Disputation i vårdvetenskap: Camilla Wennerberg

För att erhålla en inbjudan till den digitala disputationen vänligen kontakta fakultetshandläggare Pontus Bergström: pontus.bergstrom@lnu.se

Abstract

Bakgrund: Patienter som genomgår radikal prostatektomi för prostatacancer upplever ofta urininkontinens och sexuell dysfunktion efter behandlingen. Aktiv egenvård kan minska denna börda. Det kan dock behövas stöd för att bibehålla motivationen under den långa rehabiliteringen. eHälsa har potential att ge sådant stöd.

Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka effekter av ehälsostöd och patienternas upplevelser av egenvårdsstöd under rehabilitering efter radikal prostatektomi.

Metod: Avhandlingens övergripande design vägleddes av Medical Research Councils ramverk för komplexa interventioner. I studie I beskrevs patienters upplevelser av användarvänligheten hos ett nytt ehälsostöd, the electronic Patient Activation in Treatment at Home (ePATH), genom individuella intervjuer och deduktiv innehållsanalys. Effekterna av ePATH på symtom och aktivering utvärderades genom en randomiserad kontrollerad longitudinell multicenterstudie (II, III). Patienter som skulle genomgå radikal prostatektomi på tre kliniker inkluderades. Interventionsgruppen hade tillgång till ePATH under ett år efter operationen. Svar på frågeformulär från fem tidpunkter analyserades med linjära mixade modeller och generaliserade estimeringsekvationer. Studie IV beskrev patienters upplevelser av stöd för att hantera egenvård, med data från individuella intervjuer och induktiv innehållsanalys.

Resultat: Studie I beskrev användarvänligheten hos ePATH när det gällde att hantera tekniken, omvandla innehåll till uppgift och hur ehälsostödet bidrog till utförande av uppgifter. Den randomiserade kontrollerade studien visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna avseende urininkontinens, sexuell funktion, fysisk aktivitet, bäckenbottenträning (II) eller patientaktivering (III). I interventionsgruppen använde 64 % ePATH. Initial patientaktivering och depression påverkade patientaktiveringen signifikant under loppet av rehabiliteringsåret. I studie IV beskrev patienter en progression i egenvårdshantering, där deras förmågor växte genom sammankopplade faser.

Slutsats: Behoven av stöd varierar under en patients resa genom prostatacancerrehabiliteringen. Detta ställer krav på stödet som ges och understryker behovet av kontinuerliga bedömningar, tillgänglighet och individuell anpassning. Framtida insatser bör fokusera på justerbara hjälpmedel för patienter i långvarig rehabilitering, som integrerar flera aspekter, för att möjliggöra skräddarsydda stöd.