Session 5: texter

Fredag 10 maj kl 9.00-10.30

 

5.1 Historielöshetens historia

Historielösheten är jämngammal med det moderna historiebegreppet. Under 1700- och 1800-talet beskriver västerländska historiker ”vildarna” och ”barbarerna” i Afrika och Orienten som folk utan historia. Det är ett sätt att tänka som understödjer föreställningar om ”the white man’s burden” och som avsätter spår i internationell rätt och påverkar gränsdragningen mellan olika akademiska discipliner. I de verk som publiceras under genrebeteckningen ”världshistoria” är Afrika och Orienten vanligen utelämnade då de inte anses kvalificera sig som historiska studieobjekt. Under 1900-talet, och särskilt under efterkrigstiden, utvidgas historievetenskapens geografiska omkrets och kommer nu att inkludera även de världsdelar som tidigare exkluderats. När man hädanefter talar om historielöshet avses istället ett fenomen som anses utmärkande för de ekonomiskt mest utvecklade länderna i väst. Det förbinds ömsom med den moderna välfärdsstaten, ömsom med det kapitalistiska konsumtionssamhället, samt på senare tid även med nya sociala media. Sessionen består av tre presentationer som belyser hur polariteten mellan historia och historielöshet under olika perioder har präglat vår historiska varseblivning och påverkat olika institutionaliserade praktiker.

Victoria Fareld talar i sin presentation om nutida sk. minneslagar utifrån föreställningar om historielöshet. Juridifieringen av historien, som har intensifierats de senaste årtiondena, skulle kunna ses som del i en bredare samhällsförändring, i vilken allt fler aspekter av samhälleligt liv förstås utifrån ett juridiskt system och där också historiska tolkningar underställs en nutida rättsordning. Inom denna ordning blir juridikens definition av brott allt mer avgörande också för historikerns relation till det förflutna. De lagar mot historieförnekelse som idag finns i ett tjugotal europeiska länder förstås inte sällan av historiker som i sig själva symptom på den tilltagande historielöshet som lagarna är utformade att bekämpa. Fareld diskuterar hur föreställningar om historielöshet artikuleras och mobiliseras av både försvarare och kritiker av dagens minneslagar.

Peter Josephson analyserar i sitt bidrag det sena 1800- och tidiga 1900-talets diskussioner om den historiografiska genren världshistoria, med fokus på frågan om hur historievetenskapens studieobjekt skulle avgränsas geografiskt. Enligt en under 1800-talet gängse uppfattning uppvisade stora delar av mänskligheten inte några tecken på historisk utveckling. Studiet av de föregivet historielösa delarna av mänskligheten delegerades därför till discipliner såsom antropologi, geografi och etnografi. Denna arbetsdelning kom mot slutet av seklet att ifrågasättas. Josephson undersöker de diskussioner som nu fördes mellan olika discipliner kring världshistoriens geografiska omfång, samtidigt som han placerar in dessa diskussioner i vad man kunde kalla för historielöshetsbegreppets långa historia, från slutet av 1700-talet till idag.

Thomas Karlsohn tar i sitt inlägg upp frågan om historielöshet i relation till samhällsinstitutioner. Exemplet är universitetsväsendet. Karlsohn granskar ett antal källtexter ur de senaste tvåhundra åren i universitetets idéhistoria. Det moderna forskningsuniversitetet tog under 1800-talet form som en väsentligen framtidsinriktad institution vilken av tongivande förespråkare ansågs sakna historisk förlaga. Mitt i en tid som präglades av det förflutnas och de historiska perspektivens ökade närvaro tycks därför diskussionen om de akademiska institutionerna ha skiljt ut sig. Under efterkrigstiden var förhållandena dock snarast omvända. När många nu pekade på den allmänna historielösheten och på ökad fixering vid nuet var de universitetspolitiska inläggen ofta präglade av en vilja att återvända till historien i kampen för ett bättre universitet.

Karolina Enquist Källgren, Emot den nationella historien: konstruktionen av ett historielöst liberalt subjekt i den II Spanska republiken

Sammanfattning: Den II Spanska republiken (1931-1939) var på många sätt ett försök till ett brott med en tidigare politisk ordning. Så uppfattade både förespråkare och motståndare den republikanska nyordningen som ett brott med L'Ancien Régime. En av de stora politiska frågorna handlade följdriktigt om den spanska nationens status. Spanien hade förlorat sina sista kolonier i slutet av 1800-talet och var nu inte längre något imperium, och kungen hade avsatts tillsammans med Primo de Riveras diktatur. I ljuset av dessa händelser kom den nya republikens intellektuella och politiska debatt att i hög grad präglas av frågan om huruvida den Spanska staten skulle definieras av sin historia eller inte. Medan stora grupper av konservativa traditionalister förhärligade 1500-talets katolska kungar, och poeter och essayister - i det som brukar kallas 98 års generation - gestaltade den spanska lantarbetarens materiella folkkultur, så delades liberalerna av frågan om huruvida det nya politiska subjektet borde baseras på historiska traditioner. Somliga, som till exempel liberalen och sedermera presidenten Manuel Azaña, och åtminstone delvis José Ortega y Gasset, formulerade explicit behovet av en ny politisk och historielös identitet. Som introduktionen till ett större komparativt projekt, undersöker den här presentationen historielöshetens roll i formerandet av ett nytt liberalt politiskt subjekt i den II Spanska republiken.

5.2 Medeltida rättigheter V: Individ och släkt

Det medeltida samhällets sociala organisation var uppbyggd på rättigheter som definierades olika beroende på individens grupptillhörighet. Det förelåg dock en ständig diskussion som kretsade kring om rättigheter kunde vara universella eller bara partikulära. Rättighetsbegreppet var inte absolut utan stod under ständig förhandling. Det går dock inte att bortse ifrån att det var under medeltiden som grunden lades till många av de rättigheter som är allmänt accepterade i dag. Det existerade emellertid en mängd rättighetsanspråk som ter sig helt främmande för moderna samhällen varför medeltiden är central för en djupare förståelse av rättighetsbegreppets ursprung och framväxt.

5.3 Rundabordssamtal: Ortodoxins århundrade – i kyrkotukt eller danstakt?

I denna session kommer vi genom ett rundabordssamtal diskutera det svenska 1600-talets ortodoxi, som genom senare tids forskning kan såväl problematiseras som nyanseras.

5.4 Arbete och mobilisering i samtidshistoria

Lars Berggren: NAACP och arbetsförhållandena vid Mississippi i början av 1930-talet

År 1927 svämmade Mississippifloden över i en av de värsta översvämningskatastroferna i USA:s historia. Under april och maj detta år bröts skyddsvallarna i nedre Mississippi till följd av kraftiga skyfall. Enorma områden ställdes under vatten vilket också ledde till att grödorna förstördes. Hundratals människor omkom och uppskattningsvis 637 000 blev hemlösa.

Arbetet med att dämma upp Mississippi organiserades av privata bolag på kontrakt med de federala myndigheterna. Det var dessa bolag som rekryterade arbetare till skyddsvallarna och det förekom också ett system av underleverantörer. Under 1931 uppmärksammades förhållandena i arbetslägren av American Federation of Labor (AFL), som liknade dem vid slaveri. Arbetsdagarna var upp till 18 timmar långa och det förekom inte någon övertidsersättning. Till bilden hörde också misshandel, bland annat piskningar, och andra övergrepp. Knappt ett år efter det att AFL slagit larm om problemen i fördämningslägren publicerade the National Association for the Advancement of Colored People (NAACP) en ny rapport om arbetsförhållandena i lägren. Återigen rapporterades om låga löner, långa arbetsdagar och våldsövergrepp. I rapporten berättades det också om att arbetarna tvingades köpa varor till överpriser i bolagens affärer.

