Generell information om miljösäkerhet vid Linnéuniversitetet

Här finns information om ämnen som är förbjudna, ämnen som kräver tillstånd eller ämnen vars användning begränsas i lagstiftning. Reglerna är i vissa fall kopplade till sanktionsavgift om de inte följs. Observera att kemiska ämnen/produkter som finns listade på Reach bilaga XIV är förbjudna att använda i laborationer inom grundutbildning eller motsvarande. Dessa ämnen går att söka ut i KLARA.

Kemikaliehanteringssystemet KLARA är också ett bra redskap för att söka ut om verksamheten har produkter som omfattas av andra särskilda regelverk och tillståndskrav.

Restriktioner finns för hantering och/eller inköp av följande kategorier, i vissa fall krävs tillstånd:

• Hälsoskadliga ämnen grupp A och B
• Brandfarliga varor
• Sprängämnesprekursorer 
• Narkotika
• Narkotikaprekursorer
• Hälsofarliga varor

Förbjudna produkter är till exempel

• Metylenklorid och trikloretylen
• Kvicksilver
• Ozonnedbrytande ämnen
• Ytterligare förbud finns för verksamhet inom grundutbildning

Andra krav som kan förekomma är:

• Hygieniska gränsvärden för kemiska ämnen/produkter 
• Särskilda regler för CMR-klassade produkter

Hur kontrolleras att vi inte har ämnen som kräver tillstånd?

Genom att använda kemikaliehanteringssystemet KLARA går det att ta fram en lista för er egen enhet/avdelning/motsvarande över de kemikalier ni själva har. Man kan också skapa egna listor i KLARA

Tillstånd

Vissa ämnen kräver tillstånd för att få hanteras, det gäller t ex vissa cancerframkallande, sensibiliserande, allergiframkallande eller reproduktionsstörande ämnen. Mer om kemiska ämnen som kräver tillstånd eller anmälan finns att läsa på Arbetsmiljöverkets information om Kemitillstånd och i Arbetsmiljöverkets föreskrift "Risker i arbetsmiljön" finns i bilaga 1 en förteckning över:

Grupp A: Ämnen som enligt kap 8, 21 § inte får hanteras Tillstånd kan ges t ex för forskning på cancerogen substans eller mätmetod. Krav på tillstånd gäller också för kemiska produkter som innehåller ett sådant ämne som förorening i en halt av 0,1 viktprocent eller mer.

Grupp B:  Ämnen som enligt 2014:43, 47§ får hanteras endast efter tillstånd av Arbetsmiljöverket    Det handlar om en grupp av ämnen som är cancerframkallande, sensibiliserande, allergiframkallande eller reproduktionsstörande. Ett ämne som tillhör grupp B eller en produkt som innehåller ett sådant ämne i en halt av 1 viktprocent eller mer får endast hanteras efter tillstånd av Arbetsmiljöverket.

• Den enhet/avdelning som ska använda ämnet ansvarar själv för att ansöka om tillstånd och diarieföra ansökan.
• Tillstånd gäller under begränsad tid, vanligen 1-3 år.
• Överträdelse av bestämmelserna om tillstånd kan medföra sanktionsavgift.

Kemiska produkter som omfattas av tillståndskrav enligt bestämmelserna i 7-14 §§ förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska också förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem.

Brandfarliga varor

Tillstånd för brandfarliga varor söks av respektive verksamhet. För mer information se ämnessidorna för Brandskydd under rubriken Hantering av brandfarlig vara.

Sprängämnesprekursorer

Till sprängämnesprekursorer räknas ämnen som kan användas för tillverkning av hemgjorda sprängämnen. För att förhindra terrorism regleras därför sådana ämnen genom särskild lagstiftning inom EU, EU-förordning 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer som reglerar tillgången på produkter som innehåller sprängämnesprekursorer. Mer information om finns på MCF:s sidor om Brandfarligt och explosivt. Information finns också i en vägledning  från EU-kommissionen, till EU-förordning 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer.

Exempel på sprängämnesprekursorer är salpetersyra, väteperoxid och svavelsyra, men också till exempel ammoniumnitrat. För en fullständig förteckning över ämnen och koncentrationer som räknas som sprängämnesprekursorer, se länk: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R1148

Vissa sprängämnesprekursorer omfattas av restriktioner vid inköp.

Den som hanterar (förvarar och/eller använder) sprängämnesprekursorer som regleras i EU-förordning 2019/1148 är skyldiga att rapportera betydande stölder och försvinnanden av dessa till polisen inom 24 timmar från upptäckten.

Vissa kemiska ämnen är förbjudna enligt Reach-förordningen, men ett generellt undantag från krav på tillstånd finns för användning i vetenskaplig forskning och utveckling, inklusive undervisning vid universitet, vilket innebär att tillstånd inte behöver sökas. Undantaget kan dock behöva intygas i samband med inköp genom sk slutanvändardeklaration (end-user-declaration, EUD).

Narkotika, Narkotikaprekursorer, Hälsofarliga varor och sk Substanser under utredning

• Narkotika, narkotikaklassade läkemedel

Narkotika får utan tillstånd innehas av föreståndare för vetenskaplig institution som ägs eller stöds av staten, i enlighet med lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, 7§. Mer information finns på Läkemedelsverkets hemsida.

Ämnen som klassas som narkotika listas i Läkemedelsverkets föreskrift om förteckningar över narkotika (LVFS 2011:10), och denna föreskrift uppdateras regelbundet med nya ämnen. Ändringsföreskrifter finns via Läkemedelsverkets hemsida under lagar och regler, ämnesvis förteckning.

