Disputation i vårdvetenskap: Joakim Niklasson

För att erhålla en inbjudan till den digitala disputationen vänligen kontakta fakultetshandläggare Pontus Bergström: pontus.bergstrom@lnu.se

Abstrakt

Bakgrund

De medicinska framstegen inom vården har bidragit till att livslängden ökar, men medför också en ökad förekomst av kroniska sjukdomar och utmaningar för äldres självständighet. Att åldras innebär en gradvis försämring av styrka, muskelmassa, balans, kondition, fysisk funktion, mental hälsa och förmågan att klara vardagssysslor. Att behålla god fysisk funktion kan vara avgörande för äldres självständighet och hälsa. Trots att vi har kunskap om vikten av rörelse, tillbringar vi mycket tid stilla. Rekommendationerna för fysisk aktivitet är tydliga, men inte för stillasittande bland äldre. Att bara vara "så lite stillasittande som möjligt" är en vag rekommendation. Det behövs således mer kunskap om hur stillasittande påverkar äldre och hur vi kan minska det. Det behövs belysas hur ett liv av fysisk aktivitet påverkar val senare i livet, vad det innebär att vara stillasittande som äldre i relation till det liv man har levt och de bakomliggande faktorerna som påverkar fysisk aktivitet och stillasittande hos äldre.

Syfte

Att förstå innebörden och upplevelsen av stillasittande, dess relation till fysisk aktivitet, funktion och hälsa hos äldre.

Metod

Studie I använde fenomenologisk hermeneutisk tolknings metod för att utforska innebörden av stillasittande beteende bland äldre (n=16) och studie III använde kvalitativ innehållsanalys för att beskriva inflytandet av livslång fysisk aktivitet (n=14). Studie II använde frågeformulär och accelerometrar för att analysera dagliga stegantal (n=72) och studie IV använde data från The Swedish Study of Ageing and Care (SNAC) för att analysera sit-to-stand time (n=819) i relation till fysisk funktion och hälsa.

Resultat

Stillasittande är inte bara inaktivitet utan ett medvetet val påverkat av livsstil, och den livslånga erfarenheten av fysisk aktivitet bildar en förkroppsligad aktivitetskompass som vägleder de äldre i deras dagliga liv. Tillfällen tillbringad sittande i 60 minuters i sträck per dag, gångsjälvständighet och avsikten att öka mängden träning, gav mest insikt i variationen av dagliga stegantal. Den största insikten om variation i sit-to-stand-tid gavs av greppstyrka, ålder och livskvalitet.

Slutsats

Denna avhandling ger en djupare förståelse av stillasittande beteende bland äldre. Hälso- och sjukvårdspersonal kan bättre hantera stillasittande genom att beakta äldres livslånga erfarenheter av fysisk aktivitet och stillasittande. Dessutom ges en insikt i vad som påverkar dagliga steg och uppresning bland äldre.