantera stora och små krissituationer på landsbygden behöver vi bli bättre på att utföra rätt åtgärder, vid rätt tillfällen och med rätt typ av resurser. Det är därför dags att ta tillvara det lokala engagemanget för att tillsammans med bygdens folk utveckla lösningar där olika räddningsaktörer skapar förutsättningar för att rädda liv och egendom i svensk landsbygd.

Närmst är först

Det är inte svårt att förstå att närmst är först, inte heller är det svårt att förstå att alla bränder är små i början. Räddningstjänstens tidiga närvaro vid en skada, olycka eller akut sjukdom är viktigt för att bryta det negativa händelseförloppet.

Närhet till en räddningsaktör blir således direkt livsavgörande, inte minst när människor drabbas av akut livshotande tillstånd. Detta försvåras ofta av en snäv syn på avtalade organisationsgränser, där vi riskerar att helt missa de situationer där räddningstjänsten faktiskt kan göra skillnad.

Därför behöver det studeras hur sambruk påverkar möjligheten att snabbare nå fram med hjälp. Med räddningsaktör avses i detta fall räddningstjänst, ambulans, eller annan aktör som utalarmeras med uppgift att bryta det negativa händelseförloppet vid en olycka eller, vid behov, utföra livräddande behandling.

Deltidsanställda och frivilliga

Sverige har sedan lång tid tillbaka en organisation av räddningstjänst som på många orter baseras på deltidsanställda brandmän med personal som har beredskap utöver sin huvudanställning. Som komplement på ännu mindre orter finns också räddningsvärn där brandmännen består av frivilliga som inte har beredskap, utan avlönas för effektiv arbetstid under räddningsinsats.

Men svårigheter med att rekrytera och behålla deltidsbrandmän beskrivs samtidigt som den största utmaningen för svensk räddningstjänst. Således behövs mer kunskap om brandmännens och deras huvudarbetsgivares perspektiv på hur räddningstjänsten kan utvecklas.

Stormar och skogsbränder

I ett land där landsbygden också till stor del består av skog, har de senaste åren visat att det finns svåra klimatrelaterade utmaningar i from av stormar och skogsbränder. Sommaren 2018 bjöd som bekant på extrem torka, skogsbränder härjade i hela landet och räddningstjänsterna gick på knäna eftersom det saknades både material och personal.

Mycket tyder på att det i framtiden kommer att ställas än högre krav på enskilda skogsägare och skogsbranschen att kunna förebygga skogsbränder, men också bidra till att hantera dem. Därför finns ett behov att beskriva hur skogsbruket i förebyggande syfte kan samordna sig för att bistå räddningstjänsten. Här är samverkan med organiserade frivilliga som kan agera en möjlighet att stoppa skogsbränder innan de vuxit sig stora, men även kraftsamla för att hantera större bränder.

Samordna frivilliga

Om det sker ett utvecklingsarbete för ökat sambruk för att hantera stora kritiska situationer, vore det osmart att inte också ta vara på erfarenhet och kontaktnät som byggs upp för att stärka landsbygdens krisberedskap att också hantera olyckor eller sjukdomsfall i vardagen.

En väg att gå är att samordna frivilliga genom I väntan på räddningstjänst (IVPR) och SMS-livräddare, där frivilliga personer larmas för att vara räddningstjänst och ambulans behjälplig i sin hembygd. Genom att utveckla sambruk mellan olika räddningsaktörer skapas förutsättningar att snabbare nå fram med hjälp samt att också hantera större händelser.

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Centrum för interprofessionell samverkan och sambruk inom akut vård (CISA).

Medarbetare