Krav vid hantering av narkotika, narkotikaklassade läkemedel

• Begränsat antal personer som ska ha tillgång till narkotika, inom verksamheten ska det därför dokumenteras i en förteckning vilka personer som har rätt att hantera narkotika (enligt LVFS 2011:9 §26). Även vilka narkotiska substanser som hanteras ska förtecknas. Denna förteckning ska uppdateras så fort en förändring sker. Dokumentationen ska sparas i 5 år. 
• Narkotikaanteckningar (”journalföring”) ska alltid föras så att all hantering av narkotika, narkotikaklassade läkemedel kan spåras dvs mängder som inköps/införs/utförs/förbrukas eller kasseras måste föras löpande (hantering ska också kunna redovisas på ev anmodan av Läkemedelsverket). Narkotikaanteckningar ska även sammanställas för kalenderår framgår dvs en sammanställning per år.  Dokumentationen ska sparas i 5 år. 
• Mängden narkotika, narkotikaklassade läkemedel ska inventeras minst en gång per år och då ska faktiskt mängd jämföras med antecknat lagersaldo i narkotikaanteckningarna.  
• Om faktisk mängd och antecknat lagersaldo EJ överensstämmer, ska orsak till avvikelsen anges. Om avvikelse ej kan förklaras ska  prefekt/motsvarande informeras. Vid misstanke om svinn/stöld ska prefekt/motsvarande informera säkerhetschefen.
• Krav på förvaringsplats så endast de som har rätt att hantera narkotika har åtkomst, vilket innebär separat förvaring i låst skåp, motsvarande.

Narkotikaprekursorer

• Ett sätt att strypa tillgången på olaglig narkotika är att strypa tillgången på de kemikalier som behövs vid tillverkningen. Här pågår bland annat ett samarbete mellan branschorganisationer och myndigheter som Läkemedelsverket, Rikskriminalpolisen och Tullverket.

Registrering av innehav

Registrering kan krävas för en del kemikalier, i de fallen så gäller det innehavet inom hela organisationen, inte inom en specifik verksamhet.

När mängden under ett kalenderår inte överstiger följande värden krävs ingen registrering:
Aceton 50 kilogram, Etyleter 20 kilogram, Metyletylketon 50 kilogram, Toluen 50 kilogram, Svavelsyra 100 kilo Ättiksyraanhydrid 100 liter, Kaliumpermanganat 100 kilogram, Antranilsyra 1 kilogram, Fenylättikssyra 1 kilogram, Piperidin 0,5 kilogram, Röd fosfor 0,1 kilogram. gram, Saltsyra 100 kilogram.

Uppdaterade uppgifter om vilka ämnen som klassificeras som narkotikaprekursorer samt blanketter finns på Läkemedelsverkets hemsida om narkotikaprekursorer. 

Hälsofarlig vara

Hälsofarliga varor är ämnen som på grund av sina inneboende egenskaper medför fara för människors liv eller hälsa och som används eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. För att begränsa tillgången av vissa hälsofarliga ämnen krävs det ett tillstånd från FHM innan man får använda dessa. På Folkhälsomyndighetens webbplats finns information om vilka hälsofarliga kemikalier som omfattas och om hur man söker tillstånd.

Den senaste uppdateringen av vilka ämnen som omfattas av kraven för hälsofarlig vara finns i bilagan till Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. För att säkerställa att den senaste versionen används, går den alltid att hitta via Riksdagens webbplats. Den nya versionen av bilagan ligger alltid sist i webbdokumentet, så ett tips är att scrolla nerifrån. 

Förbjudna produkter - exempel

• Metylenklorid och trikloretylen
•  Kvicksilver
  • Generell information om kvicksilver och dess risker finns på Kemikalieinspektionens sida om kvicksilver samt i kapitel 7 kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor i KIFS 2017:7 samt i Förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter
• Ozonnedbrytande ämnen
  • Information om ozonnedbrytande ämnen finns på Naturvårdsverkets hemsida om ozonnedbrytande ämnen.
  • Det finns gemensamma regler inom EU för ozonnedbrytande ämnen för laboratorie- och analysarbete. Det regleras i EU:s förordningar nr 1005/2009 om ämnen som bryter ner ozonskiktet och i nr 291/2011 om viktiga användningsområden för andra kontrollerade ämnen än klorfluorkolväten för laboratorie- och analysändamål.
  • En summering över de sk viktiga användningsområden ("essential use") som innebär tillåten användning av olika ozonnedbrytande ämnen finns i Licensing manual for ozone depleting substances (ODS)
• Kemiska ämnen/produkter förbjudna i utbildning
  • Kemiska ämnen/produkter som finns på Reach bilaga XIV är förbjudna att använda i laborationer inom grundutbildning eller motsvarande. Här hittar du tillståndsförteckningen i Reachs bilaga XIV.

Andra krav

Hygieniska gränsvärden för kemiska ämnen/produkter  

Kemiska ämnen/produkter kan ha hygieniska gränsvärden, det gäller för damm, rök, dimma, gas och ånga och gränsvärdena är bindande (måste följas). Det hygieniska gränsvärdet för ett ämne är den högsta halten av ämnet som är godtagbar på arbetsplatsen. Det finns kemiska ämnen som kan tas upp i kroppen både via lungorna och genom huden. Detta gäller framför allt ämnen som är vätskor eller gaser. Ämnen som lätt kan tas upp i kroppen genom huden är markerade med ett H i gränsvärdeslistan.

I Arbetsmiljöverkets föreskrift Hygieniska gränsvärden (AFS 2023:14) finns en gränsvärdeslista i bokstavsordning över de ämnen där gränsvärden finns. För enskilda ämnen finns även information i kemikaliehanteringssystemet KLARA, se länk i kolumnen till höger. Mer information om luftföroreningar och gränsvärden finns också på Arbetsmiljöverkets webbplats om luftföroreningar och gränsvärden. 

Tillstånd att hantera animalisk biprodukt  

Material som kommer från djur kallas för animaliska biprodukter och definieras som ”material från djurriket som inte är livsmedel och som ännu inte bearbetats eller behandlats till framställda produkter”. Exempel på animaliska biprodukter är döda djur och biprodukter från slaktade djur t. ex. blod som inte är avsedda som livsmedel och som används inom forskning Även ull, fjädrar, ägg, embryon och sperma, cellinjer och serum med animaliskt ursprung; proteiner och antikroppar ingår i begreppet animaliska biprodukter. Om det är en kommersiell produkt som finns på EU-marknaden ska den alltid ursprungligen komma från en godkänd anläggning och du behöver då inget särskilt tillstånd för att använda den.Mer information om animaliska biprodukter finns på Jordbruksverkets hemsida om produkter från djur. 

För att få använda animaliska biprodukter inom forskning krävs tillstånd från Jordbruksverket. Delar av djur som varit livsmedel tills de lämnades ut från till exempel ett slakteri eller livsmedelsbutik, till exempel luftstrupe, hjärta, lungor får i undervisning användas utan tillstånd.

