Disputation i hälsovetenskap: Maria Nilsson

För att erhålla en inbjudan till den digitala disputationen vänligen kontakta fakultetshandläggare Pontus Bergström: pontus.bergstrom@lnu.se

Abstract

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur diskursen om välfärdstekniska lösningar kan spegla samhällets syn på vård och omsorg för äldre och anhörigas roll.

Avhandlingen har en kvalitativ induktiv design baserad på socialkonstruktionism och diskursanalys. I fyra delstudier belystes diskursen om välfärdsteknik sett genom internationell forskning (I), svenska kommunala policydokument (II), intervjuer med lokalpolitiker i rollen som ordförande i vård och omsorgsnämnd (III) och genom gruppen äldre representerade av Pensionärernas Riksorganisation PRO och SPF Seniorerna (IV). Avhandlingen avgränsas tidsmässigt av perioden från 2013–2022. Studierna använde följande metoder: Scoping Review (I), Poststrukturell policyanalys (II), Poststrukturell intervjuanalys (III) och Fokusgrupper (IV). Resultaten härleddes från narrativa beskrivningar och tolkningar av empiriska data med stöd av tidigare forskning inom området.

Resultaten i delstudierna visade att diskursen om välfärdstekniska lösningar fokuserade på förebyggande åtgärder för fysisk aktivitet och självständighet för äldre. Övergripande målsättning var att undvika ökade vårdbehov hos äldre. Hälsa sågs som ett medel för att uppnå detta mål och som den äldres egna ansvar. Övervakning på distans, gaming och digitala tidsfördriv betraktades som god vård, medan det saknades välfärdsteknik som möjliggjorde delaktighet och inflytande , inte minst för äldre med mer omfattande behov av vård och omsorg.

Lokalpolitikerna positionerade anhöriga i den sociala sfären, t ex. som någon som kommer förbi på söndagen för kaffe och en stunds samvaro. Detta är problematiskt eftersom den positioneringen bortser från och osynliggör anhörigas insatser i form av regelbunden vård, hjälp eller stöd till den närstående. Det saknades välfärdsteknik med mål att ge direkt stöd och underlätta deltagande i vården för anhöriga.

Varken forskning eller policy problematiserade ojämlikheter i hälsa för äldre och deras anhöriga i relation till välfärdsteknik.

Pensionärsföreningarna positionerade anhöriga i ett mycket annorlunda ljus. De såg anhöriga som en mycket värdefull tillgång, närmast ovärderliga för den äldre. Enligt pensionärsorganisationerna var det anhöriga som överbryggade klyftan när välfärdens tjänster levererades via digitala kanaler, som hjälpte till när välfärdstekniken krånglade. Vikten av anhöriga underströks ytterligare i pensionärsorganisationernas klart uttryckta oro för de äldre som helt saknade anhöriga.

Avhandlingen ifrågasätter positionering av hälsa som ett individuellt ansvar för äldre och argumenterar för att interventioner med välfärdsteknik för äldre bör fokusera på att möjliggöra delaktighet och underlätta upprätthållande av ömsesidiga relationer. Dessutom behöver anhörig-frågan lyftas upp på den politiska agendan för att synliggöra anhörigas roll i välfärdsstaten.

Nyckelord: Välfärdsteknik, diskurs, äldre, anhöriga, anhörigomsorg, närstående, policy-analys, äldreomsorg, lokal policy, pensionärsorganisationerna, välfärdsstaten, hälsosamt åldrande