läkarbesök

Projekt: Kommunikation med brukare och patienter som inte talar svenska

Syftet med studien är att kartlägga hur personal inom primärvård och socialtjänst hanterar kommunikationen med patienter som har svårt att göra sig förstådda och ta till sig information på svenska. Studien genomförs i form av en enkätundersökning inom områdena LSS, ekonomiskt bistånd och primärvård, samt i form av fokusgruppsintervjuer. I fokusgrupperna inkluderas också personer som har erfarenhet av att som barn tolka för sina föräldrar och andra släktingar i möten med offentlig verksamhet.

Fakta om projektet

Projektledare
Kristina Gustafsson
Övriga projektmedlemmar
Petra Höglund, Linnéuniversitetet; Eva Norström, Lunds universitet;  Ingrid Fioretos, Region Skåne
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Region Skåne, Socialstyrelsen
Finansiär
Socialstyrelsen
Tidsplan
1 sept 2017-30 juni 2018
Ämne
Socialt arbete (Institutionen för socialt arbete, Fakulteten för samhällsvetenskap)

Mer om projektet

Tidigare forskning visar att behovet av professionella tolkar är svårt att tillgodose och att personal inom offentlig verksamhet därför många gånger får hitta andra lösningar. Socialstyrelsen har påtalat det olämpliga i att anhöriga används som tolkar i hälso- och sjukvård och socialtjänst, och har därför initierat denna undersökning.

För verksamheter inom socialtjänst handlar bristen på tillgång till tolkar om att inte kunna utföra ett rättssäkert arbete och tillgodose brukares rättigheter. Det handlar också om effektivitet och ekonomi vid handläggning/utredning och beslut, då kostnader minskar ju mindre felmarginalerna är i kommunikationen. För det tredje handlar det om brukaren (föräldern eller vännen till det barn eller vuxne som tolkar) som har rätt att ha insikt och att kunna påverka i sitt ärende.

Inom sjukvården kan anhöriga som tolkar innebära missförstånd som allvarligt äventyrar patientsäkerheten så att patienten inte får rätt vård, eller missförstår syftet med behandling eller medicinering. Den anhörige är emotionellt engagerad i patienten och det medför en risk att inte allt i samtalet översätts. Dessutom är den anhöriges språkkunskaper inte beprövade och inte heller kunskaperna om medicinsk och juridisk terminologi eller vedertagna begrepp inom socialtjänsten.

För barns del innebär det dessutom att de får information de inte borde få samt att de tilldelas ett vuxenansvar i familjen. Frågor om ansvar, lojalitet och makt blir viktiga här. Slutligen handlar det om samhället i stort och om vad som främjar en långsiktig integration för icke-svensktalande brukare och de barn och/eller vuxna som får tolka åt dem.

Det saknas idag kunskap om i vilken omfattning anhöriga används som tolkar i Sverige. För att stärka området behöver vi därför kartlägga hur professionella hanterar kommunikationen med patienter som har svårt att göra sig förstådda och ta till sig information på svenska.

Projektet är en del av forskningen i forskargruppen Social work and migration och i Linnaeus University Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies.

Medarbetare