Detta blev startskottet för en kampanj som bedrevs av NAACP under ett par år. Bland annat mobiliserades ”the African American Press” för att sprida information och bilda opinion. Kontakter togs också med politiker på central nivå. Vid en ”hearing” i Washington, som pressen inte fick närvara vid, var representanter från krigsdepartementet och NAACP närvarande. President Hoover tillsatte en kommission, men den rapporterades senare sakna medel för att genomföra en undersökning. I detta läge agerade senator Robert F. Wagner för att genom en resolution förmå senaten att undersöka missförhållandena. Under hösten 1933 rapporterades att arbetarna vid skyddsvallarna skulle få högre lön och en reglerad 30- timmarsvecka. Dessa villkor skulle gälla de arbetare vars villkor reglerades av National Industrial Recovery Act under Rooseveltadministrationen.

I detta paper analyserar jag NAACP:s kampanj för att komma tillrätta med missförhållandena på arbetslägren. Undersökningen bygger på dokument i NAACP:s arkiv som förvaras på kongressbiblioteket i Washington.

Daniel Stridh: Facklig organisering under skiftande migrationsregimer: Svenska kommunalarbetareförbundets migrationsdiskurser och migrationspraktiker 1972-2015

LO:s cirkulär från 1972 i vilket centralorganisationen avrådde samtliga anslutna förbund att tillstyrka nya ansökningar om arbetstillstånd för icke-nordiska medborgare kan sägas symbolisera slutet på den svenska efterkrigstida migrationsregimen. Med detta cirkulär påvisades också tydligt det svenska fackets roll som en viktig aktör inom det nexus av praktiker, normer och politiska rationaliteter som omgärdar det migrationspolitiska ramverket, en roll som kan sägas kvarstå inom den nutida migrationsregimen i vilken integration och anställningsbarhet kommit att bli centrala diskursiva element. I mitt avhandlingsprojekt i ekonomisk historia undersöker jag hur Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) har förhållit sig till, och agerat utifrån, migration under tidperioden 1972-2015 med fokus på artikulationen av – och intersektionen mellan – etnicitet/”ras", kön och klass inom förbundets migrationsdiskurser. Med mitt konferensbidrag avser jag dels att ge en introduktion till detta avhandlingsprojekt och dels att diskutera de förändringar som den offentliga sektorn genomgått under tidsperioden med avseende på arbetsmarknadens bekönings- och rasifieringsprocesser. Sedan 1970-talet – men framförallt 1990-talet – har Sverige genomgått ett politiskt-ekonomiskt regimskifte med stora strukturomvandlingar som följd. Nya normaltillstånd för både arbetslöshetsnivåer och anställningsvillkor har infunnit sig och en fortsatt beköning och rasifiering av arbetsmarknaden kan identifieras. Kommunal befinner sig på många sätt i centrum för dessa gränsförflyttningar – och gränsens delvisa fragmentering – mellan den offentliga och den privata sfären och kan även betraktas som en viktig aktör vid formulerandet av det sociala medborgarskapets villkor och de sociala rättigheter som sammankopplas med migration.

Hannes Rolf: The Fighting Tenant – Measuring the Effects of Tenant Militancy in Gothenburg 1923-1942

Tenant militancy, defined as the use of collective action methods such as protests and rent strikes, is an international phenomenon that has occurred sporadically in cities across the globe at least since the early 19th century. Historically it seems to, often, be linked to periods of social conflict and radicalization, such as the end of the first World War, the early 1930s and the early 1970s. As a phenomenon, however, it has attracted only a modest amount of scholarly interest, mainly focused on specific historical events. These events have, however, often been dramatic with lasting effects on local housing markets. This paper is an attempt at looking at some of the problems of measuring the effects of tenant militancy. By looking broadly at some historical cases as well as a more in-depth examination of tenant militancy in the city of Gothenburg in the 1930s, the author of the paper hopes to provide some empirical data that can be used for further discussion on how to measure and rate the effects of tenant militancy.

Lars Olsson: Womens Work and Politics in WWI America

Jag presenterar min på Palgrave Macmillan nyutkomna bok om kvinnoarbete och politik i Minneapolis under första världskriget. Nedan följer baksidestexten på boken:

By World War I, the Northwestern Knitting Company was the largest workplace for gainfully employed women in Minnesota and the largest garment factory in the United States. Lars Olsson investigates the interplay of class, , gender, marital status, and ethnicity/race in the labor relations at the factory, illuminating the lives of the women who worked there. Representing thirty nationalities, particularly Scandinavian, the women worked long hours for low pay in roles that were strictly divided along ethnic and gendered lines, even as the company directors and stockholders made enormous profits off of their labor to make Munsing Wear for the US soldiers. Management developed paternal strategies to bind their workers to the company and preempt unionization, including bonus programs, minstrel shows, and a pioneering industrial welfare program. With the US entry into the war, management expanded the metaphor of “the Munsingwear Family” to construct not just company loyalty, but national loyalty to the war efforts. This book sheds new light on women’s labor in WWI and the lives of textile workers in the United States.

5.5 Kunskapens kön – perspektiv på akademisk maskulinitet

Genushistorisk forskning har ofta studerat akademiska män och maskuliniteter i situationer där maskulinitet konfronteras, hotas eller stöds av kvinnor. Historiskt sett har dock maskulinitet vid universitet, vetenskapliga akademier och andra forskningsinstitutioner, åtminstone fram till 1960- och 70-talen, primärt konstruerats i relationer mellan män.

I den här sessionen ställer vi frågor om män, konstruktioner av maskulinitet och förkroppsligandet av kunskap i homosociala vetenskapliga miljöer. Vilka egenskaper och attribut har varit förknippade med vetenskapsmän och framgångsrik akademisk maskulinitet? Hur har föreställningar, representationer och performanser knutna till akademisk manlighet förändrats över tid? Vilka är de teoretiska och metodologiska utmaningar vi möter i det historievetenskapliga studier av dessa fenomen?

Sessionens presentationer fokuserar på såväl normer och ideal som praktiker och interaktioner. De olika föredragen berör ur flera synvinklar hur olika manifesta och subtila uttryck för maskulinitet kan tolkas och avläsas i forskningspraktiker, nätverk och akademiska arbetsmiljöer. Vi undersöker vidare hur maskulin auktoritet och status har skapats och upprätthållits i samband med produktion och förmedling av akademisk kunskap – inte minst i de hierarkiska relationerna mellan äldre och yngre akademiker samt mellan fäder och söner.

