- Styrning och regelverk
- Jävsregler
Jävsregler
Regler om jäv grundar sig ytterst i den så kallade objektivitetsprincipen som återfinns i Regeringsformen kap 1 § 9: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.” Jäv innebär omständigheter som gör att det kan antas att någon beslutsfattare eller handläggare kan brista i objektivitet på ett sätt som påverkar myndighetens ställningstagande.
Ytterst vilar ansvaret för att undvika jäv på lärosätets ledning men i praktiken kan det praktiska utförandet av detta ansvar delegeras ner till närmaste ansvarig chef. Samtidigt har den som riskerar att uppfattas som jävig en absolut plikt att själv påtala detta enligt 18 §, Förvaltningslagen (FL, 2017:900): ”Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller henne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten.” Värt att notera är formuleringen ”kan antas” och ordvalet ”omedelbart,” vilka innebär att anmälningsplikten är bred och att avgörande av jäv måste ske skyndsamt.
Följaktligen vilar en stor del av ansvaret att undvika jäv dels på den enskilt anställde som har en skyldighet att anmäla potentiellt jäv, dels på chefer i organisationen som har att fatta beslut i jävsfrågor. I den övervägande delen av fallen är det rimligen så att universitetets chefer och övriga anställda är fullt kapabla att avgöra huruvida jäv föreligger eller ej. Det normala är alltså att anställd som har anledning att tro att denne kan vara jävig skall anmäla detta till närmaste chef i enlighet med vad lagen säger. Chefen tar sedan ställning i frågan och avgör om jäv föreligger eller ej.
Om det föreligger risk för jävsförhållande ska den anställde inte delta i det beslut där denne är jävig. Det måste dock noteras att FL ger två tydliga restriktioner i fråga om när jäv ska beaktas. Dels stadgar 16 § FL att ”[o]m det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten bortse från jäv.” Dels framgår i 17 § FL att den som är jävig dock får”…utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.” I normalfallet förutsätts myndigheterna ha en sådan bemanning att hänvisning till undantag vid brådskande ärenden enbart sker i sällsynta undantagsfall (prop. 2016/17:180 s. 303). Rimligen finns det ytterst få situationer där LNU behöver utnyttja detta.
Vad är jäv?
Potentiellt jäv är en väldigt bred kategori. Enligt 16 § FL räcker det att det finns någon form av omständighet som gör att en persons opartiskhet kan ifrågasättas för att denne ska anses vara jävig. Detta innebär att blotta misstanken om att opartiskheten kan ifrågasättas är nog för att överväga jävsförhållanden. Värt att påpeka är att potentiellt jäv eller en utredning om jäv inte alls behöver innebära att det faktiskt föreligger jäv. Vidare kan man bortse från jäv om det är uppenbart att opartiskheten saknar betydelse i aktuellt ärende (§ 16 FL). I FL är det § 16 som styr vad som är jäv, § 17 fastslår att den som är jävig inte får delta i handläggning eller närvara vid beslut i en fråga. § 18 stadgar att den som kan vara jävig har en plikt att påtala detta. Det finns även ett stadgande om att myndigheten ska fatta beslut i jävsfrågan så snart så möjligt. Därför kan ett beslutsstöd underlätta hanterandet av potentiella jävsituationer – såväl för chefer som enskilda anställda.
Lagtext
Utdrag ur Förvaltningslagen (2017:900)
Jäv
16 § Den som för en myndighets räkning tar del i handläggningen på ett sätt som kan påverka myndighetens beslut i ärendet är jävig om
- han eller hon eller någon närstående är part i ärendet eller annars kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
- han eller hon eller någon närstående är eller har varit ställföreträdare eller ombud för en part i ärendet eller för någon annan som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning,
- han eller hon har medverkat i den slutliga handläggningen av ett ärende hos en annan myndighet och till följd av detta redan har tagit ställning till frågor som myndigheten ska pröva i egenskap av överordnad instans, eller
- det finns någon annan särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas.
Om det är uppenbart att frågan om opartiskhet saknar betydelse, ska myndigheten bortse från jäv.
17 § Den som är jävig får inte ta del i handläggningen av ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. Han eller hon får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.
18 § Den som känner till en omständighet som kan antas göra honom eller henne jävig ska omedelbart anmäla detta till myndigheten.
En myndighet ska pröva en jävsfråga så snart som möjligt.
Den som jävet gäller får ta del i prövningen av jävsfrågan endast om det krävs för att myndigheten ska vara beslutsför och någon ersättare inte kan kallas in utan att prövningen försenas avsevärt.
