Projekt: Transmedieringar av det antropocena

Planetens framtid debatteras intensivt i den naturvetenskapliga forskarvärlden. Men vad händer med framställningarna av klimatförändringen när vetenskaplig fakta överförs till en film eller en skönlitterär bok?

Projektmedlemmar: Jørgen Bruhn (coordinator), Liviu Lutas, Corina Löwe, Anna Sofia Rossholm, Niklas Salmose, Emma Tornborg and Anette Almgreen White

Det antropocena är beteckningen för en ny geologisk period, definierad av människans påverkan på hela planetens klimat och ekosystem. Startpunkten för det antropocena diskuteras fortfarande bland klimatforskare och geologer, men den nyaste geologiska forskningen hävdar att perioden startar efter andra världskriget med den så kallade "Big Acceleration". Konsekvenserna av det antropocena är djupt oroande: global uppvärmning, försurning av haven, massutrotning av djurarter och biotoper samtidigt som invasiva arter introducerats. I slutändan, inom en överskådlig framtid, kan planetens livsbetingelser förstöras om inget görs i tid.

Oron för planetens framtida klimat och ekosystem debatteras intensivt i naturvetenskapliga forskningsgrupper och projekt, och förmedlas genom vetenskapliga tidsskrifter och studier. Det här kulturvetenskapliga forskningsprojektet går ut på att studera hur naturvetenskapliga utsagor om det antropocena transmedieras (överförs) till ett varierat urval av estetiska medier med sinsemellan olika egenskaper: dokumentärfilm, svensk poesi, skandinaviska bilderböcker, samtida Hollywoodfilmer, filmadaptioner av 1800-talslitteratur, fransk litteratur och film, och skolmaterial för tyska barn och ungdomar. Urvalet av estetiska medier representerar ett tillräckligt varierat och specificerat material för att jämförelser ska bli intressanta och relevanta. Dessutom företräder de medier med antingen stor genomslagskraft och didaktisk påverkan och/eller med potential att diskutera människans existentiella villkor. De sju forskarna som ingår i forskarlaget är var och en specialiserade på ett av dessa medier och representerar en interdisciplinär och språklig bredd, dessutom har en stödgrupp bestående av internationella experter etablerats.

Eftersom det antropocena är svårbegripligt och abstrakt, särskilt i en vetenskaplig kontext, fyller estetiska medier en viktig roll i att förmedla vetenskapens resultat, budskap och varningar till en bredare befolkning. Frågan är hur detta görs. När vi studerar överföringarna till estetiska medier analyserar vi hur form och innehåll transformeras från en vetenskaplig diskurs till estetiska medier och vilka aspekter som inte överförs. Det unika och innovativa med vårt projekt är att vi använder ett noga uttänkt metodologiskt ramverk som inte kommer från ekokritiken (som också behandlar dessa frågeställningar) utan från intermediala teorier (hur olika medier förhåller sig till varandra). Eftersom planetens framtid är beroende av människans förståelse av det antropocena och dess konsekvenser, så är vårt studium av dessa överföringar till mer populära och bredare medier essentiellt.

I våra studier av dessa överföringar och senare jämförelser kommer vi att fokusera på två aspekter: sanningsanspråk och berättande. Dessa två aspekter är utvalda eftersom de förekommer i stor utsträckning både i vetenskapliga framställningar och estetiska medier om det antropocena. Det kommer att bli produktivt att jämföra en formell kategori som berättande med en mer innehållsmässig kategori som sanningsanspråk. För att ge ett par konkreta exempel: Efter att vi har identifierat berättaraspekter i den vetenskapliga diskursen som beskriver det antropocena vill vi undersöka hur dessa aspekter har överförts till bl.a. film, dikt, eller bilderbok om det antropocena. Och hur överförs sanningsanspråk från vetenskapen, som ofta presenteras i form av siffror och resultat, till en film eller novell? Kan konsten överhuvudtaget göra anspråk på något som liknar vetenskapens sanningsanspråk

Forskningsprojektet är indelat i fyra noga utformade faser som börjar med etablering av både vetenskapligt källmaterial och estetiskt analysmaterial utifrån kategorierna berättande och sanningsanspråk. I fas två och tre analyseras, individuellt och i par, själva överföringen av aspekter från den vetenskapliga antropocena diskursen till specifika filmer, bilderböcker mm., och i den fjärde och avslutande fasen sker en övergripande och systematisk jämförande analys av överföringen av berättandeaspekter och sanningsanspråk från vetenskapliga diskurser till alla valda estetiska medier.

Resultat av dessa jämförelser kommer att leda till nya värdefulla resultat som kan influera discipliner utanför kultur- och intermediala vetenskaper, så som didaktik, politik, kommunikationsvetenskap. På det här sättet kan humaniora bidra till, och påverka, vårt viktigaste globala samtalsämne: det antropocena.