I övrigt gäller även särskilda regler kring bortskaffande av avfall, se ämnessidorna för Avfall under rubriken Laboratorieavfall på Linnéuniversitetets sidor för miljösäkerhet. 

Exporttillstånd  

Det är inte bara produkter som kan klassificeras som produkter med dubbla användningsområden (PDA) enligt PDA-förordningen. Även teknik för utveckling, produktion eller användning av vissa produkter kan omfattas av tillståndsplikt vid export eller överföring. Inom forskning finns krav på exporttillstånd för strategiskt känsliga produkter.  Läs mer på Inspektionen för strategiska produkter, ISP

Krav på andra sorters tillstånd  

Inom forskning finns också en rad andra krav på olika sorteras tillstånd t ex etikgodkännande, tillstånd för klinisk läkemedelsprövning eller tillgång till biobanksprover.

En arbetsgivare som blivit underrättad om att en arbetstagare är gravid eller ammar ska genast undersöka om personen i sitt arbete utsätts för fysiska faktorer, belastning, smittämnen, kemiska ämnen eller processer som kan utgöra risk för personen och det ofödda eller födda barnet. Samma förfarande gäller även studenter. Arbetsgivaren ska vidare bedöma risken för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller för annan ohälsa. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till arten, graden och varaktigheten av exponeringen. Arbetsgivaren ska därefter avgöra vilka åtgärder som behöver vidtas. Arbetsgivaren är skyldig enligt lag att informera om detta förfarande och personal är skyldig att tidigt anmäla graviditet eller amning för att undvika risk.

Här finns länk till Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:2 om systematiskt arbetsmiljöarbete och i 7 kap kan man läsa mer om lagstiftningen om gravida och ammande arbetstagare. Se också bilaga 1, ”Arbetsmiljöfaktorer och arbetsförhållanden för gravida, nyförlösta och ammande arbetstagare” samt ”Risker i arbetsmiljön för gravida och ammande”: www.av.se/halsa-och-sakerhet/graviditet-och-amning/risker-i-arbetsmiljon-for-gravida-och-ammande/

Arbetsmiljön för gravida och ammande arbetstagare ska alltså särskilt undersökas, och risken för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller för annan ohälsa ska bedömas. Om resultatet visar att det finns risker ska åtgärder genast vidtas för att undanröja dessa. Riskbedömningsmodulen i KLARA tar upp arbetsmoment och omständigheter som är särskilt riskfyllda under punkt 18 och en särskild, separat riskbedömning ska alltid upprättas om gravida eller ammande ska utföra laborativt arbete som involverar riskerna ovan. Mall finns här. Om de bedömda riskerna inte går att eliminera ska åtgärder som är rimliga eller praktiskt möjliga vidtas av arbetsgivaren för att ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter.

Fysikaliska faktorer kan vara: Vibrationer, stötar, buller, strålning, extrema temperaturer

Belastning kan vara: Särskilt problematiska arbetsställningar och arbetsrörelser, tunga lyft

Processer kan vara: Framställning av skadliga ämnen, exponering för skadliga ämnen som trädamm från lövträ, PAH eller rökgaser.

Smittämnen: Omfattas av riskklasserna 2,3 och 4 om det är känt att de innebär risk för kvinnan, fostret eller barnet. (Se AFS 2018:7)

Kemiska ämnen: Omfattar särskilt CMR-klassificerade ämnen, kvicksilver/-föreningar, bly/-föreningar, cytostatika, CO, ämnen som penetrerar huden.

Kemiska produkter som särskilt bör uppmärksammas är de som är märkta med nedanstående faroangivelser enligt CLP-förordningen (se SDB för produkten). Läs mer i AFS 2014:41

H340: Kan orsaka genetiska defekter.

H341: Misstänks kunna orsaka genetiska defekter.

H350: Kan orsaka cancer.

H351: Misstänks kunna orsaka cancer.

H360: Kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet.

H361: Misstänks kunna skada fertiliteten eller det ofödda barnet.

H362: Kan skada spädbarn som ammas.

H370: Orsakar organskador.

H371: Kan orsaka organskador.

Enligt Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om Systematiskt arbetsmiljöarbete samt Planering och organisering (AFS 2023:1 och AFS 2023:2) skall arbetsgivaren beakta den särskilda risken för ohälsa som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam. Studerande jämställs i detta avseende med arbetstagare.

Med ensamarbete avses att en arbetstagare antingen arbetar fysiskt isolerad och det krävs någon form av kommunikationsutrustning för att få kontakt med andra människor, eller arbetar socialt isolerad på en plats där det visserligen finns människor i närheten men där arbetstagaren inte kan vara säker på att få rätt hjälp i en kritisk situation.

Ensamarbete ska begränsas och om möjligt undvikas helt. Till viss utsträckning kan det dock ändå förekomma ensamarbete där de fysiska miljöförhållandena kan orsaka skador, t.ex. arbete med gas eller farliga kemikalier i exempelvis små och slutna utrymmen, arbete med maskiner med rörliga delar, reparationsarbete eller arbete i trånga utrymmen där det finns risk att snubbla eller fastna.

När man planerar ensamarbete som bedöms vara riskfyllt eller påfrestande för arbetstagaren är det viktigt att arbetsgivaren informeras och att man bedömer riskerna och planerar lämpliga åtgärder. Det skall särskilt uppmärksammas att arbetstagaren har tillräcklig utbildning, information och instruktion för att kunna utföra arbetet ensam.

Vid riskbedömning av potentiellt riskfyllt ensamarbetet ska man göra en bedömning över vilken nivå kommunikationskraven ska ligga så att man kan säkerställa att eventuell skada vid arbetets utförande inte leder till allvarligare följder. Sådana krav kan till exempel vara krav på att en annan person finns i närheten och som, förutom annat arbete, har till uppgift att återkommande övervaka och vid behov ingripa. Ett annat sätt att möta kommunikationskraven kan vara att säkerställa att det för arbetstagaren finns tekniska möjligheter att t.ex. via telefon eller liknande regelbundet kontakta en kollega.  Man också överväga att den anställde/-a regelbundet rapporterar till någon överenskommen person under det att ensamarbetet pågår.

Tänk på att kameraövervakat arbete regleras i kamerabevakningslagen (2018:1200).

