Tanya Karoli Christensen
Tanya Karoli Christensen, lektor och forskare i språkvetenskap med expertis i rättslingvistik, Köpenhamns universitet. Rubriken på föredraget är: Sproget som bevismateriale. Møder mellem retslingvistisk forskning og praksis
Abstract:
Med afsæt i en oversigt over den del af retslingvistikken der beskæftiger sig med sproget som bevismateriale, viser jeg eksempler på hvordan forskning og praksis kan informere hinanden gensidigt.
For det første gør retslingvisten rutinemæssigt brug af veletablerede discipliner og metoder som grammatik, semantik, pragmatik, sociolingvistik og korpuslingvistik for at kunne afdække sammenhænge som den læge læser typisk overser. Det gælder i analyser af alt fra teksters sandsynlige ophav (authorship analyses), dialogers indforståede og underforståede betydning, kontrakters forståelighed og til krænkelser af varemærkeretten.
For det andet giver erfaringen med praksis anledning til en række interessante forskningsmæssige spørgsmål som kan formuleres enten som grundforskning eller anvendt forskning. Jeg vil i foredraget især fokusere på forskningen i trusler, men perspektiverer også til to andre emner der interesserer mig, nemlig dels undersøgelser af politirapporter, dels undersøgelser af intra- og interindividuel variation.
Stefan Holgersson
Stefan Holgersson, lektor, Linköpings universitet, polisforskare med expertis inom polisers praktik och kommunikation. Rubriken på föredraget är: Kommunikation när en tilltalande yta är viktigare än verksamhetens innehåll
Abstract:
I flera sammanhang har Polismyndighetens och polisanställdas sätt att kommunicera blivit utsatt för kritik. Ett exempel på detta är när en polischef använt krigsmetaforer såsom ”utplåna”, ”bekämpa”, ”neutraliserad” och ”anfall” i sociala medier. En professor i retorik menade att polischefen lyfte fram en ensidig bild av polisarbetet och att det huvudsakliga syftet var att visa upp myndigheten som en effektiv brottsbekämpare. Flera forskningsstudier pekar på att Polismyndigheten fäster stor vikt vid att presentera en positiv bild av verksamheten. I föredraget tänkte jag ge exempel på hur ordval och uttryck används på ett sätt som förespeglar att ett visst förhållande råder trots att så inte behöver fallet. Gränsen mellan vad som kan anses vara felaktig, missvisande och korrekt information är flytande. Jag tänkte redovisa exempel på hur kommunikationen från en myndighet kan se ut när det verkar vara viktigare att kommunicera ut en tilltalande yta än verksamhetens innehåll och vad en sådan ambition kan få för effekter.
Stefan Holgersson, lektor och systemvetare med en doktorsexamen i utveckling av informationssystem. Dessutom är han sedan 23 år verksam polis. Hans forskning är inriktad på Polismyndigheten, vilket gett honom insyn i arbetet på fler än hundra olika polisstationer.
Jon Christian F. Nordum
Jon Christian F. Nordrum, førsteamanuensis, Universitetet i Oslo, klarspråksforskare med expertis inom offentlig rätt. Rubriken på föredraget är: Hvordan kan vi teste om lovspråket er godt?
Abstract:
Det er flere grunner til at vi ønsker at lovene skal skrives i et godt språk. Lover med godt språk gir lover som virker og fremmer rettssikkerhet og demokrati. Alt dette er det lett å være enige om. Men hva er godt lovspråk og hvordan vet vi at språket er godt?
I Norge har flere lover blitt brukertestet de siste årene. Testene er utført av ulike konsulent- og forskermiljøer. Metoden som er brukt er stort sett at leserne har lest lovtekster for deretter å svare på om de forstår teksten. Men hva forteller egentlig slike tester oss? Lov- og regelspråk er en særegen sjanger som skiller seg fra annen sakprosa. For at leseren skal kunne bruke en lov må leseren (1) forstå at rettsregler kan være relevante, (2) finne lovbestemmelsene (3) tolke og forstå lovbestemmelsene (4) anvende lovbestemmelsene på sin sak (subsumsjon) og (5) være i stand til å handle i samsvar med sin rettsoppfatning (handlingsevne). Alle disse etappene er krevende, ikke bare den tredje etappen å forstå og tolke.
Det er flere andre utfordringer med lovspråket; Språket er en del av og blir til i en beslutningsprosess, språket fordeler myndighet – vaghet overlater til andre enn loven å presisere, lovspråket er byggestoffet i et system, språket må stå seg over tid og kunne utvikles i samsvar med virkeligheten. Alle disse særtrekkene ved lovtekst som sjanger, stiller oss overfor utfordringer når vi ønsker å teste om lovspråket er godt, leserens forståelse av teksten er bare ett av mange spørsmål.
Spørsmål jeg vil diskutere er: Hvilke funksjoner har lovspråket? Hvordan kan vi teste om lovspråket er godt? Hvordan skal testingen innpasses i beslutningsprosessen?
Ulla Tiililä
Ulla Tiililä, docent i språkvetenskap, Helsingfors universitet. Hon är språkforskare med expertis inom myndighetsspråk och rättslingvistik. Rubriken på föredraget är: Texter och offentlig makt. Språkvetenskap i samhällets tjänst
Abstract:
Den offentliga makten utövas under lagarna, som är skrivna texter. Det är också genom texter och språk som makt vanligtvis realiseras. Den offentliga makten, förvaltningen, och också t.ex. social- och hälsovården, grundar sig i hög grad på språkanvändning, men är därtill också textualiserade, det vill säga baserar sig i allt högre grad på skrivna texter. Det finns många faktorer som bidrar till en ökad textualisering, och vi kan i dag tala om textualiseringen som en global megatrend.
I mitt föredrag diskuterar jag drag som är typiska för textualiseringen av den offentliga sektorn, och vilken inverkan den har på arbete, arbetstagare, medborgare, patienter och klienter. Hur inverkar den på möjligheten till delaktighet i samhället, och kan den leda till ojämlikhet? Vilka följder har denna textualisering i ett samhälle där närmare 15 procent av invånarna kan behöva lättläst information, eller information på lätt språk? Prioriteras rätten till en vårdplan på bekostnad av rätten till vård?
Jag kommer att visa att språk och texter har en betydande roll för hur delaktighet, jämlikhet och likvärdighet realiseras i våra samhällen, och i sista hand har betydelse för stabiliteten i samhället. Därtill kommer jag att peka på att språkvetenskap, och särskilt genreforskning, kan erbjuda fruktbara synvinklar och redskap för att granska samhälleliga problem – och bidra till att lösa dem.
Ulla Tiililä är språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken i Helsingfors. Hennes specialområden är myndighetsspråk och textforskning. Under de senaste åren har hon bland annat fungerat som initiativtagare till ett nätverk av forskare inom språkanvändning i arbetslivet. Hon är också ordförande för delegationen för lättläst i Finland.
