Internationella möjligheter för lärarstudenter

Jag heter Sofie och sommaren 2020 tog jag examen från grundlärarprogrammet årskurs 4-6 efter fyra års studier. Hösten 2019 åkte jag tillsammans med två andra från klassen till Tanzania i Afrika för att göra vår näst sista VFU. Att resa och upptäcka nya platser har alltid legat nära mitt hjärta och när vi då fick möjligheten att göra vår VFU efter engelskakursen var det ett givet alternativ. Afrika har alltid varit en spännande världsdel och kulturen samt djuren har väckt ett intresse hos mig sedan barnsben.

Boende och flyg löste sig snabbt då vi tog hjälp av studenter som varit där förut. Boendet var fantastiskt! Vi fick lära oss så mycket om deras kultur, levnadsvillkor och hur livet i allmänhet fungerar i Afrika. Vi fick dela ett rum tillsammans och maten serverades löpande. De som var ansvariga över boendet hjälpte oss med allt, precis allt. Hur man tar sig till olika platser, språket, hur man tar ut pengar, vad man måste upptäcka osv. Något man får ha i åtanke dock är att man åker till ett land där det är tuffa levnadsvillkor för många och att det absolut inte är som i Sverige. 

Men viktigast av allt.. skolan! Vi befann oss på Ebenezer Primary School. En privatskola för de barn vars föräldrar betalar en lite högre avgift för att barnen ska få undervisning på engelska i hög klass. Eleverna hade toppbetyg och var väldigt duktiga på engelska. Vi fick ansvara över engelskan i en 5:a och 6:a där vi undervisade grammatik under alla veckorna. Eleverna är respektfulla och lyssnar klart och tydligt på lärarens undervisning. Sång och dans är ett stort intresse i hela Tanzania vilket gjorde att det var kul att kombinera lärtillfällen med sång, dans och skratt. Man får ha i åtanke som lärare där nere att lokaler och undervisningsmaterial inte är densamma som i Sverige. Öppna stora lokaler, ca 50 elever per grupp, svart tavla med krita och inga böcker eller digitala möjligheter. Detta var givetvis en utmaning i sig men vad vi lärde oss mycket under denna period. Man lär sig att ta hand om en stor grupp, att anpassa sig efter undervisning med många elever och att prata högt och tydligt. 

Något vi alla tre tyckte var att vi aldrig har upplevt en folkgrupp som allmänt är så glada och tacksamma. Har du chansen att åka - GÖR DET! Det är absolut det bästa du kan göra. Du lär dig engelska samtidigt som du har möjligheten att lära dig så mycket om en annan kultur, vilket du sedan kan använda i din framtida yrkesroll. Glöm inte bort att upptäcka den fantastiska miljön, såsom safari och varma källor.

Hakuna matata!

Mitt namn är Linnéa och jag läser till förskollärare. Under min tredje praktik fick jag möjligheten att åka till Nya Zeeland och vara på en förskola i Auckland. Det är ett av de bästa besluten jag har tagit. Vilken upplevelse, att få upptäcka deras arbetssätt och pedagogiska tanke.

Förskolan jag var på heter Kids' Domain och samarbetade med sjukhuset i Auckland. Det innebär att alla barn som gick på förskolan hade en eller två föräldrar som arbetade på sjukhuset. Det gjorde att förskolan hade öppet längre än de vanliga förskolorna. Barnen började ofta på förskolan när de var ungefär sex månader gamla eftersom föräldrar bara har rätt till tre månader föräldraledighet per person. Den avdelningen som jag var på hade ungefär 25 stycken barn i åldrarna tre till fem år.

Förskolan utgick från Reggio Emilias tankesätt och för mig som aldrig hade varit på en sådan förskola var det väldigt intressant. Ska man jämföra Sveriges tankesätt kring barn och deras lärande med Nya Zeelands så är det ganska likt.

Denna resa är det roligaste men mest utmanande jag har gjort, och jag uppmanar alla som är intresserade av att åka utomlands på VFU att ta chansen. Ni kommer inte att ångra er!

Våra namn är Alexandra, Julia och Gisele och vi läser till förskollärare. Vi vill dela med oss av våra upplevelser av VFU-period III som ägde rum i Uganda.

Våra gemensamma upplevelser från vår VFU är att förskolan i Uganda skiljer sig en hel del mot förskolan i Sverige, det gäller att vara flexibel och anpassningsbar då mycket sker och många kulturkrockar uppstår. Det första som slog oss när vi kom till förskolan var att barngrupperna var väldigt små, då det endast var 5-10 barn i varje grupp/klass och endast 1 lärare per klassrum. Ytterligare något som vi upptäckte var att undervisningsmetoden skiljer sig mot Sveriges, då läraren i Uganda är huvudpersonen i klassrummet och barnet ska bara ta efter och upprepa det som läraren gör. Läraren undervisar barnen i 9 olika ämnen varje dag mellan klockan 08:00-13:00 i ca 30 minuter per ämne. Barnen och personalen måste följa en klädkod samt att barnens vårdnadshavare måste betala en skolavgift för att barnen ska få kunna gå på förskolan. Det gäller också att vara öppen för att personalen nere i Uganda har ett annat sätt att hantera konflikter med barnen och mellan barnen än vad du är van vid i Sverige.

Ytterligare en aspekt som vi reagerade på var att tempot är helt annorlunda än vad det är i Sverige. I Uganda tar man den tiden som behövs för att genomföra en uppgift, jämfört med Sverige där allt rullar på i en hiskelig fart.

Personalen på både barnhemmet och förskolan var supertrevliga, hjälpsamma och nyfikna under hela vår resa, så vi kände oss alltid välkomna och uppskattade.