Beträffande ensamarbete under kvällstid och helger bör också risken för hot och våld från utomstående beaktas.

Enligt Miljöbalkens utbytesprincip (SFS 1998:808, 2 kap 4 §) ska man arbeta för att byta ut hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och ämnen mot mindre farliga alternativ genom aktiva produktval och substitution. Utbytesprincipen gäller även om en hälso- och miljöfarlig kemisk produkt hanteras på säkert sätt. Detta innebär att utbytesprincipen inte kan ersättas av försiktighetsprincipen utan gäller vid sidan av denna.

Hälso- och miljöfarliga kemiska produkter

Alla farliga ämnen kan med fördel substitueras som en förbyggande åtgärd för att minska riskerna för negativa hälso- och miljöeffekter. Produktvalsprincipen (substitutionsprincipen) som beskrivs i Miljöbalken innebär att man så långt som möjligt ska undvika att använda sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risk för människa eller miljö om de kan ersättas med sådana produkter som kan antas vara mindre farliga.

Följande ämneskategorier räknas till hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och har egenskaper som kan resultera i allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och på miljön:

• CMR-ämnen (cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska)
• Allergiframkallande ämnen.
• PBT-ämnen (långlivade, bioackumulerande och toxiska) och vPvB-ämnen (mycket långlivade och mycket bioackumulerande).
• PMT-ämnen (långlivade, mobila och toxiska) eller vPvM-ämnen (mycket långlivade och mycket mobila).
• Särskilt farliga metaller (exempelvis kadmium, kvicksilver och bly).
• Hormonstörande hälsofarliga ämnen (exempelvis bisfenol A och ftalater).
• Hormonstörande miljöfarliga ämnen.
• Ozonnedbrytande ämnen.

Dessa ämneskategorier räknas till utfasnings- eller riskminskningsämnena och finns därför upptagna på PRIO-listan. Denna lista är framtagen mot bakgrund av EU:s kemikalielagstiftning REACH. Det är i första hand ämnen med egenskaper som uppfyller kriterierna för att vara SVHC-ämnen (substances of very high concern) i EU:s kemikalielagstiftning Reach eller särskilt farliga ämnen enligt Sveriges nationella miljökvalitetsmål, Giftfri miljö, som behöver substitueras. De ämnen som hittills har identifierats som SVHC-ämnen finns listade på kandidatförteckningen i Reach-förordningen.

Viktigt att poängtera är att enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:10 Risker i arbetsmiljön, 8 kap. 14 §  får CMR-ämen inte hanteras utan att man först har gjort en substitutionsutredning.

Det enklaste sättet att ta reda på om en avdelning eller enhet innehar produkter på Kandidatlistan är genom att söka ut dem i KLARA databas. Medarbetare som har behörighet i KLARA kan dels se sitt totala innehav av kemikalier som förvaras på aktuell avdelning eller enhet, men också få fram listor ur KLARA över både kemiska ämnen, blandningar och kit som finns på kandidatlistan och behöver substitutionsutredas. Detta gäller då under förutsättning att alla produkter på avdelningen eller enheten finns inventerade i systemet.

Substitution och utfasning av farliga kemiska produkter

Vid arbete med hälso- och miljöfarliga kemiska produkter, som faller inom ovan listade ämneskategorier, gäller att dessa produkter ska substitueras om möjligt.  Ofta jobbar man enligt en process kallad substitutionstrappan:

Substitutionstrappans steg består av:

1. Ta fram information om kemikalier som används
2. Identifiera oönskade ämnen
3. Inventera alternativa ämnen/tekniska lösningar
4. Bedöma och välja alternativa ämnen/tekniska lösningar
5. Utveckla nya alternativa ämnen/tekniska lösningar

Praktiskt innebär substitution att undersöka och byta ut de hälso- och miljöfarliga kemiska produkterna till kemiska produkter med mindre risk. Det kan göras genom att antingen byta ut en enskild kemisk produkt, eller att byta till en annan metod där mindre farliga produkter och ämnen används.

Om substitutionsutredningen visar att en substitution till en mindre farlig produkt inte är möjlig skall istället mängden farliga produkter som används minimeras, till exempel genom att arbeta i mindre skala och göra ett färre antal experiment om möjlighet finns, begränsa mängderna kemiska produkter genom att kassera gamla produkter och sådant som inte används, beställa mindre mängder av nya kemiska produkter,  köpa kit och färdiga lösningar istället för rena och koncentrerade produkter vilket minskar tiden de hälso- och miljöfarliga produkterna måste hanteras.

För att utreda om det är möjligt att substituera en kemisk produkt eller ämne används blanketten för substitutionsutredning. Se länk på LnU:s miljösäkerhetssida.

Här kan du läsa mer om substitutionsutredning:

• Substitutionscentrum
• PRIO - Substitutionsguiden
• SIN-listan (Chemsec)
• SUBSPORTplus

Medicinska kontroller är viktiga för att upptäcka tidiga tecken på ohälsa, sjukdom eller skada. En medicinsk kontroll innebär en medicinsk undersökning av en arbetstagare där kroppsundersökningar, provtagningar, samtal och frågeformulär kan ingå. Medicinska kontroller ska också erbjudas i de fall en riskbedömning av arbetet visat att det är motiverat.

Arbetsmiljöverket har tagit fram en vägledning till föreskrifterna om medicinska kontroller som riktar sig till arbetsgivare. Där framgår vad som krävs för respektive arbete som omfattas av föreskrifterna om medicinska kontroller (AFS 2023:15).

För vissa typer av arbete finns det lagkrav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller. Ibland ska medicinska kontroller erbjudas redan innan arbetet påbörjas och ibland med en regelbundenhet under anställningen. För vissa arbeten krävs också ett tjänstbarhetsintyg för att få sysselsättas i detta arbete och ett sådant intyg ska kunna visas upp vid en eventuell inspektion från Arbetsmiljöverket. Tjänstbarhetsintyg ska också diarieföras.