Malin Nordvall, Chalmers tekniska högskola: Att utmana en manlig gemenskap: rekryteringsarbete inom den svenska civilingenjörskåren 1970-2010

Sedan 1970-talet har den ojämna könsfördelningen inom civilingenjörsutbildning och civilingenjörskår uppmärksammats som ett problem – hos politiska aktörer såväl som inom ingenjörsprofessionens egna led. En lång rad rekryterings- och reformprojekt har under snart 50 år initierats av representanter för tekniska högskolor, branschorganisationer, fackliga sammanslutningar och statliga myndigheter för att öka andelen kvinnor inom civilingenjörsutbildning. I mitt avhandlingsarbete, vilket detta bidrag är ett sammandrag av, undersöker jag den grupp av vad jag menar sammanlänkade aktörer inom och utanför civilingenjörsprofessionen som under perioden på olika sätt arbetat för att attrahera kvinnor till teknisk högskola. Hur har jämställdhet och ingenjörsidentitet uppfattats av dessa individer? Vilka brott och kontinuiteter står att finna i projektens idégods över tid? Genom att växla perspektiv mellan initiativtagares motiv och ingenjörsprofessionens respons avser jag att blottlägga den spänning som uppstått i mötet mellan jämställdhetspolitiska visioner och professionella ingenjörsideal.

Rekryterings- och reformprojekten har förenats i sin korta livaktighet. Med utgångspunkt i professionsteori argumenterar jag för att de tekniska högskolornas låsts in i en kultur, genomsyrad av professionella värderingar, vilken effektivt har förhindrat ett mer långsiktigt jämställdhetsarbete. Jag vill i konferensbidraget, och tillsammans med övriga paneldeltagare, undersöka möjligheter och begränsningar med att förstå denna kultur genom konceptet akademisk maskulinitet.

5.6 Utbildningshistoriska perspektiv från svensk skola under 1800- och 1900-talen

Johan Samuelsson: Läroverkets reformpedagoger: historiedidaktiska perspektiv på lärare i gränslandet mellan läroverk och enhetsskola

1900-talets mest omfattande skolreform var införandet av en enhetlig grundskola på 1960-talet och den utredning som lade grunden för reformen, 1946 års Skolkommission, är en av de mest omtalade skolutredningarna. Reformen är väl beforskad på policynivå, men hur lärarna på den tiden upplevde och hanterade detta samhällstryck på förändring av skolans praktik och har inte närmare studerats. I tidigare historieskrivningar om skolan har man vanligtvis lyft fram lärare i folkskolan som exempel på reformpedagogiska pionjärer (Hartman & Lundgren, 2005; Englund, 1986 t ex), men i presentationen ska reformpedagogiska inslag på läroverken att presenteras.

I papret ska historielärare på läroverken och deras syn på ämnet, eleven, och aktivitetspedagogik diskturas i relation till det förändringstryck som fanns på skolan. De studerade lärarna befann sig i gränslandet mellan krav på förändringar mot en mer demokratiskt skola gällande undervisningens form och innehåll och ”traditionell” undervisning. Även ämnet historia kan sägas ha befunnit i ett gränsland då deras roll som det medborgarorienterande ämnet utmanades. Analysen kommer att utgå från historiedidaktisk teoribildning och pedagogiska perspektiv (Evans, 2012; Södring Jensen, 1978, Cuban, 1996).

Empiriskt tas utgångspunkten i lärares egna skriftliga redogörelser för sin undervisning i historia. Materialet samlades in på 1940-talet i samband med Skolkommissionens arbete och det finns redogörelser från t ex Sigtuna Humanistiska läroverk, Norra Latin, Södra Latin och Katedralskolan i Lund. I redogörelserna beskrivs synen på ämnet, eleven och det omgivande samhället. Materialet utgör också grunden för VR-projektet ”Lärare i gränslandet mellan folkskola, läroverk och enhetsskola”, som undertecknad är projektledare för. Sammanlagt består empirin av omkring 800 lärarberättelser från samtliga ämnen och skolformer.

Germund Larsson: Vilka faktorer påverkade folkskolans utveckling? En analys av folkskoleinspektörernas berättelser, 1861–1863

Folkskolans framväxt under 1800-talet har varit föremål för studier där man koncentrerats på vilken roll som folkskolan hade för fostran och utbildningen av det svenska folket. Införandet av folkskolan var dock långt ifrån någon smidigt process utan möttes av olika problem. Frågan som kan ställas är vilka faktorer var det som påverkade folkskolans utveckling? Denna fråga kan till del besvaras genom att studera de statliga folkskoleinspektörernas rapporter. I detta material kan man redovisas bland annat det som kan beskrivas om ”supply” and ”demand”. Det vill säga vilka faktorer som i praktiken påverkade folkskolans verksamhet. Genom studier av folkskoleinspektörernas berättelser kan man konstatera att folkskolans verksamhet var inte bara beroende på ekonomiska förutsättningar, utan påverkades också av faktorer som lärare, föräldrars och skolrådet intresse och engagemang. Men även av geografiska förutsättningar och krav om att barnen skulle arbeta i hemmen och fabriker för att delta i familjeförsörjningen. Tillsammans visar dessa faktorer att det inte fanns en entydig faktor som låg till hinder för folkskolans verksamhet under 1800-talet. Utan visar att skolans verksamhet var beroende av både materiella förutsättningar, men även olika aktörer i samhället.

Anne-Li Lindgren: Svensk sexualundervisning som skolpraktik och medborgarskapsgörande (1882-2014). Presentation av ett nytt projekt

Sverige var första land i världen att införa obligatorisk sexualundervisning, år 1955. Dock är forskning om skolans sexualundervisning begränsad. Projektet syftar till att kritiskt analysera svensk sexualundervisning i relation till det heterogena skolsystemet med en flora av skolformer under en period av mer än hundra år. Tidigare forskning har visat hur skolsystemet på olika sätt utbildat för medborgarskap och på samma gång skapat inkludering och exkludering genom kategoriseringar och stratifieringar av studenter baserat på genus, etnicitet/ras, religion, kognitiva förmågor, funktionsvariation och klass. I projektet vill vi studera hur normer om sexualitet som förts fram i sexualundervisning relaterats till kategoriseringar kopplade till medborgarskap. Ansatsen är utbildningshistorisk med frågestyrda analyser. I ansatsen inkluderar vi hur föreställningar om barndom skapades i och via sexualundervisningen liksom hur internationella influenser påverkat undervisningen. Projektet använder arkivmaterial från lokala skolor, statliga utredningar, lärartidningar, lärarhandledningar, läroböcker och andra läromedel som använts i klassrummen. Projektet tar avstamp 1882 då allmän skolplikt infördes och har 2014 som slutpunkt för att inkludera de senaste riktlinjerna från Skolverket. Projektet pågår i 4 år. I presentationen fokuseras på tidigare forskning och de frågeställningar som projektet avser att besvara som bland annat handlar om vem som haft rätt att undervisa om sexualitet och vilkas rättigheter till undervisning som beaktats.

5.7 Tillit och diplomati ca 1700–2000, del I

I denna dubbelsession presenteras ett epok- och universitetsöverskridande samarbete mellan svenska diplomatihistoriker. Målet med det gemensamma arbetet är att utveckla en begreppsapparat som är tillämpbar över tid och rum, som tillåter undersökningar av hur sociala relationer varit delaktiga i att skapa och påverka diplomatiska processer från 1600-tal till nutid. Jämförelser mellan tidigmodern och modern tid är ovanligt inom forskning om diplomati, och motverkas av att begrepp ofta är anpassade för ett statssystem som egentligen inte var i funktion förrän efter 1815. Överföringen till tidigmoderna förhållanden resulterar i att centrala aspekter av den diplomatiska relationen döljs. Oreflekterat användande av anakronistiska begrepp som stat och diplomat döljer till exempel den mångfald av aktörer som agerar på den politiska arenan.

