Projekt: Välfärdsstatens litterära paradigm. Litteraturens funktion i Sverige 1937–1976

Mellan åren 1930–1976 grundlades och genomfördes de viktigaste kulturpolitiska reformerna för skönlitteraturen i Sverige. Detta resulterade i olika stödåtgärder med syfte att främja litteraturens kvalitet, mångfald och oberoende gentemot bokmarknaden. Åtgärderna införlivade produktionen av skönlitteratur i välfärdsstatens politiska apparat och förändrade författarnas ekonomiska villkor. Tidigare forskning har undersökt den kulturpolitiska debatt som ledde fram till de politiska reformerna, samt den påverkan som besluten kom att ha på författarnas faktiska ekonomi. Dock saknas en kvalitativt inriktad undersökning av de förändringar i litteraturens funktion som äger rum under den aktuella perioden.

Fakta om projektet

Projektledare
Docent Jon Helgason
Övriga projektmedlemmar
Fil. dr Erik Erlanson, Linnéuniversitetet, fil. dr Peter Henning, Umeå universitet, fil. dr Linnéa Lindsköld, Högskolan i Borås
Deltagande organisationer
Linnéuniversitetet, Högskolan i Borås
Finansiär
Vetenskapsrådet
Tidsplan
1 jan 2019-12 dec 2021
Ämne
Litteraturvetenskap; biblioteks- och informationskunskap (fakulteten för konst och humaniora)

Mer om projektet

Mellan åren 1930–1976 grundlades och genomfördes de viktigaste kulturpolitiska reformerna för skönlitteraturen i Sverige. Detta resulterade i olika stödåtgärder med syfte att främja litteraturens kvalitet, mångfald och oberoende gentemot bokmarknaden. Åtgärderna införlivade produktionen av skönlitteratur i välfärdsstatens politiska apparat och förändrade författarnas ekonomiska villkor. Tidigare forskning har undersökt den kulturpolitiska debatt som ledde fram till de politiska reformerna, samt den påverkan som besluten kom att ha på författarnas faktiska ekonomi. Dock saknas en kvalitativt inriktad undersökning av de förändringar i litteraturens funktion som äger rum under den aktuella perioden.

Litteraturens förändrade funktion kan illustreras genom två satser som visar på dess paradoxala roll i
välfärdsstaten:

  1. Den statsstödda litteraturen är politiskt bestämd; staten stöder litteraturen i syfte att garantera dess konstnärliga frihet.
  2. Välfärdsstatens författare betraktas som hantverkare och deras produkter skiljer sig inte nämnvärt från andra varor; i välfärdsstaten betraktas författaren som en konstnär vars värv är skilt från alla andra typer av lönearbete.

Den diskursiva struktur som vi har valt att kalla “Välfärdsstatens litterära paradigm” utmärks av att dessa påståenden på samma gång är motstridiga och ömsesidigt giltiga. Förhållandet ger uttryck för en logik, ett paradigm, som sätter gränserna för vad den statsstödda skönlitteraturen är och kan vara – samt vad som överhuvudtaget ska räknas till kategorin litteratur. Även de statliga stödåtgärderna ger uttryck för denna logik, och vår övergripande frågeställning lyder därför: hur kom det sig att dessa politiska åtgärder kom att betraktas som nödvändiga och rationella?

Med metodologisk utgångspunkt i Michel Foucaults och Giorgio Agambens diskursanalytiska arbeten kommer projektet att fokusera på de punkter där litteraturens funktion problematiseras: det vill säga där litteraturen, eller en specifik aspekt av den, synliggörs som ett fenomen i behov av en åtgärd. Projektet kommer således att rikta in sig på de ögonblick och processer i vilka den litterära praktiken eller produktionen blir föremål för distinktioner, klassifikationer, regleringar eller politiska ingrepp. Projektet kommer att analysera dessa “problematiseringsprocesser” i ett tiotal fallstudier. Dessa tar sin utgångspunkt i nyckelhändelser hämtade ur såväl kulturpolitikens som litteraturens värld. Det rör sig bland annat om politiska tal, policydokument, debattinlägg, litterära texter samt framföranden och manifestationer. Tillsammans bildar exemplen ett analytiskt prisma genom vilket välfärdsparadigmets övergripande struktur låter sig förstås.

Projektet löper över tre år och utförs av forskare från Linnéuniversitet, Lunds universitet och Högskolan i Borås.