Disputation i vårdvetenskap: Marcus Rosenburg

För att erhålla en inbjudan till den digitala disputationen vänligen kontakta fakultetshandläggare Pontus Bergström: pontus.bergstrom@lnu.se

Abstrakt

Syfte

Avhandlingens övergripande syfte var att beskriva levda erfarenheter hos patienter med svårläkta venösa bensår före och efter läkning, samt förståelsen för egenvård och dess roll och förekomst i sårbehandlingen.

Metod

Avhandlingen baseras på fyra studier med olika design. I Studie I och II användes en fenomenologisk ansats. I Studie I beskrevs levda erfarenheter av sårbehandlingen genom intervjuer med 16 personer. I Studie II beskrevs levda erfarenheter av livet efter läkning genom intervjuer med 15 personer. Studie III var en registerbaserad, kvantitativ studie. Totalt analyserades data från 699 patienter med svårläkta venösa bensår. Logistiska regressioner utfördes för att beskriva samband mellan givna råd om egenvård och dess påverkan på läkningstider. Studie IV, som fokuserade på patienters erfarenheter av genomförbarheten av en intervention för egenvård, baserades på elva intervjuer med sex patienter med venösa bensår. Data från intervjuerna genomgick kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

I den utdragna läkningsprocessen upplever patienter ofta hopplöshet. När läkningen går långsamt tvivlar patienter på de professionellas kunskap. En patients tillit till professionella och hela vårdsystemet riskerar att skadas om behandling och information varierar mellan olika professionella (Studie I). Studie II visade att vardagslivet efter läkning fortfarande starkt påverkades av såret. Minnen från en förlorad period i livet var ständigt närvarande. Livet efter läkning var förändrat – för några var livet inte särskilt händelserikt. Patienternas egen kunskap var ofta begränsad. Det finns en vilja att göra sitt bästa för att förhindra ett nytt sår, vilket ändå var svår. Studie III visade att råd om kost och fysisk aktivitet inte hade någon påverkan på läkningstiden. Endast 44% av urvalet fick råd om både kost och fysisk aktivitet. Det visade sig vara vanligt att ha ett sår länge innan man sökte hjälp; ungefär hälften av urvalet hade ett sår i mer än 84 dagar före första registrering. Andra fynd var att medianåldern bland de 699 patienterna var 77 år, majoriteten var kvinnor och samsjuklighet var vanligt. Interventionen som testades i Studie IV erbjöd välkommen information. Dock upplevde även de som kände igen sig något, att kopplingen till deras egen situation och liv var oklar. Den tekniska lösningen med videor på ett USB-minne var svår för de flesta att använda.

Slutsats

Venösa bensår har en djupgående påverkan på patienter och deras livssituationer. Sårbehandling kan på olika sätt innebära lidande för patienter. Att inte bli lyssnad på eller sedd som person är en erfarenhet som lämnar spår hos en patient. När läkningen går långsamt klandras de professionella och relationerna med dessa skadas. Egenvårdens roll är oklar för de flesta patienter, vilket försvårar. De som provade en videobaserad intervention för egenvård visade svårigheter att relatera den till sina egna liv. Att skapa en vårdande relation kan förbättra patienters förståelse av information och råd. Patienter måste bjudas in att dela sina egna erfarenheter för att kunna skapa en grund för egenvård. Att endast ge råd är inte tillräckligt för att möjliggöra egenvård.