Begreppsförvirringen har resulterat i att skillnaden mellan tidigmodern och modern diplomati har överdrivits. Likheter finns, men eftersom forskare valt att huvudsakligen rikta sökljuset mot moderna och offentliga företeelser har de hamnat i skymundan. Vårt mål är att utveckla en begreppsapparat som möjliggör diakrona jämförelser.

Som ett första steg riktar vi om sökljuset från stater och officiella aktörer, vilka är svåra att definiera för tidigare perioder, till individuella aktörer i en politisk/diplomatisk kontext och deras personliga relationer med varandra. Vi menar att en sådan omdirigering av forskningsfrågan är fördelaktig både för tidigmodern och modern tid, eftersom diplomatiska processer oavsett tid och plats är beroende av att individer möts. Dessa individer behöver inte nödvändigtvis vara officiellt utsedda diplomater, men kan vara individer som ändå har en diplomatisk funktion: de är personer som på ett trovärdigt sätt representerade en (stats)makt bortom sig själva, med det övergripande målet att nå en (formell) överenskommelse som alla parter kunde finna sig i och lita på. Vem som hade en diplomatisk funktion enligt denna definition kan inte bestämmas i förväg utan är och bör vara en empirisk fråga som är beroende av personernas relationer snarare än av deras individuella formella positioner.

Ett andra steg är att studera hur individerna gjort för att skapa tillit inom den diplomatiska relationen. För att kunna få till stånd överenskommelser och försäkra sig om en återkommande och givande kontakt, även i avsaknad av statliga strukturer, gemensam förhandlingskultur med mera, menar vi att individerna är beroende av att på något sätt skapa tillit, både gällande enskilda sakfrågor och mer generellt inom relationen som sådan. Hur detta görs skiftar beroende på situation och period – det är kontextberoende – och försöken är säkerligen inte alltid lyckosamma. Men genom att studera hur tillit skapas och när den misslyckas hävdar vi att det blir möjligt att jämföra diplomatiska processer över tid.

I denna första del av dubbelsessionen presenterar Sari Nauman och Susanna Erlandsson den gemensamma begreppsapparaten och tanken bakom projektet, som följande historiker förhåller sig till när de därpå presenterar sina empiriska bidrag:

  • Lisa Hellman (F.D., Freie Universität Berlin), När tilliten inte är ett val. Kinesisk-ryska relationer i slutet av 1600-talet
  • Joachim Östlund (Docent, Linnéuniversitetet), Kunskap och tillit. Tolken i svensk-osmansk diplomati under 1700-talet
  • Peter Lindström (F.D., Umeå universitet), Tillitsbrist i svensk-turkiska förhandlingar under 1730-talet

5.8 Kon­ikter, försoning och vittnesbörd i historieundervisning

Martin Karlsson: Folkmord, film och historieundervisning

Föreliggande text presenterar ett utkast till ett tänkt forskningsprojekt kring lärares användande av film och media i högstadie- och gymnasieskolans historieundervisning. Vilka typer av media lärare använder och hur lärarna brukar och förhåller olika typer av media utgör centrala frågeställningar. Projektet kommer specifikt att fokusera på medieanvändande i historieundervisning, med ett särskilt fokus på folkmord och i synnerhet förintelsen.

Den svenska skolan kan ses som en arena där en vidare samhällelig audiovisuell historie-förmedling möter en skolspecifik, där den inriktning som den svenska skolans styrdokument pekar ut bryts mot det till stor del internationellt präglade utbud av film och media som finns tillgängligt för undervisande lärare i dagens uppkopplade samhälle. Alltifrån påkostade amerikanska spelfilmer vars speltid överstiger två timmar till korta svenskproducerade utbildningsfilmer kan ingå i lärarens repertoar, liksom korta klipp eller audivisuellt material av olika slag som hämtats från svenska eller internationella nätresurser.

Utifrån ett sådant perspektiv framstår det som särskilt intressant att undersöka om det exempelvis finns någon skillnad mellan hur kommersiella/populärkulturella filmer används jämfört med filmer som producerats specifikt för användning i undervisningssyfte – och vad eventuella sådana skillnader i sin tur säger om lärarnas förhållningssätt till olika mediekategorier.

Presentationen utgår framförallt från två utgångspunkter, dels kapitlet ”Förintelsen och skolfilmen 1970–2000” från avhandlingen Att projicera det förflutna, dels utifrån en sammanställning av studenters erfarenheter av lärares filmanvändande i historieundervisning under VFU-perioder vid Mittuniversitetets lärarutbildning under perioden 2004–2011.

Aktuella frågeställningar:

Vilka typer av medier använder lärare i historieundervisning och i vilken utsträckning?
Hur kan man undersöka lärares användande av media och attityd till olika medietyper i ett bredare perspektiv, d.v.s. med ett visst mått av representativitet, i en samtida skolkontext?
Hur påverkar lärarnas attityder och uppfattningar om olika mediers lämplighet respektive pålitlighet det sätt på vilket dessa används i historieundervisning?

Jimmy Engren: Historieundervisning som försoning- bikulturella perspektiv på etniska relationer och kolonialism i ett nya zeeländskt klassrum

Nya Zeeland är ett land som kanske mer än något annat i världen präglats av relationen mellan sina två etniska grupper, ursprungsbefolkningen Maori och Pakeha- den ”vita” europeiska immigrantkultur på engelsk botten som dominerat landet efter 1850.

De två grupperna har samexisterat i mer än 200 år men den gemensamma historien har präglats av sociala och kulturella maktrelationer av över- och underordning etablerade inom ramen för koloniala strukturer och brittisk imperialism. Maorikulturen har- trots en lång historia av repression och en kultur- och utbildningspolitik byggd på assimilation- överlevt in i vår tid. Såren från kolonialismen är dock alltjämt djupa och markstölder, brutna avtal och etniska motsättningar präglar alltjämt maoris kollektiva minnen av den koloniala perioden.

Starka politiska krafter har sedan 1980-talet arbetat för att socialt lyfta och bättre integrera maoribefolkningen i det nya zeeländska samhällsbygget. Särskilt viktiga har de försoningsprocesser varit som strävat efter att gottgöra historiska oförrätter som Maori utsatts för- först av kolonialsamhället och sedan av den självständiga staten Nya Zeeland. Utbildningsväsendet har varit en central aktör i att forma ett mer inkluderande samhälle där ursprungsbefolkningen bereds plats. Frågan är hur lärare i ett av de kanske mest centrala ämnena i det arbetet, historieämnet, klarar av att hantera komplexa frågor om kolonial skuld och historiska oförrätter i undervisningen.

Syftet med den här texten är att belysa vilken roll historieämnet spelar, eller kan spela, i dagens nya zeeländska skola för att befrämja historisk försoning och förståelse mellan Maori och Pakeha genom att presentera ett bikulturellt perspektiv i undervisningen.

5.9 Politisk idéanalys i aktuella 1900-talsbiografier

Josefin Hägglund: Carl Lindhagen och liberalismen i det tidiga 1900-talets svenska politik

Reformliberalismens roll i svensk 1900-talspolitik har ägnats förhållandevis litet intresse av svenska historiker; dess centrala betydelse för demokratisering och tidig välfärdspolitik har varit mer uppenbar för utländska betraktare (Mary Hilson, ”A consensual democracy”, 2009, Madeleine Hurd, Public spheres, public mores, 2000) än för svenska forskare som varit mer präglade av en arbetarrörelseorienterad tradition. Undantag finns dock, till exempel David Östlund (Det sociala kriget och kapitalets ansvar, 2003).