Rättslig genomgång
För en detaljerad juridisk genomgång hänvisas till Skatteverkets rättsliga stöd: https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2023.4/324646.html
Beslutsstöd jävsfrågor
Jäv gäller myndighetsutövning – handläggning inför beslut såväl som beslutsfattande. Däremot omfattas inte så kallat faktiskt handlande såsom undervisning (men betygssättning omfattas eftersom detta är myndighetsutövning). En person får inte delta i handläggningen av, eller närvara vid beslut rörande, ärenden som på något sätt innebär ekonomisk vinst, eller som kan förväntas medföra avsevärd nytta eller skada, för sagda person eller dennes närstående. Den som själv är part i ett ärende – det vill säga den som är sökande eller klagande eller på annat sätt har ett rättsligt intresse i saken – får heller inte handlägga ärendet eller medverka vid beslut.[1] Notera att jäv gäller myndighetsutövning, det vill säga, aktiviteter som inte är myndighetsutövning omfattas inte av jävsregler. Till exempel är frågor rörande omorganisationer, institutioners interna arbete och liknande inte omfattade av jävsregler.
Närstående personer räknas som jäviga. ”Närstående” syftar inte enbart på äkta makar eller sambor, utan ska tolkas relativt brett och inkluderar även barn, bonusbarn, särbo och liknande[2]. Närstående kan inkludera även tillfälliga förbindelser eller förbindelser längre tillbaka i tiden. Likaså föreligger jäv om ansvarig handläggare är uppenbar ovän eller vän med part eller intressent i ett ärende[3]. Den avgörande faktorn är graden av kontakt och detta måste bedömas från fall till fall av den som har insyn i situationen. Att vara kollegor och gratulera varandra på födelsedagen via Facebook är knappats jävsgrund; att umgås privat varannan helg, vara aktiva i samma Korp-lag och låna varandras sommarstuga utan att betala är definitivt jävsgrund. JO har vid flera tillfällen uttalat att en tjänsteman som upptäcker att det finns en omständighet som kan påverka förtroendet för hans eller hennes opartiskhet bör lämna över ärendet till en kollega.
Om en handläggare i något avseende står i påtagligt beroendeförhållande till den som saken angår föreligger jäv. Detsamma gäller om den som saken angår står i påtagligt beroende förhållande till handläggaren.
Jävsförhållanden kan även gälla när enskild anställd är ombud för annan person. Jävet kan då omfatta både den saken berör och ombudet. Om en anställd hjälper en sökande, till exempel med att upprätta en ansökan, bör den anställde inte hjälpa så mycket att denne sedan inte kan bedöma saken objektivt med hänsyn till egen prestige eller liknande.
Man får bortse från jäv när det uppenbart saknar betydelse. Till exempel kan ett beslut verkställas (faktiskt handlande) av en jävig person även om denne på grund av jäv inte deltagit i handläggning av ärendet eller beslutsfattande (myndighetsutövning). Likaså omfattas inte rena kansliuppgifter som expediering, diarieföring, inmatning av uppgifter i Ladok och liknande av jävsbestämmelserna.
Om man finner sig i en gråzon och är osäker, ska ärendet tas upp för diskussion så snart som möjligt. Som redan nämnts är potentiellt jäv inte med nödvändighet jäv, utan en situation måste studeras för att jävsfrågan ska kunna avgöras. Om en analys av jävsituation är omöjligt (till exempel på grund av tidsbrist) ska den potentiell jävige avstå från handläggning och beslut för säkerhets skull, såvida inte handläggningen måste utföras av nämnde person – men då ska myndighetsbeslutet tas av annan person, tex närmaste chef eller annan anställd inom samma avdelning.
[1] Regeringsrätten upphävde i fallet RÅ 1977 ref 138 en kommunalnämnds beslut att tillsätta en chefstjänst med en person som utsetts att lämna upplysningar till sökande, trots att han själv var sökande.
[2] Se även LNU:s riktlinjer om närståendejäv
[3] Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) bedömde i ett beslut (2011-10-21, reg. Nr 22-565-11) att en sakkunnig i en anställningsprocess för ett lektorat var jävig pga att han under tio år ingått i en av de sökandes närmaste umgängeskrets, och dessutom visat sig tycka illa om nämnda sökande. . I JO 2015/16 s. 412 menade JO att vänskap på Facebook kan vara olämpligt och kan påverka förtroendet för opartiskhet. I ett annat fall (JO 2015/16 s. 526) ansåg JO att arbetsrelaterad kontakt och begränsad kontakt via Facebook inte utgjorde jäv.
Bisysslor
Bisysslor kan lätt medföra jäv. Det åligger den enskilde anställde att anmäla såväl bisyssla som potentiellt jäv. Avgörande är om handläggare eller någon närstående är sakägare eller ställföreträdare för fysisk eller juridisk person och därför har intresse i saken, kan dra nytta eller lida skada. Notera att det finns särskilda undantag för fackliga organisationer (se nedan).