Medicinska kontroller är frivilliga att delta i för arbetstagaren. När de genomförs ska arbetstagaren få en återkoppling av resultatet och arbetsgivaren få en återkoppling på bedömningen (om inte sekretess råder)

I följande fall ska arbetsgivaren/arbetsmiljöansvarig anordna med medicinsk kontroll:

• Arbete som innebär exponering för vibrationer
• Handintensivt arbete
• Nattarbete
• Arbete med allergiframkallande kemiska produkter. (Kan ibland även kräva tjänstbarhetsintyg. Se AFS 2023:15)
• Andra arbeten när en riskbedömning visar att det är motiverat

Arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H317 eller H334 på grund av sitt innehåll av akrylater, epoxiplastkomponenter, eller formaldehydhartser. Läs mer om CLP-förordningen på Kemikalieinspektionens sida.

Första stycket, om krav på medicinska kontroller, gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen är försumbar, även om personlig skyddsutrustning inte används. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller med bedömning för tjänstbarhetsintyg för de arbetstagare som kommer att sysselsättas eller sysselsätts i arbete som innebär exponering för följande:

• Farliga kemiska produkter som enligt förordningen (EG) nr 1272/2008 (CLP) klassificeras som H334 på grund av sitt innehåll av diisocyanater, eller organiska syraanhydrider.
• Kemiska ämnen och blandningar som innehåller etyl-2-cyanoakrylat, om arbetet pågår sammanlagt mer än 30 minuter per vecka, eller metyl-2-cyanoakrylat, om arbetet pågår sammanlagt mer än 30 minuter per vecka.
• Diisocyanater som bildas när ett ämne bryts ned i mindre beståndsdelar vid uppvärmning, det vill säga termisk nedbrytning.

Första stycket gäller inte om arbetsgivarens riskbedömning visar att exponeringen för ovan nämnda ämnen i luften är försumbar, även om andningsskydd inte används. Skälen till att exponeringen bedöms som försumbar ska dokumenteras skriftligt.

Medicinska kontroller ska erbjudas och innefatta tjänstbarhetsintyg t ex vid:

• Arbete med fibrosframkallande damm, asbest, oorganiska fibrer och kvarts 
• Vissa allergiframkallande ämnen (se AFS 2023:15)
• Arbete med bly, kadmium och kvicksilver (här ska arbetsgivaren även erbjuda biologiska exponeringskontroller)
• Arbetsuppgifter som innebär extrem fysisk påfrestning: klättring med stor nivåskillnad, rök- och kemdykning och dykeriarbete. 

Utöver ovan nämnda arbeten så finns krav på att erbjuda undersökningar även vid

• Arbete med försöksdjur (AFS Informationssida, 2023:10 kap 11, 2023:13 kap 9) 
• Arbete med hörselskadligt buller (AFS Informationssida, 2023:10 kap 2, 2023:11) 
• Arbete med smittrisker (AFS Informationssida, 2023:10 kap 11) 
• Arbete med artificiell optisk strålning (AFS Informationssida, 2023:10 kap 12) 
• Arbete med joniserande strålning (Läs mer under Strålskydd, Strålskyddslag (2018:396) )

En gas definieras i arbetsmiljöverkets föreskrift som ett ämne i gasformigt tillstånd, ett ämne i flytande tillstånd (kondenserad gas) vars ångtryck är högre än 3 bar (0,3 MPa, absoluttryck) vid +50℃ samt koldioxid i fast tillstånd. Arbetet med gaser regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete, 2023:10 Risker i arbetsmiljön och 2023:11 Arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning. Förutom detta dokument kan lokala föreskrifter finnas och måste då beaktas.

Ett ämnes aggregationstillstånd (fast, flytande eller gas) bestäms av ämnets omgivning. Vid förändringar i tryck och temperatur kan ämnet övergå från ett tillstånd till ett annat. Hantering av gas sker ofta vid höga tryck, vilket ställer stora krav på materialet. En trycksatt anordning får inte användas vid högre eller lägre tryck och temperatur än vad som bedömts av tillverkaren eller ett ackrediterat kontrollorgan.

Exempel på trycksatta anordningar kan vara gasflaskor, gasledningar, brandsläckare och autoklaver.

Om en gasbehållare av någon anledning går sönder medför det att personer i den omedelbara omgivningen kan skadas antingen av gasen och/eller av själva behållaren. Skador kan då uppkomma genom kvävning, brand eller explosion, av tryckvågen från gasutsläppet eller av omkringflygande material. Gasen kan också spridas över ett större område och då är det huvudsakligen gasens kemiska egenskaper som kan orsaka skador. Spridningen av gasen beror på dess fysikaliska egenskaper som gasens densitet i förhållande till luften, temperaturen samt yttre faktorer t.ex. vindriktning och vindhastighet. Tunga och kalla gaser sprids längs marken medan lätta gaser söker sig uppåt.

Vid olycka, spärra av området och varna personal och omgivning. Endast personer som behövs för räddningsarbetet får befinna sig i riskområdet. Skadade flaskor ska märkas och gasleverantören ska informeras före fortsatt hantering/transport av kärlet.

I all verksamhet där gas hanteras ska en riskbedömning göras. När process, utrustning eller driftsförhållanden ändras ska en ny riskbedömning utföras. Med utgångspunkt från gjord riskbedömning ska de åtgärder vidtas som behövs för att säkerställa säkerheten. Det finns flera olika risker att beakta vid hantering av gas. I första hand gäller det riskerna för inandning, stänk på hud eller i ögon, kvävning samt brand och explosion. Effekten som gasen ger upphov till är bl.a. beroende av vilken gas det är och vilken koncentration som personen utsätts för samt exponeringstiden. Om risk för stänk eller annan kontakt inte kan uteslutas, skall personlig skyddsutrustning som ger tillräckligt skydd också användas. Gasmätare/-larm ska användas då riskbedömningen så kräver.

I lokal där gas hanteras, ska ventilationen vara sådan att syrgaskoncentrationen i luften normalt inte understiger 20 volymprocent och inte överstiger 22 volymprocent. Om syrgaskoncentrationen understiger 18 volymprocent skall andningsapparat användas vid arbete i lokalen.

Vid ett allvarligt olycksfall eller tillbud ska arbetsgivaren snarast anmäla detta till Arbetsmiljöverket. Arbetsgivaren ansvarar för att olycksfall och tillbud vid användning av trycksatta anordningar dokumenteras och utreds samt att nödvändiga åtgärder som utredningen visar på genomförs.