Mitt paper undersöker svensk liberalism under 1900-talets första decennium genom Carl Lindhagen. Lindhagen var från 1897 riksdagsledamot och medlem först i Folkpartiet och sedan i nybildade Liberala samlingspartiet från år 1900. Han lämnade LS för att stå som vänstervilde i valet 1908 och gick våren 1909 in i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Att han rörde sig över flera organisationer har gjort att han inte behandlats tillfredsställande av vare sig den rikliga litteraturen om socialdemokratin eller den magrare litteraturen om de liberala partierna.

Särskilt diskuterar jag frågan om rösträtt för kvinnor och Norrlandsfrågan. Carl Lindhagen var den första att motionera om rösträtt för kvinnor med grund i principen om allmän och lika rösträtt (1902). Han var också central för Norrlandskommitténs arbete; kommittén blev tillsatt efter en motion av Lindhagen.

Studien av Lindhagens roll i riksdagen under 1900-talets första decennium sprider nytt ljus över Sveriges demokratisering. Lindhagens humanism blev inte segrande i vare sig de liberala eller socialdemokratiska partierna, men han spelade en central roll i sin tids svenska politik, satte – som frågorna om kvinnlig rösträtt och Norrlandsfrågan visar – saker i rörelse, och som Mary Hilson (2009) påpekat: ”[T]he investigation of blind alleys and lost causes help to remind us of the contingency of political change, and also of the plurality of political influences.”

Tora Byström: Försvar för tryckfriheten – aktören Knut Petersson

Knut Petersson var under många år knuten till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1923–45 som andreredaktör under Torgny Segerstedt, och 1945–1957 som huvudredaktör. Segerstedt var en av de mest välkända antinazisterna under andra världskriget, både i Sverige och utomlands. Han ansåg sig också ha rätt att fritt bruka tryckfriheten, och han skildrade tidsläget, kriget och inte minst nazismen trots olika försök att stoppa hans penna.

Knut Petersson är mindre känd, han har ibland beskrivits som en publicist som kommit i skuggan av sin store föregångare. Men även Petersson var en övertygad försvarare av det fria ordet. Han var inte bara redaktör utan också riksdagsman för folkpartiet under tio år, 1935–45. I riksdagen kom han att tillhöra de ledande inom den så kallade tryckfrihetsoppositionen, de som under kriget försökte försöka förhindra den repressiva tryckfrihetspolitiken. Det var en politik som till stora delar utformades för att tillmötesgå tyska krav och klagomål. Knut Petersson gav också ut en skrift 1941 med titeln Pressen och tryckfriheten. Åren 1944 till 1947 var han dessutom ledamot av den utredning, 1944 års tryckfrihetssakkunniga, som tillsattes för att göra en översyn och revision av tryckfrihetslagstiftningen. Deras arbete utmynnade i ett betänkande 1947, ett förslag till ny tryckfrihetsförordning. Och detta förslag låg sedan till grund för den nya TF 1949, som är den gällande fortfarande idag.

Mitt paper kommer att fokusera på dessa två sidor av Knut Peterssons roll som försvarare av tryckfriheten. Dels gäller det hans arbete i riksdagen under de krigsår då Nazityskland fortfarande var segerrikt; med vilka argument motsatte han sig de tryckfrihetsinskränkande åtgärderna? Och dels gäller det utredningsarbetet, förslaget till ny tryckfrihetsförordning och dess motiveringar. Det arbetet genomfördes under senare delen av kriget samt strax efter krigsslutet, då det var möjligt att både utvärdera den genomförda tryckfrihetspolitiken och samtidigt blicka framåt.

Johan Stenfeldt: Nils Flyg och Sven Olov Lindholm. En komparativ idébiografi.

Presentationen kretsar kring de båda svenska mellankrigstidspolitikerna Nils Flyg och Sven Olov Lindholm och deras, åtminstone synbarligen, spegelvända ideologiska utveckling i kraftfältet mellan kommunism och nationalsocialism. Flyg förde under andra halvan av 30-talet och framåt sitt parti, Socialistiska Partiet, allt närmre den tyska nationalsocialismen. Lindholm å sin sida lade ner sitt nationalsocialistiska parti, Svensk Socialistisk Samling (tidigare Nationalsocialistiska Arbetarpartiet) efter kriget och kom småningom att ingå FNL-rörelsen, Folkkampanjen mot kärnkraft och fredsrörelsen. Han deklarerade då också att han röstade på VPK. Med inspiration från den politiske teoretikern Michael Freeden kommer ett antal ideologiska kärnbegrepp för var och en av de båda männen att identifieras. Presentationen struktureras runt dessa begrepp och hur sammanhanget mellan dem över tid förändras.

Analytiskt är ambitionen fyrfaldig. För det första att identifiera drag i Flygs och Lindholms ursprungliga ideologier: Vilka komponenter innehöll de och hur relaterades delarna till varandra? För det andra att se vilka delar av det ideologiska kärnklustret som kvarstod efter Flygs och Lindholms övergångar. För det tredje att jämföra de båda övergångsprocesserna. Samt, för det fjärde, att så långt möjligt relatera den svenska jämförelsen av Flyg och Lindholm till andra liknande fall av ”renegadism” hämtade ur den europeiska mellankrigstiden. Baserat på antagandet att övergångarna kan ses som en form av politisk-ideologisk lärprocess kommer också frågan om renegadism och lärande att diskuteras.

Presentationen kretsar kring en bok om ovanstående frågor, som preliminärt publiceras 2019.

5.10 Rundabordssamtal: Sociala skiktningar: Stånd, klass och social klassificering

Något som utmärker i stort sett alla samhällen genom historien är någon form av social skiktning som bidragit till ett hierarkiskt ordnande av människor. Denna skiktning har tagit sig olika uttryck genom historien, vilket lett till uppkomsten av mer eller mindre formella former för att inordna människor i olika samhällsgrupper under olika tidsperioder. I Västeuropa har utvecklingen under de senaste århundradena präglats av en utveckling från en mer rigid uppdelning av befolkningen i olika stånd med olika rättigheter och skyldigheter mot ett mer informellt sätt att betrakta människor som tillhörande olika samhällsklasser. Denna utveckling är något som under en längre tid fångat den historiska forskningens intresse och studier av svenska förhållanden har bland annat visat att man redan under 1700-talet vid sidan av ståndsindelningen även började ordna människor hierarkiskt enligt tjänstetitlar och att det förekom en reell ståndscirkulation inom detta på pappret rigida system. Likaledes upphörde inte bördens betydelse för social skiktning i och med att ståndssystemet gick i graven under andra hälften av 1800-talet, utan även framgent har social bakgrund kommit att spela en avgörande roll för människors livsbanor.

När det kommer till försöken att förstå den sociala skiktningens logik och roll i samhället har det även vuxit fram olika sätt att betrakta ett begrepp som social klass. Från Karl Marx objektiva sätt att definiera klasser utifrån deras relation till produktionen, via Max Webers mer mångfacetterade sätt att förstå klass utifrån människors skilda marknadsresurser till Pierre Bourdieus
sätt att se sociala klasser såsom grundade i människors olika livsstilar och samlade tillgångar.