En forskares deltagande i handläggning eller beslut rörande forskningsetik eller externa medelstilldelningar från forskningsstiftelser eller motsvarande kan vara grund för jäv. JO 1974 s 393 för ett längre resonemang om svårigheterna med detta. Även JK har gjort vissa allmänna uttalanden, där JK menar att å ena sidan skulle alltför långt drivna krav på att hävda jäv hämma vetenskapssamhället och forskningen, å andra sidan måste objektivitetsprincipen upprätthållas (beslut 941212 och 950327 i ärendena 3805-92-21 och 4225-92-21). Slutsatsen från JO och JK är att dessa frågor måste därför bedömas från fall till fall.
Inte överpröva eget beslut, så kallat tvåinstansjäv
En och samma person får inte handlägga ett ärendes behandling i två instanser där den ena instansen kan överpröva den andra, till exempel efter överklagan eller tillsyn av den lägre instansen.
Tvåinstansjävet omfattar inte när någon hos en och samma myndighet deltar i olika skeden av ett ärendes handläggning, eftersom det inte är överklagan eller tillsyn. Att delta i remissbehandlingen eller allmän beredning av ett ärende i ett tidigare skede utgör därför inte ett hinder för att delta i handläggningen av samma ärende i ett senare skede.
Ingen bör sitta på två stolar
En anställd vid universitetet bör inte upprätthålla beslutsfattande funktioner på flera nivåer samtidigt. Det är inte lämpligt att både vara prefekt, föreståndare eller studierektor och dekan eller prodekan inom den fakultet som institutionen eller motsvarande tillhör.
Undervisning
En lärare får inte vara med och besluta om kurslitteratur om denne har ekonomisk vinning av detta (författarskap).[1] Detta innebär även att författaren av kurslitteratur inte bör medverka då kursplaneutskott eller motsvarande handlägger kursplaner. En lärare kan i egenskap av ämnesexpert ställa ett förslag om lämplig kurslitteratur även om läraren är författare. Ett annat sätt att hantera jävsproblematiken är att kursplaneutskott eller motsvarande specifikt frågar om lämpligheten i valet av kurslitteratur då det gäller egenförfattade verk. Eftersom kurslitteratur fastställs av dekan blir det alltså problematiskt om en dekan har skrivit en lärobok och vill använda denna på en kurs. Lämpligen kan beslutet då delegeras till prodekan eller prefekt. Besläktat med detta är frågan om en lärare kan betygsätta studenter som fått i uppgift att kritiskt granska en kursbok skriven av samma lärare. I ett fall som rörde just denna fråga fann Högskoleverket att universitetet måste granska jävsfrågan, men yttrade sig inte om utfallet i frågan utöver att konstatera att studenterna ”kan mycket väl anse sig ha fog för att ifrågasätta lärarens opartiskhet”. Noteras bör att bara för att studenterna kan anse sig ha fog är det inte detsamma som att studenterna faktiskt har fog.
Att undervisa egna barn eller andra närstående innebär inte jäv för en lärare (= faktiskt handlande), men att tentera och betygsätta (= myndighetsutövning) är klart jäv. Jävet omfattar både konstruktion av tentamen, genomförande av examinationen och betygsättning (vilket inkluderar attestering). Närstående inkluderar om det förekommit sexuella relationer mellan lärare och student. Vidare har JO i ett fall konstaterat att en universitetslektor inte borde ha tenterat en student som tidigare fått privatundervisning av läraren (JO, 1985/86 s. 397).
Handledning i undervisningssammanhang kan ibland innehålla moment av examinerande karaktär. Dessa är då att betrakta som myndighetsutövning och därigenom måste jäv beaktas.
Gemensam undervisning på en kurs är normalt inte att betrakta som jävsförhållande.
[1] Se även Högskoleverkets yttrande, reg.nr 30-4919-04, 2005-02-24 där det befanns olämpligt att lärare beredde eller fattade beslut i kurslitteraturfrågor där denne är författare till kurslitteraturen i fråga.
Forskning och forskarutbildning
Nära vänskap med eller beroendeförhållande till den som saken angår är jävsgrund. Detta inkluderar handledarsituationer och gemensamma insatser i forskningsprojekt. Notera att examinator på forskarutbildning omfattas av samma jävsregler som undervisande lärare på grundnivå. Att tillhöra samma institution, kunskapsmiljö eller forskningscenter är dock inte i sig nog för att utgöra jäv.
Som framgår av LNU:s riktlinjer får närstående inte handleda eller examinera doktorand.
Handledare–doktorandrelation betraktas som livslångt jäv – detta gäller inte enbart LNU utan är närmast en generell regel inom akademin i Sverige och tillämpas av flera forskningsfinansiärer, däribland Vetenskapsrådet.
