Diskriminering, trakasserier och kränkningar

Diskriminering är ett komplext fenomen, eftersom det ofta sker i mer subtila former. Förenklat kan diskriminering förklaras i termer av att någon missgynnas eller kränks och att missgynnandet har ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna;

• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder

Det finns sex olika former av diskriminering enligt lagen

• direkt diskriminering
• indirekt diskriminering
• bristande tillgänglighet
• trakasserier
• sexuella trakasserier
• instruktioner att diskriminera

Vad är ett missgynnande?

Ett missgynnande uppstår om någons handlande, beslut eller beteende får en negativ följd för någon annan, det vill säga en skada, nackdel eller ett obehag. Det kan handla om att en person kommer i ett sämre läge eller går miste om en förbättring,förmån eller service. Det spelar ingen roll om det finns en avsikt att missgynna eller inte; det är effekten eller resultatet som avgör om det är missgynnande.

För att kunna missgynna behöver alltså en person ha makt eller medel att göra det. En chef har till exempel makt och medel att missgynna en anställd, en lärare kan missgynna en student. Men en student har i normalfallet inte vare sig makt eller medel att missgynna en medstudent eller lärare. Däremot kan en student utsätta en medstudent för trakasserier eller sexuella trakasserier samt kränkande särbehandling.

Trakasserier är ett agerande som kränker någons värdighet. För att omfattas av diskrimineringslagen måste det kränkande agerandet ha samband med någon eller några av diskrimineringsgrunderna. Trakasserier kan till exempel vara att ge uttryck för förlöjligande eller nedvärderande generaliseringar, med koppling till diskrimineringsgrunderna (kön, könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder).

Trakasserier kan också vara av sexuell natur. De kallas då för sexuella trakasserier. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar.

Trakasserier och sexuella trakasserier är ett beteende som är oönskat. Det är den som är utsatt för trakasserier som avgör vad som är oönskat eller kränkande. Enligt lagen måste den som trakasserar förstå hur agerandet upplevs för att det ska bli fråga om trakasserier eller sexuella trakasserier. Det är därför viktigt att den som är trakasserad klargör för den som trakasserar att beteendet är obehagligt och ovälkommet. I vissa situationer kan kränkningen vara så tydlig att inga påpekande krävs från den som känner sig trakasserad.

Tips! Se Diskrimineringsombudsmannen film - "Vad är sexuella trakasserier?" (3:03) 

Att kränka betyder att genom ord eller handling förnedra någon eller några. Särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap. Handlingarna behöver inte vara upprepade för att upplevas som kränkande, det kan röra sig om en enskild händelse.

Tydliga exempel på kränkande särbehandling är att inte bli hälsad på, bli kallad öknamn, att bli utfryst, att exkluderas från möten som man borde få vara med på, bli orättvist anklagad eller personligt uthängd eller att bli kallad för elaka saker inför andra, att sabotera eller försvåra någons arbete, till exempel genom att undanhålla information eller ge felaktig information, systematiskt ignorera en anställd/student genom att till exempel undanhålla information eller ge felaktig information. (AFS 2015:4).

Universitetet har som arbetsgivare en utredningsskyldighet om det finns ett samband mellan något som hänt och förhållandena i arbetet. Tillfälliga konflikter, meningsmotsättningar eller samarbetssvårigheter bör inte förväxlas med kränkande särbehandling. Samarbetsproblem i en arbetsgrupp kan ha flera bakomliggande orsaker och handla om strukturella problem inom organisationen så som arbetsbelastning, ledningsarbetet eller personalpolitiken.

Problemen kan, oavsett om de har koppling till kränkande särbehandling eller inte, påverka den psykosociala arbetsmiljön och leda till stress, dålig stämning i arbetsgruppen och höjd sjukfrånvaro. Det är därför viktigt att problemen uppmärksammas.

Arbetsgivarens ansvar och skyldigheter beskrivs i arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4).

Utgångspunkten är att problem i möjligast mån ska lösas på den nivå som det uppkommit. Vid behov är det biträdande universitetsdirektör som ansvarar för att interna eller externa utredare utses samt godkänner handläggningen av utredningen innan beslut.

Närmate chef eller prefekt i samråd med biträdande universitetsdirektör tar initial kontakt med inblandade och gör bedömningen om anmälan kan hanteras på enheten eller ska överlämnas till central nivå. 

Berörd chef tar ställning till och ansvarar för akuta åtgärder gällande studie- och arbetssituationen i väntan på utredningens resultat. Skäl att överlämna ärendet till central nivå kan vara jäv, bristande förtroende hos inblandade eller utredningens omfattning och komplexitet.

Ogrundad anmälning, utan anknytning till aktuella bestämmelser utreds inte.

Förbud mot repressalier

På Linnéuniversitetet råder repressalieförbud, vilket innebär att du som anmält inte ska bli utsatt för någon form av bestraffning eller dålig behandling som en reaktion på din anmälan. Förbud mot repressalier finns också reglerat i diskrimingeringslagen. 

Om du upplever dig utsatt för någon form av negativ behandling ska du anmäla det till personerna som utreder anmälan. Den negativa behandlingen ska upphöra samt en ny utredning kring om repressalieförbudet har bryts ska startas.

Om du har utsatts för diskriminering, trakasserier eller sexuella trakasserier kan det vara bra att prata med någon om dina upplevelser. Som medarbetare på Linnéuniversitetet kan du kontakta följande för råd och stöd:

Stöd på universitetet

Skyddsombud och fackligt ombud

För att få stöd och rådgivning kan du vända dig till skyddsombud eller till fackligt ombud. Ombuden kan hjälpa dig i processen och har tystnadsplikt. 

Koordinator för lika villkor

Du kan höra av dig till koordinator för lika villkor om du har tankar kring att göra en anmälan, om du vill ha stöd i din anmälan och om du har andra frågor kring trakasserier eller sexuella trakasserier. Kom dock ihåg att det inte går att vara anonym i din anmälan.

Studentkåren Linnéstudenterna - endast doktorand

Som doktorand kan du vända dig till Linnéstudenterna för att få råd och stöd i kontakterna med universitetet. Du kan be ditt studentombud om hjälp i att skriva din anmälan och som kan vara med dig i anmälningsprocessen. Studentombuden har tystnadsplikt och för inte vidare någon information, namn eller driver vidare ett ärende om inte studenten eller doktoranden själv önskar det.

Stöd utanför Linnéuniversitetets verksamhet

Om du vill söka stöd och råd utanför Linnéuniversitetets verksamhet finns det flera organisationer som du kan kontakta.

• Kvinnojouren i Kalmar – 0480-191 55
• Kvinnojouren Blenda i Växjö – 0470-488 08
• Terrafem erbjuder kvinnor stöd via jourtelefon. Samtalet är gratis och du kan vara anonym. Journummer: 020- 52 10 10.
• Kvinnofridlinjen är en nationell stödtelefon för den som utsatts för hot, våld eller sexuella övergrepp. Deras telefon är öppen dygnet runt och nås på nummer 020-50 50 50.
• Hjälplinjen erbjuder tillfälligt psykologiskt stöd till människor i kris. Telefon 0771-22 00 60
• Jourhavande medmänniska är en telefonlinje du kan ringa till på natten. Telefon 08-702 16 80

Om du känner dig orolig över att du utsätter andra för sexuella övergrepp:

• Preventell är en organisation till för dig som känner att du tappat kontrollen över din sexualitet och är rädd att du kan göra dig själv eller andra illa. Telefon 020-66 77 88