Denna session samlar forskare som studerat olika aspekter av social skiktning från 1700-talet fram till idag till ett rundabordssamtal. Diskussionerna kommer att beröra såväl övergripande frågor om olika sätt att betrakta social klasser som mer empirinära frågor rörande skilda klassificeringssystem. Gällande de senare frågorna fokuseras särskilt de utmaningar som longitudinella studier ställer på forskaren när det kommer till att ta höjd för förändringar över tid. Viktiga frågor i det sammanhanget är hur social skiktning kan studeras historiskt och hur man kan förhålla sig till spänningen mellan vetenskapliga definitioner av social klass och den studerade periodens eget sätt att betrakta olika hierarkier i samhället.

5.11 Samtidshistoriska perspektiv på neoliberalismens etablering i Sverige

Sedan 1980-talet har neoliberalismen omvandlat det svenska samhället i grunden. Vid en internationell jämförelse ligger Sverige i framkant när det gäller realiseringen av detta gränsöverskridande politiska projekt och omsättningen av dess grundläggande idéer på en lång rad samhällsområden. I denna session presenteras och diskuteras forskningsresultat som belyser neoliberalismens omfattande sociala, kulturella och diskursiva konsekvenser i samhälls- och arbetslivet ur tre olika samtidshistoriska infallsvinklar.

Ilkka Kärrylä: Hur politiska begrepp går förlorad – Fallet ‘ekonomisk demokrati’

För en stor del av 1900-talet var ‘ekonomisk demokrati’ ett nyckelbegrepp för de flesta politiska grupper i nordiska länder. Men på 1990-talet försvann begreppet nästan helt från det dagliga politiska språkbruket. Mitt papper analyserar, vilka faktorer skulle kunna förklara det här försvinnandet.

Pappret baseras på min nästan slutförd doktorsavhandling i politisk historia, som handlar om hur begrepp som ‘ekonomisk demokrati’ och ‘företagsdemokrati’ har använts i Sverige och Finland från 1960- till 1990-talet. Vad har menats med dessa begrepp och vilka konkreta praktik har de varit anknuten till? Analysen fokuserar på socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen samt borgerliga partier och arbetsgivarföreningar. Jag analyserar deras program samt några politiska reformfrågor, särskilt medbestämmande och löntagarfonder. Min synpunkt är begreppshistorisk, men studien ger nya utsikter till generella idéhistoriska frågor, som demokratiska rättigheter och övergången från ‘demokratisk kapitalism’ till ‘nyliberalism’.

För att förklara varför ekonomisk demokrati har försvunnit eller varit begränsad till politiska programspråk använder jag Mark Bevirs idé om ‘dilemman’ som får historiska aktörer ändra deras begrepp och idéer. På 1980-talet ekonomisk globalisation och ‘nyliberalismens’ uppgång skapade ett ‘dilemma’ för politiska vänsterns idéer om demokratisk kontroll över ekonomin. Dessutom hade högern börjat se ekonomisk demokrati mer negativt, särskilt på grund av begreppets koppling till löntagarfonder. Fonderna var föreställda som socialisering som hotade frihet och politisk demokrati. Högern hade ett dilemma med några historiska meningsskikter av begreppet demokrati. Principer som ‘folkstyre’ hamnade i konflikt med nyliberalt ekonomiskt styre, som legitimerades med expertis och objektiv kunskap om ekonomin. För att underhålla detta, betonades ofta människors roll i ekonomin som fri konsumenter istället av medborgare eller medarbetare med kollektiva demokratiska rättigheter.

Kärrylä_I-Ekonomisk_demokrati.pdf

5.12 State, economy and popular demands

English speaking session

Fredrik Thomasson: Den svenska fria svarta befolkningens kamp för medborgerliga rättigheter på Saint Barthélemy från ca 1800 till dess likställande med den vita befolkningen 1832

Det svenska slavsamhället på Saint Barthélemy bestod av tre huvudsakliga samhällsklasser. Vita, slavar och de så kallade “fria kulörta”, det vill säga den svarta befolkningen som inte var förslavad. Slavlagstiftningen gällde i princip för denna grupp och deras frihet var mycket annorlunda än den vita befolkningens. De kunde till exempel förslavas om de kom i skuld – något som också förekom i den svenska kolonin. Mitt papper diskuterar hur denna del av befolkningen, vars bl.a. ekonomiska inflytande växte under början av 1800-talet, genom t.ex. petitioner försökte att utsträcka sina rättigheter och politiska inflytande i öns styrelse. De fria svartas kamp för likställande med de vita invånarna var även stundvis våldsam och ledde vid flera tillfällen till gatuoroligheter. Denna process kan jämföras med hur befolkningsgruppens inflytande ökade på de omgivande öarna där flera europeiska kolonialmakter blev tvungna att ungefär samtidigt avskaffa speciallagstiftningen som reglerade de fria svartas liv och ge gruppen samma rättigheter som den vita befolkningen.

Markus Lundström: History Writing from Below: Brazil’s Landless Movement and Narrative Enactment

This presentation focuses on social movement historiography, how the art of history writing relates to the art of resistance making. It builds on an empirical case study of Brazil’s Landless Movement (MST), combining ethnographic material with a historical analysis of MST’s internal newspaper. This study indicates, as documented in “The Making of Resistance: Brazil ́s Landless Movement and Narrative Enactment” (Springer, 2017), that history writing from below is empowering, but also a flexible enterprise. The MST story is continuously revisited – and revised – by movement participants; and it is also revived, reenacted. The presentation aims to highlight the dynamics of that subaltern historiography.

5.13 Individens rätt, medborgarens rätt

Andrés Brink Pinto: Panoptikon i pissoaren

I Sverige avkriminaliserades samkönat sex 1944, men bara några år senare inledde Stockholmspolisen en systematisk övervakning av platser där de ansåg att ”kriminell homosexualitet” förekom. Den ökande övervakningen och försök att reglera synliga uttryck för homosexualitet kan kopplas till en internationell trend av homofobi, nationella skandaler som Kejne-affären samt till en ökad synlighet för homosexuella i det urbana rummet efter avkriminaliseringen.

Den stora staden har en framträdande plats i det historiska studiet av sexuella minoriteter. Staden är också en nyckelplats för studiet av sexualitet och rum. Det urbana är både en plats där avvikande sexualiteter har haft större möjlighet att levas ut och en plats där statsmakten sett sig tvungen att införa både kontroll och disciplinering av sexualitet. En jämförelse mellan Stockholm och andra stora europeiska städer visar också att polisens övervakning och reglerande praktiker inte verkar skilja sig nämnvärt åt oavsett om homosexualitet varit lagligt eller inte. Det var synlig homosexualitet som blev föremål för polisingripanden.

Syftet med detta papper är att undersöka hur polisiär reglering byggde på och byggde ut kunskapsproduktion kring kategorin homosexuella med utgångspunkt i ett tidigare outforskat källmaterial från polisens övervakning. Utifrån de regelbundna rapporter som kriminalpolisens så kallade homosexkommission lämnade till polismästaren, och som sedan gick vidare till överståthållaren, kommer jag resonera kring hur stadens offentliga rum delvis skapades genom reglering av homosexualitet, vilka typer av iscensättanden av homosexualitet som pekades ut som problematiska och om det går att se några spår av motstånd mot polisens övervakning, registrering och kategorisering från de män som blev föremål för maktutövningen.