Samarbete och samproduktion kan innebära jäv. Överklagandenämnden för Högskolan (ÖNH) har i flera fall pekat på samarbete som grund för jäv. I normalfallet brukar en tid på fem år sedan senaste samförfattarskapet eller gemensamma projektet anses vara en tillräcklig karenstid, men om samarbetet har varit mycket omfattande, pågått under lång tid eller varit återkommande kan karenstiden vara längre. Detta är i det närmaste en generell regel inom akademin i Sverige. ÖNH har konstaterat att samförfattande mellan sakkunnig och sökande inte var jävsgrund då samverkan låg nära tio år tillbaka i tiden och inte varit omfattande eller särskilt långvarigt (ÖNH, dnr 223-96).
Redaktörskap för en tidskrift eller antologi är inte i sig nog för att utgöra jäv med avseende på kapitelförfattare, utan graden av samarbete måste bedömas från fall till fall. Det är mer problematiskt med redaktörskap för antologi eller specialnummer av tidskrift än det är med ett ordinarie redaktörskap för en tidskrift. Ju hårdare styrning av kapitlens innehåll, eller samarbete i forskningsinsatsen, desto större risk för jäv. Finns det en systematik i redaktörskapet eller publicering av artiklar/kapitel kan det vara jäv.
Det viktigaste förhållandet att vara uppmärksam på är disputationsakten eller licentiatseminariet. Det får inte föreligga jäv mellan opponent, betygsnämnd eller examinator å ena sidan och handledare eller respondent å andra sidan.
Information om möjliga jävsförhållanden i disputation kan hittas i Anmälan om disputation och återger vad som står i Lokala regler för utbildning på forskarnivå:
- Jäv föreligger vid vetenskapligt samarbete och samproduktion som ägt rum under den senaste 5-årsperioden. En gemensam artikel är tillräckligt för att räknas som samproduktion.
- Jäv kan föreligga för en längre period än fem år om ett nära samarbete förekommit.
- Undantag från 5-årsregeln kan göras vid samarbete i form av multicenterstudier, vilket bedöms från fall till fall.
- Forskarstuderande–handledarrelation bedöms som jäv oavsett hur lång tid tillbaka samarbetet ägt rum.
Utöver detta bör det tilläggas att synnerlig nytta eller skada av utgången av examinationen samt uppenbar vänskap eller ovänskap också kan innebära jäv. Detta inkluderar alltså sådant stort engagemang i sakfrågan att det finns en risk för partiskhet i bedömningen.
Med tanke på den stora negativa effekt jäv kan ha på den enskilda respondenten efter genomförd disputation måste universitetet vara uppmärksamt på jävsförhållanden i samband med disputation.
Om jäv har förekommit i forskningssammanhang, så att man därigenom brutit mot god forskningssed, ska en anmälan göras till Rådet för god forskningssed.
Personalföreträdare/fackliga representanter
Medlemskap i fack eller annan organisation som utgör förhandlingspart till myndigheten är inte jäv. En facklig förtroendeman som är ledamot i en styrelse eller nämnd skulle kunna vara jävig vid handläggning av ett ärende där facket är involverat eller har särskilda intressen. Dock framgår i 14 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) att en personalföreträdare i en styrelse eller personalansvarsnämnd inte anses jävig enligt FL 16 § första stycket punkt 4 ”enbart på grund av att han eller hon är förtroendeman eller funktionär hos organisationen, eller han eller hon har företrätt denna i förhandlingar enligt Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.”
Valberedning/Valförsamling
En ledamot av en valberedning bör ej delta i valberedningen om denne blir nominerad till ett förtroendeuppdrag. Ledamoten bör i denna situation ställa sin plats till förfogande för någon annan.
Tillsättningsärende
Vid utseende av sakkunnig i tillsättnings- och befordringsärende är det viktigt att beakta jävsfrågan noga. Återigen är det graden av samproduktion och intensiteten som är avgörande. Samförfattarskap inom de senaste fem åren är definitivt att betrakta som jäv, men ett omfattande samarbete kan vara jäv även om längre tid förflutit. Närstående personer får inte besluta om arbets- eller anställningsvillkor.
Verkan av jäv
Den person som är jävig får inte handlägga ärendet. Som huvudregel gäller att denne heller inte får vidta förberedande åtgärder eller delta i ärendets avgörande. Det är dock tillåtet att vidta åtgärder som inte någon annan kan genomföra utan olägligt uppskov. Vid brådskande ärenden som inte kan skjutas upp får den som är jävig till och med fatta beslut om detta är nödvändigt med hänsyn till tidsbristen. Mycket stor restriktivitet ska tillämpas i detta hänseende och regleringen är i första hand avsedd för exempelvis ordnings- och säkerhetsfrågor (prop. 2016/17:180 s. 303). Lagstiftaren utgår från att myndigheterna har en sådan bemanning att hänvisning till undantag vid brådskande ärenden inte sker annat än i sällsynta undantagsfall. Rimligen finns det ytterst få situationer där LNU behöver utnyttja detta.