Gasflaskor

Gaser ska, liksom andra kemikalier, registreras i kemikalieregistret KLARA (för mer info se under rubrik ”KLARA” på miljösäkerhetssidan).  Verksamheten ska dessutom ha drift- och skötselrutiner som beskriver flaskbyte underhåll/kontroll av gasregulatorer, kopplingar till utrustning etc. Gasledningssystem ska kontrolleras årligen.

Gasflaskor ska i första hand lagras i avsedda gasförråd, där brandfarliga och brandfarliga gaser förvaras i skilda förråd. I arbetslokaler får endast finnas det antal gasflaskor som krävs för arbetets utförande. För att förhindra att en gasflaska kan falla/tippa ska flaskan vara säkrad på plats t.ex. till väggfäste, gaskärra eller annan anordning, och den ska alltid stå upprätt. Säkringen ska vara utförd så att flaskan lätt kan avlägsnas utan ingrepp med verktyg, så att flaskan lätt kan föras i säkerhet vid brand. I de fall gasflaskor är kopplade till utrustning och därför tidskrävande att koppla bort ska räddningstjänsten vara informerad om detta.

Flaskor flyttas på kärror avsedda för ändamålet. All transport av gasflaskor såväl tomma som fyllda räknas som transport av farligt gods. Mindre, lös behållare ska hanteras och vara placerad på ett ur skyddssynpunkt lämpligt sätt. Gasflaskors huvudkran ska stängas när gasen inte används. Innehåller gasflaskan brandfarlig gas finns risk att brännbar gasblandning uppstår vid läckage. Särskild hänsyn måste därvid tas till att undvika antändning (dokumenteras i riskbedömning).

Varningsskylt för gasflaskor (CLP-faropiktogram: svart symbol på vit botten med röd ram, med texten ”gas under tryck”) ska finnas på gasflaska, på dörren till rum/skåp där gasflaskor förvaras samt på dörren till det utrymme (t.ex. korridor, brandcell) som leder till förvaringslokalen. Även gasledningar märks upp i varje rum.

Brandfarliga och brandunderstödjande gaser

• Gasol

Gasol är en sammansättning av till största delen propan (C₃H₈) samt mindre delar av butan (C₄H₁₀) och etan (C₂H₆). Gasen är färglös och har en, genom tillsatt luktmedel, karaktäristisk lukt. Gasol är en tung gas och kan vid utsläpp tränga ner i lågt liggande utrymmen.

Gasen förvaras under tryck som kondenserad (vätska) i gasflaskor. Vanligt förekommande flasktyper är de mindre blåmålade s.k. campingflaskorna (190, 340, 1200 respektive 2000 g gasol) och de större silvergrå stålflaskorna benämnda P och en siffra där siffran anger vikten gasol (kg). De större flasktyperna nyttjas vid centrala gasolledningssystem.

Gasolflaskor ska hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Flaskorna ska alltid hanteras och förvaras stående. Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas.

Gasol betraktas som extremt brandfarlig och utläckande gas kräver endast en mycket liten tändenergi för att antändas. En gas/luft-blandning kan medföra en gasmolnsexplosion. Genom att gasen förvaras under tryck (7 bar vid normal rumstemperatur) i flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Onormal uppvärmning av gasolflaskorna medför en tryckökning i flaskan.

Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns på samtliga typer av gasolflaskor. Säkerhetsventilens funktion samt ett säkert gasuttag bygger på att flaskan alltid står i upprätt läge, liggande flaska kan medföra ett direkt-uttag av vätskefasen vilket utgör stor risk.

Gasen har en kraftigt kylande effekt och utströmmande gas samt oisolerad utrustning kan ge köldskador.

• Acetylen

Acetylen, ibland benämnd som svetsgas, är produktnamn för etyn, C₂H₂ och är en färglös gas med svag vitlöksliknande lukt. Gasen förvaras under tryck (20 bar) i gasflaskor löst i lösningsmedel (aceton eller DMF). Flaskorna är helt målade i rödbrun färg.

Acetylen betraktas som extremt brandfarlig och utläckande gas kräver endast en mycket liten tändenergi för att antändas. En gas/luft-blandning kan medföra en gasmolnsexplosion. Gasen är instabil och börjar sönderfalla vid uppvärmning över 300 °C. Sönderfallet kan startas genom yttre upphettning av flaskan vid exempelvis en brand eller punktuppvärmning från en svetslåga. Sönderfall kan även startas genom ett genomgående bakslag. Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns inte på acetylengasflaskorna. Sönderfallet resulterar i en tryckstegring och våldsam söndersprängning av flaskan. Vid kraftig upphettning kan kärlsprängning ske inom 5 minuter. Risk kvarstår upp till 24 timmar efter avslutad upphettning.

Vid misstanke om bakslag eller upphettning av acetylenflaskan över 300 °C och påbörjat acetylensönderfall ska lokalerna utrymmas och räddningstjänsten tillkallas.

Explosiva föreningar kan bildas om gasen kommer i kontakt med koppar, silver, kvicksilver eller mässing med mer än 70 % koppar. Genom att gasen förvaras under högt tryck i flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Vid svetsning ska bakslagsskydd för acetylen finnas (rekommenderas även för syrgasen). Backventiler ska finnas på brännarhandtag för både acetylen och syrgas.

Vid okontrollerade utsläpp av acetylen ska lokalen utrymmas och vädras. Stäng om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av gasen genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gashalten innan verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen brinner ska släckning ske genom att gastillförseln stängs. Om den brinnande gasen släcks utan att gasflödet stoppas finns risk för en återantändning och explosion.

Acetylen verkar kvävande vid inandning genom att den tränger undan luftens syre. Vid inandning av gasen och efterföljande andningsbesvär ska personen föras ut i friska luften. Konstgjord andning ska ges om andningen upphört.

Gasflaskan ska hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Gasutrustningen ska kontrolleras regelbundet vad gäller funktion och läckage. Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tätpropp samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas.

• Vätgas

Vätgas, H₂, är en färglös och luktlös gas. Gasen förvaras under högt tryck i gasflaskor. Förekommande flasktyper är på 5, 10, 20 och 50 liter. Flaskorna har svartmålad cylinder med röd topp.