Glenn Svedin: ”Det svenska tillståndet” – Perspektiv på brottsligheten i Sverige idag: Föreställningar och faktiska förhållanden

I slutet av augusti 2017 besökte den dåvarande norska invandrings- och integrationsministern Sylvi Listhaug (Fremskrittspartiet) förorten Rinkeby för att bilda sig en uppfattning om hur ”Norge inte ska hamna i samma situation” som Sverige. Innan besöket hade hon skrivit en artikel i Aftonbladet, där hon varnade för den svenska utvecklingen. Listhaug skrev: ”Länge har jag och andra politiker i Norge varit bekymrade för utvecklingen i vårt kära grannland Sverige. Rapport efter rapport har blivit nedtystad, men de visar alla en skrämmande utveckling. Denna utveckling vill vi inte ha i Norge.”

Ministern fortsatte med att själv definiera det begrepp, ”det svenska tillståndet”, hon använt för att sammanfatta de av henne ovan beskrivna förhållandena. Hon menade att:

”’[d]et svenska tillståndet” är i mina ögon laglösa områden som har kommit ut av okontrollerad invandring och dålig integration. Det är områden där polisen inte har kontroll och tryggheten är starkt reducerad på grund av kriminella gäng, mord på öppen gata, bilbränder och stenkastning. Andra lagar än de svenska regerar i dessa områden”.

Under de senaste åren har en livlig debatt förts inom och utom Sverige om en förändring i kriminalitet. Föreställningar om ett samhälle hårt drabbat av våld har presenterats. Denna uppfattade utveckling har inte sällan satts i samband med invandring och integration, och den har uppmärksammats utomlands av högerpopulistiska politiker i exempelvis Norge, Danmark, Polen, Ungern, Tjeckien och USA. Även i den svenska politiska debatten har frågor beträffande brottslighet fått stort genomslag. I detta bidrag analyseras samtida svenska förhållanden beträffande brottslighet ur ett historiskt och jämförande perspektiv, där föreställningar om kriminalitet ställs mot brottsutvecklingen.

Henrik Malm Lindberg: Rätt att stanna eller skyldighet att återvända? Framväxten för en svensk återvändandepolitik

Under historiens lopp har många människor sökt sig till Sverige som av olika skäl inte har fått vistas i landet. Om man inte får tillstånd att stanna i landet, dvs blir avvisad eller utvisad, måste man återvända. Just återvändandet – och en politik för återvändande – har hamnat i fokus rejält under senare år när antalet som inte får tillstånd att stanna har ökat kraftigt. I dagsläget formuleras förslag, ges propåer om samordning och sker ett arbete både nationellt och på europeisk nivå för att stärka ”kapaciteten” i systemen, alltså få fler människor att återvända.

En central fråga är hur det gick till när återvändandepolitiken formulerades i Sverige från 1980-talet och framledes. När blev återvändande en målsättning för den svenska migrationspolitiken, i bemärkelsen att människor som saknade rätt att stanna skulle aktivt förmås att återvända? Hur skiljer sig detta från den återvandringspolitik som redan fanns formulerad sedan åtminstone 1960-talet?

I svensk invandringspolitik brukar tre kärnvärden framhållas som viktiga och de brukar, med olika språkbruk, framhållas i större utredningar och andra för området viktiga texter.

  • Effektivitet (ordning och reda men också effektiva processer för asylhantering bl.a.) Rättssäkerhet (få sin sak prövad i laga ordning och rättssäkra procedurer)
  • Humanitet (medmänskligt bemötande, respekt för mänskliga rättigheter)

I vilken grad beaktades och behandlades dessa tre värden när den svenska politiken för återvändande formulerades? Fanns det i politikens utformning några resonemang om målkonflikter mellan de olika värden som skulle uppnås? Empirin utgörs av olika slags styrdokument: offentliga utredningar, direktiv och regleringsbrev för olika myndigheter från mitten av 1980-talet fram till idag. I styrdokumenten kan man genom en kvalitativ innehållsanalys göra sådana kategoriseringar som knyter an till de tre kärnvärdena.

5.14 Turismhistoria: Politik, kultur, natur

Turismhistoria har rest långt på kort tid. Tills nyligen var turism ett relativt obskyrt tema för många historiker. Nya transnationala och globalhistoriska perspektiv har dock tydliggjort att turism är av högsta relevans för frågor kring mobilitet, migration, national identitet, klass, genus, konsumtion och klimatförändringar. Från Grand Tours över massturism till ekoturism har turismens utveckling varit sammanflätad med modernitetens historia. Denna session presenterar ny forskning från Nordiskt nätverk för turismhistoria i förlängning av antologin Turismhistoria i Norden (red. Wiebke Kolbe, 2018). Presentationerna berör internationell turismpolitik, kulturmöten och natursyn, och visar på bredden av perspektiv inom turismhistoria idag.

5.15 Digitaliserade dagstidningar på Kungliga biblioteket

KB:s svenska tidningssamling består av över 3 000 unika titlar, från Ordinarie Posttidener 1645 till dagens utgivning av ungefär 300 olika titlar. Samlingen innehåller uppskattningsvis 160 miljoner tidningssidor. Av dessa är 70 miljoner mikrofilmade, att läggas till de 23 miljoner sidor från över 600 svenska tidningstitlar som sedan 2010  har digitaliserats. Förutom detta har även 30 titlar från KB:s samling av drygt 300 svenskspråkiga tidningar utgivna av svenska immigranter i Nordamerika digitaliserats och gjorts tillgänglig för alla.

En inte liten del av den svenska samlingen finns således endast som pappersoriginal, undangömda i Statens biblioteksdepå i skogarna norr om Bålsta.

Sedan hösten 2018 är KB inbegripna i ett stort digitaliseringsprojekt, finansierat av forskningsstiftelsen Arcadia, där samtliga svenska dagstidningar i KB:s samling fram till och med utgivningsåret 1906 kommer att digitaliseras och göras fritt tillgängligt. Många av dessa drygt 1 200 titlar har aldrig blivit mikrofilmade, utan har levt ett undanskymt liv i KB:s arkiv. En stor samling dagstidningar väntar här på att bli återupptäckta av Sveriges forskare.

Enhetschef Torsten Johansson och projektledare Jonas Ahlberg från KB kommer bland annat att berätta om KB:s fysiska och digitala tidningssamlingar, om befintliga, pågående och kommande digitaliseringsprojekt, samt att presentera söktjänsterna Svenska dagstidningar och Svensk-amerikanska tidningar.

5.16 Medicinska moraler. Rättigheter och gränsdragningar i svensk medicin

I fyra exempel från 1890-1990 diskuteras medicinska moraler och skandaler i relation till historisk förändring. Med utgångspunkt i medicinsk teori och praktik, liksom lagstiftning och andra regelverk, fokuseras olika typer av gränsdragningar: mellan samhällsintresse och patientintresse, mellan forskning och behandling, mellan nytta och säkerhet.

Motzi Eklöf, docent i tema hälsa och samhälle: ”Forskningsetiken och den bakteriologiska praktiken. Forskarens och vetenskapens rättigheter kontra medborgarnas och patienternas.”

Utländska medicinska skandaler kring sekelskiftet 1900 och därefter inom bakteriologin, och efterföljande debatter och regelverk för forskning som bl.a. krävde säkerhetsbedömningar och informerat samtycke, lämnade länge inget avtryck i svensk medicinsk praktik och etik. Exempel hämtade från bakteriologisk forskning och praktik i Sverige mellan 1890 och 1935 tas här som utgångspunkt för en diskussion om medicinens och vetenskapens gränser och rätt i förhållande till försökspersonernas. Fallen gäller två problematiska områden: dels prövningar av bakteriologiska substanser på friska eller sjuka, dels smittsamma och otillräckligt prövade bakteriologiska preparat som orsakat sjukdom och död.