Den som är jävig i ett ärende som föreligger för behandling vid sammanträde ska inte bara avstå från att yttra sig eller delta i omröstning utan bör också lämna sammanträdet när ärendet skall behandlas.
Det är i första hand den jävige själv som ska upplysa om jävet. Det är vars och ens skyldighet att göra detta. Om en jävsfråga väcks är myndigheten skyldig att snarast besluta i jävsfrågan.
Ett beslut som fattats trots att jäv förelåg är giltigt tills det eventuellt förklaras ogiltigt efter överklagande i sakfrågan varvid jävsförhållanden angetts som grund för överklagandet.
Prövning av jävsfråga
Om det uppkommit fråga om jäv mot någon och om ersättare inte kunnat sättas in ska ett formellt beslut i jävsfrågan snarast fattas inom myndigheten.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. När det gäller ej överklagbara beslut är det viktigt att jävsfrågan prövas innan beslut fattats i sakfrågan.
Överklagan av beslutsfattande av jävig person
Detta avsnitt behandlar vad som gäller när jäv påtalas efter det att det beslut där jäv eventuellt förelåg fattats. Vid misstänkt jäv vid myndighetsutövning skall anmälan ske till universitetsledningens kansli – antingen direkt av anmälaren, eller via vidareskickning av den enhet som fått in anmälan om jäv. Vid misstänkt jäv i forskningsfrågor skall anmälan göras till Rådet för god forskningssed om det utgör ett möjligt brott mot god forskningssed.
Om jäv föreligger vid myndighetsutövning kan eventuellt vissa beslut behöva överprövas av annan instans eller tas om. Det måste röra sig om en överklagan av fattat beslut där jäv angetts som skäl till överklagan.
Frågor som rör arbetsuppgifter, intern resursfördelning, eller liknande kan inte vara föremål för jäv i lagens mening då det faller inom myndighetens funktion som arbetsgivare. Däremot är det ett brott mot universitetets policy att låta närstående vara del av handläggningen av denna typ av ärende eftersom närstående inte ska besluta om arbetsvillkor.
När det gäller beslut rörande utbildningsfrågor bör det påpekas att sådana beslut berör enskild individ. Detta innebär att de inte får upphävas eller ändras på ett sätt som leder till en försämring för dem de berör, även om de fattats av jävig person.
När det gäller beslut rörande forskningsfrågor som utförs av anställd berörs däremot inte enskild individ, eftersom sådan forskning sker forskningsuppgifter utförs som del av anställningen, till gagn för universitetet och samhället, snarare än för den enskilde individen. Denna typ av beslut kan därför upphävas om jäv skulle uppdagas. Det bör är dock noteras att det är få myndighetsbeslut som gäller forskning.
Slutligen bör noteras att frågor rörande försvar av avhandling behandlas som utbildningsfrågor snarare än som forskningsfrågor, eftersom det i detta fall är frågan om examination av enskild individ. När det gäller beslut rörande forskningsfrågor berör även dessa enskild individ när det gäller försvar av avhandling som utgör en examination av enskild individ. Detta innebär att beslut angående exempelvis opponent eller ledamot i betygsnämnd inte kan upphävas efter avklarad och godkänd disputation, även om jäv skulle uppdagas. Disputation kan alltså inte göras om eller korrigeras i efterhand. Med tanke på de negativa konsekvenser ett jävsförhållande kan ha för respondenten efter disputation måste universitetet alltså vara extra uppmärksamt på potentiellt jäv i samband med disputation.
Bilagor
Beslutsstöd jävsfrågor
Jäv gäller myndighetsutövning – handläggning inför beslut såväl som beslutsfattande. Däremot omfattas inte så kallat faktiskt handlande såsom undervisning (men betygssättning omfattas eftersom detta är myndighetsutövning). En person får inte delta i handläggningen av, eller närvara vid beslut rörande, ärenden som på något sätt innebär ekonomisk vinst, eller som kan förväntas medföra avsevärd nytta eller skada, för sagda person eller dennes närstående. Den som själv är part i ett ärende – det vill säga den som är sökande eller klagande eller på annat sätt har ett rättsligt intresse i saken – får heller inte handlägga ärendet eller medverka vid beslut.[1] Notera att jäv gäller myndighetsutövning, det vill säga, aktiviteter som inte är myndighetsutövning omfattas inte av jävsregler. Till exempel är frågor rörande omorganisationer, institutioners interna arbete och liknande inte omfattade av jävsregler.