Vätgas betraktas som extremt brandfarlig och utläckande gas kräver endast en mycket liten tändenergi för att antändas. En vätgas/luft-blandning (knallgas) kan medföra en gasmolnsexplosion. Vätgas brinner/exploderar i en gas/luftblandning på mellan 4,0 till 75 vol %. Genom att vätgasen är lättare än luft sker inledningsvis en ansamling av gasen vid taket innan den i ett senare skede diffunderar i rummet. Detta ska speciellt beaktas vid skydd mot tändkällor. Gasen har stor benägenhet att läcka vilket ska beaktas vid översyn av gassystemet. Gasen förvaras under högt tryck (200 bar) i flaskorna och endast utrustning avsedd för detta tryck får anslutas till flaskans utlopp. Onormal uppvärmning av vätgasflaskorna medför en tryckstegring i flaskan vilket kan medföra kärlsprängning. Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns inte på vätgasflaskorna.

Vid okontrollerade utsläpp av vätgas ska lokalen utrymmas och vädras. Stäng om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av gasen genom att eliminera eventuella tändkällor. Kontrollera alltid gashalten innan verksamhet i lokalerna återupptas. Om den utläckande gasen brinner ska släckning ske genom att gastillförseln stängs. Om den brinnande gasen släcks utan att gasflödet stoppas finns risk för en återantändning och explosion.

Vätgas verkar kvävande vid inandning genom att den tränger undan luftens syre. Vid inandning av gasen och andningsbesvär ska personen föras ut i friska luften. Konstgjord andning ska ges om andningen upphört.

Vätgasflaskorna ska hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Gasutrustningen ska kontrolleras regelbundet vad gäller funktion och läckage. Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tät-propp samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas.

• Kolmonoxid

Kolmonoxid, CO, är en färglös och luktlös gas. Gasen förvaras under högt tryck i gasflaskor. Flaskorna har svartmålad cylinder med röd topp.

Kolmonoxid betraktas som extremt brandfarlig och utläckande gas kräver endast en mycket liten tändenergi för att antändas. Gasen blandar sig lätt med luft. Genom att gasen förvaras under högt tryck (200 bar) i flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Onormal uppvärmning av gastuben medför en tryckstegring i flaskan vilket kan medföra kärlsprängning. Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns inte på flaskorna. Vid okontrollerade utsläpp av kolmonoxid ska lokalen utrymmas och vädras. Stäng om möjligt av gasflödet och undvik så långt som möjligt antändning av gasen genom att eliminera eventuella tändkällor. Om den utläckande gasen brinner ska släckning ske genom att gastillförseln stängs, använd vattensprej (inte stråle) eller torrt pulver för släckning.

Kolmonoxid verkar kvävande vid inandning genom att den förhindrar röda blodkroppars upptag av syre. Vid inandning av gasen och andningsbesvär ska personen föras ut i friska luften. Ge andningshjälp om andningen upphört och tillkalla alltid ambulans. CO är reproduktionstoxiskt.

Kolmonoxidflaskor ska hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Gasutrustning ska kontrolleras regelbundet både vad gäller funktion och läckage.

Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil och åtdragen tät-propp samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas.

• Syrgas

Syrgas, O₂ (oxygen), är inte en brandfarlig gas och omfattas därför inte av kraven för brandfarlig vara. Däremot är gasen oxiderande och underhåller förbränning. Gasen förvaras under tryck (200 bar). Flaskorna har svartmålad cylinder och vit topp.

Gasen är oxiderande och underlättar antändning samt påskyndar brandförloppet som kan bli explosionsartat. Vid utsläpp av syre får syrehalten aldrig tillåtas överstiga 24 % i utrymmet.

Punktutsug samt god ventilation ska finnas. Gasutrustningen ska hållas fri från olja och fett och andra partiklar för att undvika självantändning. Endast för gasen godkända tätningsmaterial och smörjmedel får användas. Genom att gasen förvaras under högt tryck i flaskorna får endast utrustning avsedd för detta tryck anslutas till flaskans utlopp. Ventiler ska öppnas försiktigt så att gasutrustningen inte utsätts för tryckstötar och kraftig gasutströmning. Onormal uppvärmning av flaskorna medför en tryckstegring i flaskan vilket kan medföra kärlsprängning. Tryckavlastning i form av säkerhetsventil finns inte på syrgasflaskorna.

Vid okontrollerade utsläpp av syrgas ska lokalen utrymmas och vädras. Även kläder ska vädras. Brand i syreberikade kläder går inte att släcka genom kvävning utan måste kylas och släckas med vatten. Stäng om möjligt av gasflödet.

Gasflaskorna ska hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil och påsatt ventilskydd samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas. Förvaring ska ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade utrymmen vid temperaturer under 50 °C.

Icke brandfarlig gas som kan utgöra fara

• Svaveldioxid

Svaveldioxid är en färglös, irriterande och frätande gas med stickande besk lukt. Svaveldioxidgasen är tyngre än luft, vid läckage bildas en dimma av förångad svavelsyra.

Gasen fräter, speciellt vid hög luftfuktighet, på de flesta metaller och skadar textilier och läder. Den kan reagera våldsamt med alkali. Kondenserad svaveldioxid fräter även på plaster och gummi.

Svaveldioxid är inte brandfarlig eller explosiv men fuktig svaveldioxid kan reagera med metaller och då bilda lättantändlig vätgas. Liksom andra gaser som förvaras under tryck ska svaveldioxidflaskor hanteras varsamt och flaskor kan explodera vid uppvärmning. Flaskor förvaras inlåst på väl ventilerad plats med temperaturer understigande 50 °C. Flaskorna har gråmålad cylinder med gul topp.

Svaveldioxidgas irriterar ögonen och luftvägarna vilket leder till tårflöde och hosta. Gasen kan ge upphov till frätskador speciellt på fuktiga hudområden. Vid höga koncentrationer (ca 400 ppm) är gasen livsfarlig att inandas.

• Ammoniak

Ammoniak är en färglös, giftig och frätande gas med en kraftig stickande odör. Det är en lättare gas än luft och stiger vid ett utsläpp. I fuktiga miljöer skapar ammoniakgas ångor som är tyngre än luft och dessa kan vara särskilt farliga i en luftfri miljö. Gasen är vattenlöslig och mycket reaktiv och kan orsaka allvarliga frätskador på hud och ögon. Den är också mycket giftig för vattenlevande organismer. Gasen är brandfarlig och behållare får inte utsättas för värme, heta ytor, gnistor eller öppen låga. Ammoniak är inkompatibelt med bl a aluminium, mässing, koppar, nylon och viton.