Lena Lennerhed, Södertörns högskola & Johanna Ringarp, Stockholms universitet: ”Den farliga epileptikern: äktenskapshinder och yrkeshinder i det svenska 1900-talet”

Den svenska epilepsihistorien rör frågor om vård och behandling, men i hög grad även politiska frågor om sjukas skyldigheter och rättigheter. Äktenskapshinder för epileptiker, som funnits i någon form sedan 1600-talet och slopades 1969, motiverades med hänsyn till befolkningen hälsa; att skydda människor och samhälle mot spridning av epilepsi. Utestängandet av barnskötare och lärare under 1900-talets senare del gjordes istället med hänvisning till barnen; att epileptiker kunde utgöra en fara för andra. Gemensamt i de båda exemplen är att personer med epilepsi upplevde sig diskriminerade.

Olof Ljungström, Enheten för medicinens historia och kulturarv, Karolinska Institutet & Daniel Normark, Uppsala universitet: ”Mekaniska hjärtan – vård, experiment och förtroende: 1980-talets ”Semb-affär” på Karolinska sjukhuset.”

Kirurgen Bjarne Sembs verksamhet på Karolinska Sjukhuset i mitten av 1980-talet blev en medialt uppmärksammad thoraxkirurgisk skandal. Semb-affären har beskrivits som en föregångare till Macchiarini-fallet, och rör frågor om det svårpatrullerade gränslandet mellan vård och forskning; om oklarheterna i gränserna för mandatet att försöka hjälpa också när alla beprövade metoder är uttömda; vem som skall avgöra det och hur; om det fanns ett etiskt regelverk och huruvida det användes.

Daniel Normark, Uppsala universitet & David Thorsén, Stockholms universitet: ”Den svenska Preconativskandalen.”

Det svensktillverkade blodfaktorpreparatet Preconativ ansågs vara helt säkert ur smittspridningssynpunkt, men 1986 visade det sig att fyra svenska hemofilipatienter infekterats med hiv. Uppmärksamheten kring Preconativ blev starten på ett utdraget skeende som fortsatte även långt efter att tillverkningen upphört och preparatet avregistrerades som läkemedel 1993. Den svenska Preconativskandalen är ett exempel på hur gränser – nationsgränser men också särskiljandet av olika kunskapsfält – är centrala för förståelsen av medicinska skandaler. Skandalen kring Preconativ rörde frågor om säker eller osäker kunskap, säkra eller osäkra produktionsmetoder, men kan även ses som sprungen ur en nationell modernitetsberättelse.

Maria Björkman, Bertil Lundman och den fysiska antropologin – marginaliserad eller inflytelserik?

Bertil Lundman disputerade i fysisk antropologi 1945, i en tid då den fysiska antropologin förändrats och i vissa läger förkastas. I Sverige ledde Lundmans kroppsmätningar av allmogen i Dalarna till vetenskapliga konflikter, och med tiden kom både han och hans forskning att bli marginaliserad och förlöjligad. En mindre känd del av Lundmans verksamhet är dock de kontakter han etablerade med den amerikanska högerextrema organisationen IAAEE, The International Association for the Advancement of Ethnology and Eugenics, där nazistiskt och fascistiskt influerade forskare verkade. IAAEE hävdade att ”starkare raser” hade den biologiska rätten att dominera över ”svagare”, och propagerade för ökad segregering mellan svarta och vita och verkade för apartheidsystem. Här fick Lundman ett betydelsefullt inflytande. Hans forskning spreds i massupplagor, både genom IAAEE:s vida distributionskanaler och genom artiklar i organisationens tidskrift Mankind Quarterly. Synen på Lundman som en marginaliserad och relativt harmlös forskare behöver därför revideras.

5.17 Handlande bönder och politiska begrepp

Erik Bengtsson (LU), Martin Dackling (GU) och Mats Olsson (LU): Bondeståndet och bördsrättens fall

År 1863 röstade riksdagen för att ta bort bördsrätten, som enkelt uttryckt inneburit en stark koppling mellan jord och släkt. Beslutet var centralt för framväxten av en modern marknad för jord och kan ses som ett led i individualiseringen av äganderätten. Avgörandet 1863 satte punkt för en lång debatt som pågått under fem riksdagar i följd och som gått rakt igenom de enskilda stånden. De starkaste meningsskiljaktigheterna framträdde inom det stånd där bördsrätten hade störst betydelse: bondeståndet. Över tid förändrades också den allmänna meningen inom ståndet: 1850 höjdes endast enstaka röster för ett avskaffande, 1863 röstades bördsrätten bort utan att ett enda ord spilldes på vägen. Vad föranledde denna omsvängning i frågan?

I tidigare forskning om bönderna i riksdagspolitiken har fokus ofta riktats mot bondeståndet som kollektiv: var de konservativa och passiva, eller var den svenska traditionen av bonderepresentation i riksdagen en viktig förutsättning för Sveriges utveckling till ett av världens mest jämlika länder? Det var just decennierna efter 1850, när ståndsriksdagen övergick i tvåkammarriksdagen, som bönderna stod på höjden av sin ekonomiska, sociala och politiska makt, men inom bondegruppen fanns tydliga politiska skillnader. I detta paper angriper vi frågan om böndernas roll i 1800-talets riksdagspolitik genom att detaljstudera oenigheterna inom ståndet ifråga om bördsrätten. Vilka skiljelinjer fanns inom bondegruppen och hur kan dessa bäst förklaras? Går det exempelvis att urskilja geografiska mönster i åsikterna? Genom att kombinera riksdagsprotokoll med bland annat bouppteckningar knyter vi de politiska ståndpunkterna hos enskilda bonderiksdagsmän till deras personliga ekonomiska och sociala status.

Martina Böök (Lnu), Ännu ett möte i sockenstämman

I ett område där det finns ålderdomliga plagg bland bönderna beskrivs ofta området som konservativt, som om tiden stått stilla och bonden passivt bara gått kvar i sina gamla kläder. Orsaker som bland annat lågkonjunktur, konservatism eller brist på nyheter brukar anges. Frågan är dock om det skulle kunna vara tvärt om. Var de konservativa bönderna ibland snarare i framkant som entreprenörer och aktivt valde att klä sig ålderdomligt? Hur ålderdomligt var det, fanns det inslag av att de följde med i sin tid också? Detta undersöker jag i mitt pågående avhandlingsprojekt, som behandlar perioden 1750–1850.

För att förstå de lokala förutsättningarna har flera olika källor använts, en av dem är sockenstämmoprotokoll. Undersökningsområdet är Virestad socken som ligger i Småland på gränsen till Skåne. Socknen låg långt från någon större stad. Följde de med sin tid eller var de konservativa? Samarbetade de med andra eller levde de mer isolerat? Med hjälp av sockenstämmoprotokollen träder det fram en bild av Virestad som på en mycket aktiv socken. Flera administrativa åtaganden behövde lösas. Socknen var stor och det fanns många människor att ha hand om. År 1847 hölls närmare 30 stycken sockenstämmomöten, medan man i många socknar inte höll fler än ett fåtal per år. Vad handlade alla dessa om? Nedslag kommer göras både i 1810-talets och 1840-talets Virestad.