Närstående personer räknas som jäviga. ”Närstående” syftar inte enbart på äkta makar eller sambor, utan ska tolkas relativt brett och inkluderar även barn, bonusbarn, särbo och liknande[2]. Närstående kan inkludera även tillfälliga förbindelser eller förbindelser längre tillbaka i tiden. Likaså föreligger jäv om ansvarig handläggare är uppenbar ovän eller vän med part eller intressent i ett ärende[3]. Den avgörande faktorn är graden av kontakt och detta måste bedömas från fall till fall av den som har insyn i situationen. Att vara kollegor och gratulera varandra på födelsedagen via Facebook är knappats jävsgrund; att umgås privat varannan helg, vara aktiva i samma Korp-lag och låna varandras sommarstuga utan att betala är definitivt jävsgrund. JO har vid flera tillfällen uttalat att en tjänsteman som upptäcker att det finns en omständighet som kan påverka förtroendet för hans eller hennes opartiskhet bör lämna över ärendet till en kollega.
Om en handläggare i något avseende står i påtagligt beroendeförhållande till den som saken angår föreligger jäv. Detsamma gäller om den som saken angår står i påtagligt beroende förhållande till handläggaren.
Jävsförhållanden kan även gälla när enskild anställd är ombud för annan person. Jävet kan då omfatta både den saken berör och ombudet. Om en anställd hjälper en sökande, till exempel med att upprätta en ansökan, bör den anställde inte hjälpa så mycket att denne sedan inte kan bedöma saken objektivt med hänsyn till egen prestige eller liknande.
Man får bortse från jäv när det uppenbart saknar betydelse. Till exempel kan ett beslut verkställas (faktiskt handlande) av en jävig person även om denne på grund av jäv inte deltagit i handläggning av ärendet eller beslutsfattande (myndighetsutövning). Likaså omfattas inte rena kansliuppgifter som expediering, diarieföring, inmatning av uppgifter i Ladok och liknande av jävsbestämmelserna.
Om man finner sig i en gråzon och är osäker, ska ärendet tas upp för diskussion så snart som möjligt. Som redan nämnts är potentiellt jäv inte med nödvändighet jäv, utan en situation måste studeras för att jävsfrågan ska kunna avgöras. Om en analys av jävsituation är omöjligt (till exempel på grund av tidsbrist) ska den potentiell jävige avstå från handläggning och beslut för säkerhets skull, såvida inte handläggningen måste utföras av nämnde person – men då ska myndighetsbeslutet tas av annan person, tex närmaste chef eller annan anställd inom samma avdelning.
[1] Regeringsrätten upphävde i fallet RÅ 1977 ref 138 en kommunalnämnds beslut att tillsätta en chefstjänst med en person som utsetts att lämna upplysningar till sökande, trots att han själv var sökande.
[2] Se även LNU:s riktlinjer om närståendejäv
[3] Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) bedömde i ett beslut (2011-10-21, reg. Nr 22-565-11) att en sakkunnig i en anställningsprocess för ett lektorat var jävig pga att han under tio år ingått i en av de sökandes närmaste umgängeskrets, och dessutom visat sig tycka illa om nämnda sökande. . I JO 2015/16 s. 412 menade JO att vänskap på Facebook kan vara olämpligt och kan påverka förtroendet för opartiskhet. I ett annat fall (JO 2015/16 s. 526) ansåg JO att arbetsrelaterad kontakt och begränsad kontakt via Facebook inte utgjorde jäv.
Bisysslor
Bisysslor kan lätt medföra jäv. Det åligger den enskilde anställde att anmäla såväl bisyssla som potentiellt jäv. Avgörande är om handläggare eller någon närstående är sakägare eller ställföreträdare för fysisk eller juridisk person och därför har intresse i saken, kan dra nytta eller lida skada. Notera att det finns särskilda undantag för fackliga organisationer (se nedan).
En forskares deltagande i handläggning eller beslut rörande forskningsetik eller externa medelstilldelningar från forskningsstiftelser eller motsvarande kan vara grund för jäv. JO 1974 s 393 för ett längre resonemang om svårigheterna med detta. Även JK har gjort vissa allmänna uttalanden, där JK menar att å ena sidan skulle alltför långt drivna krav på att hävda jäv hämma vetenskapssamhället och forskningen, å andra sidan måste objektivitetsprincipen upprätthållas (beslut 941212 och 950327 i ärendena 3805-92-21 och 4225-92-21). Slutsatsen från JO och JK är att dessa frågor måste därför bedömas från fall till fall.
Inte överpröva eget beslut, så kallat tvåinstansjäv
En och samma person får inte handlägga ett ärendes behandling i två instanser där den ena instansen kan överpröva den andra, till exempel efter överklagan eller tillsyn av den lägre instansen.
Tvåinstansjävet omfattar inte när någon hos en och samma myndighet deltar i olika skeden av ett ärendes handläggning, eftersom det inte är överklagan eller tillsyn. Att delta i remissbehandlingen eller allmän beredning av ett ärende i ett tidigare skede utgör därför inte ett hinder för att delta i handläggningen av samma ärende i ett senare skede.