Ammoniak är både giftigt och frätande varpå hantering måste ske med försiktighet då redan koncentrationer på runt 500 ppm kan vara dödliga, men eftersom luktgränsen går vid omkring 5 ppm finns det en viss säkerhetsmarginal mellan att doften av ammoniak känns och att förhållandena börjar bli farliga. Vid inandning av ammoniakgas i hög koncentration finns risk för andningsbesvär och lungskada. Framkalla inte kräkning och sök sjukhusvård.

Ammoniak har en särskild plats bland de brandfarliga varorna då den omfattas av vissa specialregler. Eftersom brännbarhetsområdet för ammoniak ligger mellan 15-30 % betyder det att den kategoriseras som en brandfarlig gas kategori 2 (= inte antändbar vid en koncentration på 13% eller lägre) enligt CLP-förordningen. Det betyder därmed att ammoniaken är undantagen tillståndsplikt för hantering av brandfarlig vara och att hanteringen av ammoniaken undantas från bestämmelserna i remissen för de nya föreskrifterna om hantering av brandfarlig gas. Eftersom brännbarhetsområdet är begränsat och förutsätter så höga koncentrationer ansågs ammoniak tidigare inte ge upphov till någon explosiv atmosfär. Men det har ändrats, vilket betyder att hantering av ammoniak under högt tryck ställer krav på att en klassningsplan upprättas.

Vid användning: Spola systemet med inert gas (t ex N₂ eller He) både före och efter användning av NH₃ och undvik särskilt tillbakaströmning av vatten, syra eller alkali i systemet. Vid oavsiktligt utsläpp: Tänk på att explosiv atmosfär kan bildas. Använd friskluftsaggregat och kemskyddsdräkt inom riskområdet. Försök stoppa utsläppet.

Gasflaskorna har gul topp och ska förvaras i låst utrymme och hanteras varsamt och skyddas mot onormal uppvärmning. Vid lagring ska flaskorna ha stängd ventil och påsatt ventilskydd samt vara säkrade så att de inte kan falla omkull och skadas. Etiketter eller annan märkning får inte avlägsnas. Förvaring ska ske åtskild från tändkällor i väl ventilerade utrymmen vid temperaturer under 50 °C.

• Flytande kväve

Flytande kväve är en färg och luktfri vätska med en temperatur av -196 °C. Genom sin låga temperatur kan flytande kväve orsaka svåra köldskador vid kontakt med huden samt även vid hudkontakt med nedkyld utrustning. Ögonen är speciellt känsliga och måste alltid skyddas mot stänk. Kväve är en inert gas som inte är giftig och som inte brinner. Vid normalt tryck och temperatur tar kvävgasen ca 700 gånger så stor plats som vätskan. Utspilld vätska förångas snabbt och omvandlas till gas som är kall och tyngre än luft och sprider ut sig utmed golvet. Vid gasombildning av flytande kväve finns det en risk för undanträngning av luftens syre, vilket kan medföra att syrebrist uppstår, särskilt i små utrymmen.

Flytande kväve är varken oxiderande eller brandfarligt i sig självt. Under vissa omständigheter kan dock luft kondenseras om den kommer i kontakt med oisolerad nedkyld utrustning. Den kondenserade luften som droppar från utrustningen kommer ha en förhöjd oxygenhalt (eftersom syre har högre kokpunkt än kväve). Detta leder till en ökad brandrisk vid kontakt med brandfarligt material.

• Hantering

Vid hantering av flytande kväve ska endast termosar, kärl, rör etc. som är avsedda för ändamålet och möjliga att hantera/transportera på ett säkert sätt användas. Materialet ska vara helt och fullt funktionsdugligt. Vilken personlig skyddsutrustning som ska användas vid interna transporter, påfyllning och hantering av flytande kväve ska framgå av riskbedömningen. Generellt gäller skyddsrock, heltäckande skor, termohandskar och visir. För slutna kryokärl gäller att de ska vara isolerade så att de inte blir täckta med frost. Slutna kryokärl ska vara utrustade med minst en tryckavlastningsanordning.

• Förvaring

Kvävgaskärlen ska stå förankrade i vagnar som är rekommenderade av tillverkaren eller leverantören av kvävgaskärlen. I lokaler eller andra utrymmen där arbete utförs får endast finnas det antal trycksatta gasflaskor som behövs för arbetets utförande.

• Transport

Transporter av kärl med flytande kväve inomhus ska ske med kärra eller specialvagn och på ett sådant sätt så att kärlet inte kan välta.

• Skyltning

Lokal där flytande kväve hanteras ska skyltas med:

• en varningsskylt för flytande kväve.
• en varningsskylt för låg temperatur.
• en varningsskylt för trycksatta kärl med tilläggstexten "Gasflaskor förs i säkerhet vid brandfara" om slutna kärl med säkerhetsventil används och om trycket är mer än 2 bar.

Autoklaver och reaktorer

Autoklav är en form av tryckkokare där kemikalier, plast, textilier, glas och metallvaror kan steriliseras. Underhållsansvarig ska finnas som ansvarar för att rengöring och kontroller utförs enligt utrustningens anvisningar.

Beroende på kammarstorlek och avsäkringstryck indelas autoklaver i kontrollklass A eller B. Små bordsstående autoklaver kan vara utan kontrollklassning. Autoklaver av kontrollklass A eller B måste kontrolleras av auktoriserad tredjeparts-kontrollant efter installation och därefter kontinuerligt enligt föreskrivet kontrollintervall.

Endast personal som fått utbildning på autoklav av kontrollklass A eller B får använda den. Det är lämpligt att en förteckning över dessa medarbetare finns vid enheten/institutionen. Körda cykler, daglig tillsyn, underhåll och service ska journalföras.

Reaktorer som används i laborativ verksamhet kan vara trycksatta anordningar som då också går under AFS 2023:11, 9 kap. Reaktorns volym och max-tryck avgör om den tillhör kontrollklass A, B eller ingen kontrollklass. Detta ska framgå av riskbedömningen.