Tydlig och tillgänglig – viktiga ledord i den digitala undervisningen
Peter Dahlén, programansvarig på mediekreatörsprogrammet, berättar om sin nya vardag med digital undervisning och hemarbete. Något som i praktiken till stora delar handlar om kreativ problemlösning och en rejäl dos skärmtid. Känns det igen?
– Omställningen till digital undervisning har till stora delar gått bra men jag tror också att det innebär konsekvenser som vi ännu inte sett omfattningen av.
Mediekratörsprogrammet ges i Kalmar och Peter berättar att man har en god sammanhållning, alla känner alla och i mångt och mycket är man lite som en familj. Omställningen har därför påverkat på många plan, så väl studenter som lärare har fått ändra sina arbetssätt och vardagliga rutiner.
När beslutet kom att gå över till digital undervisning satte sig Peter och gjorde ett antal handlingsplaner för att strukturera upp arbetet. Mycket handlade om schemaändringar, vem som skulle göra vad och vilken information som behövdes till vem. Ganska tidigt utkristalliserade sig två viktiga ledord; tydlighet och tillgänglighet.
– Det är a och o. Vi har exempelvis gjort så i den kurs jag jobbar med nu, att jag är den person som sköter den mesta kontakten med studenterna. Det är oerhört viktigt att de vet vem de ska vända sig till och att det får enhetlig och tydlig information om vad som gäller. Samtidigt har vi fyra nyckelspelare till bakom kulissen som gör ett viktigt jobb med rättning, bedömning och feedback.
Den kurs som Peter ger just nu är en tioveckors kurs om video- och audioproduktion, en kurs som normalt sett innehåller många praktiska moment med olika lärare.
– Som tur var hann vi köra tre veckor på campus innan beslutet, så vi hann komma igång, annars hade det varit svårare. Nu har vi lyckats ställa om det mesta. Bland annat har vi gjort om grupparbeten till individuella uppgifter eller att man arbetar parvis. Detta har också gjort att vi behövt se över bedömningsgrunderna. Det går inte att bedöma en gruppuppgift på samma som en individuell eftersom studenten inte kan lägga lika mycket tid själv, förklarar Peter.
Tidigare hade man ofta halvdagsseminarier men det insåg alla snabbt att det blir ohållbart att sitta i zoom-möten så länge. Istället har man kortat ned tiden och låter studenterna förbereda sig, exempelvis genom att titta på varandras produktioner i förväg. Den gemensamma tiden i zoom använder man framförallt till gemensamma diskussioner.
En viktig faktor har också varit att låta studenterna få tillgång till all utrustning på universitetet så att de kan gå dit och låna exempelvis kameror. Alla ska ha tillgång till samma förutsättningar. Peter tycker att mycket av det praktiska har gått att lösa och ställa om, men det finns också saker som går förlorat. Det viktiga nätverkandet, och skapandet som man gör tillsammans, det blir inte riktigt detsamma.
– Studenterna tycker förstås att det är tråkigt att vissa moment ställs in eller görs om, men de är väldigt förstående – det är ingen som har visat något missnöje. Det är också så olika hur de reagerar, en del hör av sig ofta, andra sköter sig mer själva. Det viktiga är att vi är tillgängliga, de tycker nog att jag är tjatig, men det säger jag till dem varje gång vi möts i zoom , eller skriver som ett meddelande i vårt kursrum– att jag finns där för dem.
Även för Peter själv har det varit en stor omställning, allt arbete sköter han hemifrån sedan flera veckor tillbaka.
– Det finns en stor risk att det blir arbete på halvfart dygnet runt här! Så ett tips är att skaffa hund, då måste man gå ut och så får man ju sällskap också.
Kontakten med kollegorna lyfter Peter också som en mycket viktig del. På hans institution, medier och journalistik, har de zoomfika flera gånger i veckan och Peter berättar att han ofta pratar med sina närmaste kollegor flera gånger om dagen.
– Det är ofta småsaker, men ändå viktigt, saker vi vill skruva på och förbättra. Man får inte tappa bort den här kvalitetsförbättringen som sker varje dag i det lilla.
Vad som händer till hösten vet vi ännu inte men Peter och hans kollegor planerar för olika scenarier. Kanske blir allt som vanligt, eller så fortsätter det som idag – men det kan också bli en mix. Exempelvis ligger det TV-studiokurser under hösten och dessa skulle bli svåra att genomföra med dagens restriktioner.
– Alla här gör verkligen sitt bästa, vi ger inte upp. Men oj, vad jag längtar tillbaka nu – jag vill vara på plats och träffa alla studenter och kollegor igen!
- -