Ingen bör sitta på två stolar
En anställd vid universitetet bör inte upprätthålla beslutsfattande funktioner på flera nivåer samtidigt. Det är inte lämpligt att både vara prefekt, föreståndare eller studierektor och dekan eller prodekan inom den fakultet som institutionen eller motsvarande tillhör.
Undervisning
En lärare får inte vara med och besluta om kurslitteratur om denne har ekonomisk vinning av detta (författarskap).[1] Detta innebär även att författaren av kurslitteratur inte bör medverka då kursplaneutskott eller motsvarande handlägger kursplaner. En lärare kan i egenskap av ämnesexpert ställa ett förslag om lämplig kurslitteratur även om läraren är författare. Ett annat sätt att hantera jävsproblematiken är att kursplaneutskott eller motsvarande specifikt frågar om lämpligheten i valet av kurslitteratur då det gäller egenförfattade verk. Eftersom kurslitteratur fastställs av dekan blir det alltså problematiskt om en dekan har skrivit en lärobok och vill använda denna på en kurs. Lämpligen kan beslutet då delegeras till prodekan eller prefekt. Besläktat med detta är frågan om en lärare kan betygsätta studenter som fått i uppgift att kritiskt granska en kursbok skriven av samma lärare. I ett fall som rörde just denna fråga fann Högskoleverket att universitetet måste granska jävsfrågan, men yttrade sig inte om utfallet i frågan utöver att konstatera att studenterna ”kan mycket väl anse sig ha fog för att ifrågasätta lärarens opartiskhet”. Noteras bör att bara för att studenterna kan anse sig ha fog är det inte detsamma som att studenterna faktiskt har fog.
Att undervisa egna barn eller andra närstående innebär inte jäv för en lärare (= faktiskt handlande), men att tentera och betygsätta (= myndighetsutövning) är klart jäv. Jävet omfattar både konstruktion av tentamen, genomförande av examinationen och betygsättning (vilket inkluderar attestering). Närstående inkluderar om det förekommit sexuella relationer mellan lärare och student. Vidare har JO i ett fall konstaterat att en universitetslektor inte borde ha tenterat en student som tidigare fått privatundervisning av läraren (JO, 1985/86 s. 397).
Handledning i undervisningssammanhang kan ibland innehålla moment av examinerande karaktär. Dessa är då att betrakta som myndighetsutövning och därigenom måste jäv beaktas.
Gemensam undervisning på en kurs är normalt inte att betrakta som jävsförhållande.
[1] Se även Högskoleverkets yttrande, reg.nr 30-4919-04, 2005-02-24 där det befanns olämpligt att lärare beredde eller fattade beslut i kurslitteraturfrågor där denne är författare till kurslitteraturen i fråga.
Forskning och forskarutbildning
Nära vänskap med eller beroendeförhållande till den som saken angår är jävsgrund. Detta inkluderar handledarsituationer och gemensamma insatser i forskningsprojekt. Notera att examinator på forskarutbildning omfattas av samma jävsregler som undervisande lärare på grundnivå. Att tillhöra samma institution, kunskapsmiljö eller forskningscenter är dock inte i sig nog för att utgöra jäv.
Som framgår av LNU:s riktlinjer får närstående inte handleda eller examinera doktorand.
Handledare–doktorandrelation betraktas som livslångt jäv – detta gäller inte enbart LNU utan är närmast en generell regel inom akademin i Sverige och tillämpas av flera forskningsfinansiärer, däribland Vetenskapsrådet.
Samarbete och samproduktion kan innebära jäv. Överklagandenämnden för Högskolan (ÖNH) har i flera fall pekat på samarbete som grund för jäv. I normalfallet brukar en tid på fem år sedan senaste samförfattarskapet eller gemensamma projektet anses vara en tillräcklig karenstid, men om samarbetet har varit mycket omfattande, pågått under lång tid eller varit återkommande kan karenstiden vara längre. Detta är i det närmaste en generell regel inom akademin i Sverige. ÖNH har konstaterat att samförfattande mellan sakkunnig och sökande inte var jävsgrund då samverkan låg nära tio år tillbaka i tiden och inte varit omfattande eller särskilt långvarigt (ÖNH, dnr 223-96).
Redaktörskap för en tidskrift eller antologi är inte i sig nog för att utgöra jäv med avseende på kapitelförfattare, utan graden av samarbete måste bedömas från fall till fall. Det är mer problematiskt med redaktörskap för antologi eller specialnummer av tidskrift än det är med ett ordinarie redaktörskap för en tidskrift. Ju hårdare styrning av kapitlens innehåll, eller samarbete i forskningsinsatsen, desto större risk för jäv. Finns det en systematik i redaktörskapet eller publicering av artiklar/kapitel kan det vara jäv.
Det viktigaste förhållandet att vara uppmärksam på är disputationsakten eller licentiatseminariet. Det får inte föreligga jäv mellan opponent, betygsnämnd eller examinator å ena sidan och handledare eller respondent å andra sidan.
Information om möjliga jävsförhållanden i disputation kan hittas i Anmälan om disputation och återger vad som står i Lokala regler för utbildning på forskarnivå:
- Jäv föreligger vid vetenskapligt samarbete och samproduktion som ägt rum under den senaste 5-årsperioden. En gemensam artikel är tillräckligt för att räknas som samproduktion.
- Jäv kan föreligga för en längre period än fem år om ett nära samarbete förekommit.
- Undantag från 5-årsregeln kan göras vid samarbete i form av multicenterstudier, vilket bedöms från fall till fall.
- Forskarstuderande–handledarrelation bedöms som jäv oavsett hur lång tid tillbaka samarbetet ägt rum.
Utöver detta bör det tilläggas att synnerlig nytta eller skada av utgången av examinationen samt uppenbar vänskap eller ovänskap också kan innebära jäv. Detta inkluderar alltså sådant stort engagemang i sakfrågan att det finns en risk för partiskhet i bedömningen.
Med tanke på den stora negativa effekt jäv kan ha på den enskilda respondenten efter genomförd disputation måste universitetet vara uppmärksamt på jävsförhållanden i samband med disputation.
Om jäv har förekommit i forskningssammanhang, så att man därigenom brutit mot god forskningssed, ska en anmälan göras till Rådet för god forskningssed.
Personalföreträdare/fackliga representanter
Medlemskap i fack eller annan organisation som utgör förhandlingspart till myndigheten är inte jäv. En facklig förtroendeman som är ledamot i en styrelse eller nämnd skulle kunna vara jävig vid handläggning av ett ärende där facket är involverat eller har särskilda intressen. Dock framgår i 14 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) att en personalföreträdare i en styrelse eller personalansvarsnämnd inte anses jävig enligt FL 16 § första stycket punkt 4 ”enbart på grund av att han eller hon är förtroendeman eller funktionär hos organisationen, eller han eller hon har företrätt denna i förhandlingar enligt Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.”
Valberedning/Valförsamling
En ledamot av en valberedning bör ej delta i valberedningen om denne blir nominerad till ett förtroendeuppdrag. Ledamoten bör i denna situation ställa sin plats till förfogande för någon annan.
Tillsättningsärende
Vid utseende av sakkunnig i tillsättnings- och befordringsärende är det viktigt att beakta jävsfrågan noga. Återigen är det graden av samproduktion och intensiteten som är avgörande. Samförfattarskap inom de senaste fem åren är definitivt att betrakta som jäv, men ett omfattande samarbete kan vara jäv även om längre tid förflutit. Närstående personer får inte besluta om arbets- eller anställningsvillkor.
Verkan av jäv
Den person som är jävig får inte handlägga ärendet. Som huvudregel gäller att denne heller inte får vidta förberedande åtgärder eller delta i ärendets avgörande. Det är dock tillåtet att vidta åtgärder som inte någon annan kan genomföra utan olägligt uppskov. Vid brådskande ärenden som inte kan skjutas upp får den som är jävig till och med fatta beslut om detta är nödvändigt med hänsyn till tidsbristen. Mycket stor restriktivitet ska tillämpas i detta hänseende och regleringen är i första hand avsedd för exempelvis ordnings- och säkerhetsfrågor (prop. 2016/17:180 s. 303). Lagstiftaren utgår från att myndigheterna har en sådan bemanning att hänvisning till undantag vid brådskande ärenden inte sker annat än i sällsynta undantagsfall. Rimligen finns det ytterst få situationer där LNU behöver utnyttja detta.
Den som är jävig i ett ärende som föreligger för behandling vid sammanträde ska inte bara avstå från att yttra sig eller delta i omröstning utan bör också lämna sammanträdet när ärendet skall behandlas.
Det är i första hand den jävige själv som ska upplysa om jävet. Det är vars och ens skyldighet att göra detta. Om en jävsfråga väcks är myndigheten skyldig att snarast besluta i jävsfrågan.
Ett beslut som fattats trots att jäv förelåg är giltigt tills det eventuellt förklaras ogiltigt efter överklagande i sakfrågan varvid jävsförhållanden angetts som grund för överklagandet.
Prövning av jävsfråga
Om det uppkommit fråga om jäv mot någon och om ersättare inte kunnat sättas in ska ett formellt beslut i jävsfrågan snarast fattas inom myndigheten.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet. När det gäller ej överklagbara beslut är det viktigt att jävsfrågan prövas innan beslut fattats i sakfrågan.